Jag behöver tips!

Det här med "överlämning" är upp till prästen. Inte alla präster går med på det oavsett vem som lämnar dig.
Det är helt enkelt inte Svensk sed att göra så utan i Sverige brukar brud och brudgum gå in gemensamt som ett tecken på att dom båda frivilligt går in i äktenskapet istället för att någon "lämnas över som ett stycke kött"...
Så prata med prästen först innan du tänker vidare på det. Det kanske inte ens är aktuellt, och i så fall kan du ju bara säga det till din pappa "vi kör med Svensk sedvänja och kommer gå in tillsammans"...

Angående pengarna så går det väl inte att säga på något speciellt sätt utan att det låter som att du faktiskt frågar om du också kommer få något.
Var ärlig med det istället för att "snoka".
Säg typ "Jag vet att X och Y har fått bidrag av dig till sina bröllop, jag vill bara veta om jag kommer få det så vi kan räkna med det i budgeten".
Vill du inte fråga rakt på sak så räkna inte med några pengar, och om det kommer så kan ni lägga dom på att förgylla bröllopsresan lite istället 

tack för svar!

Det visste jag inte att det var så ang. att lämnas över. Dom två bröllop som jag varit på ha då papporna gått med sina döttrar ner från altaret :)

Ja du har nog rätt, det är bara att vara rak på. Att det ska vara så svårt! Men det verkade så självklart när mina systrar gifte sig så det borde gälla mig också tycker jag. Hjärtat kommer slå dubbla slag när jag skriver till honom men det kommer jag nog inte undan hur jag än frågar som :)

Det här med överlämning är ingen Svensk tradition. Men fråga prästen

Det är ingen svensk tradition som sagt, men många som gör det ändå.
Prata med prästen.

Om din pappa vill vara ifred så lämna honom ifred tycker jag, vill du verkligen ens ha honom där om han gjort det valet han gjort.

Skulle inte be om pengarna om ag var som du, om bröllopet hänger på 5000 så skjut hellre upp det än behöva be om cash

Om du verkligen vill ha någon som går till altaret med dig och det inte kan vara din blivande make skulle jag i din sits be någon helt annan person som du står nära och som du inte alls är släkt med.  Neutralt och bra och en nödlösning som slipper sprida upprörda känslor inom släkten och familjen.    Alternativt så går du tillsammans med din man och visar att det är NI som är familjen.  Och som är den brukliga svenska seden. 

Angående pengarna hade jag helt ärligt inte velat ha dom med tanke på den bakgrund som finns.  Att dina systrar fått bidrag hör inte hit tycker jag eftersom det handlar om dig och dina känslor och hur du bär med dig dina minnen.  Det skulle kännas som smutsiga pengar och ´något som skulle kunna resultera i konflikter.  Han duger inte att gå till altaret med men pengar ska du minsann ha?....  kan det bli tankar runt omkring dig hos systrar och övrig familj...   

Ja det är klart..
Men vi eller jag har beslutat för att inte ens fråga om pengarna, erbjuder han så fine men vi ska inte be om dom.

Jag vill väl egentligen att det ska vara lika för alla, för just dom två systrarna som jag nämnde (av 7) är i samma situation som jag, och jag har tänkt att "får dom så ska jag också ha!". Det är fyra av mina systrar (som då bor hos honom), som är hans döttrar så att säga, fast två av dom är inte ens hans egna (det är så komplicerat haha), dom har fått allt och vi inget. Men nej, här ska vi inte be om nått, jag är bättre än så :)

Jag får se hur det blir vid bortlämningen, endera har jag någon som lämnar bort mig eller så går jag ner själv, för jag vill se Robbin stå där framme. :)  (vi är inte så traditionella av oss ;) )

Tack så mycket för svar! Det är så bra att få höras andras tankar och åsikter :)