Frieri

ja.. det är en ganska tråkig historia jag har.. egentligen. (men det ordnade sig ju till slut) 

första gången jag frågade om förlovning (ja jag frågade "ska vi förlova oss" inte "gifta oss") så sa han nej.. detta sa han även de andra två gångerna jag frågade på allvar. minns tyvärr inte hur jag frågade.

sen så fragade han i samband med att vi skulle flytta in till vårt första gemensamma boende. (överlycklig!)

seeeen 2 år senare när jag skulle fråga om vi skulle ta och gifta oss, så hade jag gjort en fin middag, tänt ljus, skrivit ett brev.. ja.. lite romantiskt. grät lite själv för att jag var så glad. meeeen det sket sig då han sa nej då också.. 

och det sa han två ggr till...

sen så var han redo.

haha! när jag läser det så låter det så tragiskt.  haha!

vi gifter oss hösten 2015.  

Vi hade pratat en del innan om förlovning, men det är jag som är den drivande i vårt förhållande, och trots att jag är en hopplös romantiker som vill att han skulle gå ner på knä och allt, så är jag realistisk nog att inse att jag skulle få vänta lääääänge då =p

Jag köpte en stor bukett rosor, gick upp extra tidigt en söndagmorgon, fixade frukost på sängen, gick in till honom med en bricka med fukosten och rosorna på, och friade. Han sa ja

Det var 21/4 i år, vi håller nu på att planera för bröllop 23/5 2015.
Vi köpte en bostadsrätt i år så kände att det var bra med ett extra år att spara, så vi verkligen kan få vårt drömbröllop =)

Lycka till! 

Wow! Jag hade aldrig klarat av ifall han svarat nej, inte ens en gång. Men jag friade i och för sig inte för jag visste att han inte var riktigt redo utan han fick ta det steget själv, åh det gjorde han med dunder och brak! Men om jag friat hade jag kört på en fin middag, tända ljus och så förklarat hur jag känner :)