Barnen vid eget bord?

Nu har jag själv aldrig haft ett bröllop men jag serverade en gång på ett bröllop där det fanns ett barnbord, tyvärr kommer jag inte alls ihåg hur det såg ut under middagen/kvällen. Men jag tänker att det nog är väldigt olika beroende på hur gamla barnen är och hur dom är som person. Är dom mammiga/pappiga? Känner barnen varandra? Det kan säkert bli mycket spring för vissa barn som vill berätta något åt sina föräkdrar eller få hjälp med att skära maten. Men jag har läst här på BT att någon hade varnbord där dom hade satt fram kritor och sådant som barnen kunde sysselsätta sig med under middagen. Då var det nog pappersduk så dom kunde rita över hela bordet.

Utan att känna varken barnen eller deras föräldrar skulle jag säga att barn upp till 5-6 år inte kan sitta själva. De behöver hjälp att hälla upp dricka, gå på toa, skära köttet, ja du fattar... Det blir förmodligen inte särskilt avstressande för föräldrarna som sitter en bit bort att springa och hjälpa till med sånt där. Men om det är barn som känner varandra, om 3-åringen har ett 10-årigt storasyskon som är med, då kan det funka.

Vi kommer ha ett barnbord, men det yngsta barnet är 7 år, så alla klarar sig själva där.

Idén i sig med ett barnbord tycker inte jag är fel. Jag vet att många tycker att barn ska vara med i alla lägen och visst är det trevligt och mysigt, men barnen själva brukar tröttna på att sitta stilla och fint på sin stol efter ett litet tag. Då är min erfarenhet att det är bättre att låta barnen sitta på kanten, eller vid ett eget bord, där det inte gör något om de springer iväg. Tipset om kritor är jättebra, speciellt om det är pappersduk. Någon film att titta på brukar oxå vara uppskattat. Bra oxå om det finns något "eget" utrymme för barnen att vara i så att inte andra vuxna tycker att de stör om de leker. 

Vi hade tänkt ha ett barnbord (inte ett eget bord utanför resten utan bara det sista bordet på ena "tungan" så att dom satt tillsammans längst ut ) för de äldre barnen som från början var 6 st, men nu ska 4 av dessa vara på annat håll då vi gifter oss så vi blandade in barnen i bland övriga gäster och förlängde bara ena bords "tungan" med ett till bord så att alla får plats.

Även om man har en U formation så måste inte båda sidor vara exakt lika långa, om det får plats fler bord.
Då kan ni sätta de äldsta barnen längst ut tillsammans och sätta de yngre tillsammans med sina föräldrar.

Ett annat alternativ är att ta in ngn som kan hjälpa till vid barnbordet och då sitta på kortsidan med de yngsta närmast.

Vi funderar på det.. Då är det barn mellan 2-12 år (de yngsta har äldre syskon i skolålder)..

När jag var 12 placerades jag vid ett barnbord, även min bror som då var 13 år, och det var fyra barn till där åldrarna var 5-9 år, vi kände inte dem.

Tyvärr tyckte vi inte alls att det var roligt, och i mitten av middagen flyttades vi till ett vuxenbord.

Men det beror ju på lite hur barnen är, både jag, och speciellt min bror, har alltid varit väldigt verbala och pratat mycket om "vuxna ämnen" i tidig ålder.

Det är riktigt. Just 12-13-årsåldern är en svår övergång. Min äldsta son är just där och han skulle inte uppskatta att bli placerad enbart med småbarn. Om det däremot fanns en eller ett par till i samma ålder som han kunde babbla med, skulle han tycka det var okej.

Men en 12-13-åring har ju inte heller samma spring i benen som en 9-åring så därför kan de ju faktiskt sitta med de vuxna och tycka det är trevligt. Det är för barnens skull, tänker jag, som man inte blandar in dem med de vuxna och förväntar sig att de ska sitta still.

Rent generellt så tycker jag att det är bättre att blanda in barnen bland dom andra gästerna om det är varierande ålder på barnen. Dom stora barnen brukar inte tycka att det är kul att få sitta med småbarnen. Och dom mindre känner sig inte trygga utan sina föräldrar så det kan bli mycket spring där och mer stressande för föräldrarna.

Däremot vore det jättebra med ett separat bord där dom kan sätta sig och rita och pyssla om dom tröttnar på att sitta vid det vanliga bordet. Eller helst ett annat rum om det finns så man kan ha lite mjukdjur, kanske någon tv och dvd med filmer osv...

Att tungorna blir olika långa gör inte heller något.
Vi hade ett E-bord och den ena tungan var ett bord längre än resten. Alla måste ju få plats liksom. Det är bara att försöka göra det så bra man kan även om det inte blir helt symmetriskt  

Tack för era inputs och tips.2 barn är 3 år, två är 10, ett är 12 och ett är 13 och det är bara två lite äldre barn som känner varandra...Är bara så galet osäker på om det går att förlänga på ena tungan.....hmmm... får klura vidare men enligt era tips som jag tagit till mig tror jag barnen får integreras.Tack än en gång!       

Jag skulle sätta treåringarna med föäldrar långt ner vid ett bord där de lätt kan ta sig ut för toabesök etc. Jag skulle också låta båda föräldrarna sitta nära nog att hjälpas åt. De fyra äldre barnen kan säkert tycka det är kul att hamna i närheten av varandra och vill man låta dem gå ifrån tidigare så är det ju smart att så att säga avsluta bordet med deras platser då, men där är man ju lika även som barn som sagt, min son skulle sitta kvar och är van att sitta över en trerätters middag -men visst, är det så att det händer särskilda "barngrejer" skulle han säkert joina.
Finns där flera barn han känner, är det sannolikt att de har massor på G själva och därför avviker en stund för att komma starkt på upploppet som stavas e-f-t-e-r-r-ä-t-t

Allmänt är jag kluven till barnbord-det är lätt att se "den lugna och sköna avsikten" med att typ utfodra ungarna först, tjo tjim och hejsan svejsan och sedan får alal mammor äta i lugn och ro när barnen är någon annanstans.
Fast, min son som är van att gå ut och äta och som stort sett fram mot en riktig kockmiddag (hos en barndomsvän till min sambo)som vi babblat för honom om, blev duktigt besviken och det hela blev faktisktt pinsamt, när han satte sig till bords vid "varsågodochsitt" och det sedan visade sig att det inte var för honom, utan ahan skulle sitta i köket med ett spädbarn och en tvååring-han var 8 och ville inte ha kokt korv med bröd-inte när han såg att vi vuxna fick oxfilé. Han blev jätteledsen och jag visste inte vad jag skulle säga-det var ju middagen vi lockat med liksom.

Dessutom tycker ju jag själv att barnen tillför något runt bordet och jag inkluderar gärna även barn i samtalen och samvaron och de brukar ju oftast som sagt försvinna lite tidigare så det blir vuxensnack ändå.
Båda delar kan bli bra-och dåligt.

Gör ett ungdomsbord då med de äldre barnen o låt 3-åringarna sitta med en av sina föräldrar. Jag kommer ha barnbord när vi gifter oss, men vi ska ha buffe o dem är alla i stort sett i samma ålder o könner varandra.  

Jag var på ett bröllop där de hade ett barnbord. Men de hade även "hyrt in" två personal som var utklädda till söta troll som hjälpte och underhöll barnen hela kvällen. De hade även gjort i ordning ett separat rum med pärlplattor, filmvisning, kritor m.m.

Så det var hur lyckat som helst! Dock var alla barnen där under 12 år, tror att de äldre som ni andra skrivit inte skulle uppskattat att sitta vid ett sånt bord.

Vi hade 0-2 åringar tillsammans med sina föräldrar (det var 4 st) och 5-13 åringar vid eget bord (8 st) precis bakom "tungan" som föräldrarna satt (men det var en slump)!
Det funkade jättebra! Alla de här barnen kände något av de andra barnen sedan tidigare och efter maten, (vi hade buffé på restaurang), så fick alla barnen goodiebags med lite russin, något godis, lite ritblock/målarböcker och några små leksaker som de kunde leka med.

Jag och alla andra berörda föräldrar samt barnen tyckte at det var ett jättebra upplägg.

Barnen  på vårat bröllop satt med de vuxna. I min familj är man allergisk mot barnbord... "Du är ett barn så du får inte vara med" - gillar det inte alls.

Jag kan hålla med om att barnbord kan bli exkluderande. Fast det beror lite på tillfälle, sällskap och upplägg samt självklart de bjudna barnen. Barnen som tex kommer på vårt bröllop sitter alltid nästan vid barnbord, och det är för att de själva vill. Har vi inte det så blir det ett "jäkla liv" så att säga. Barnen i vårat umgänge är dessutom extremt självgående och både kan ta mat och sköta saker runt omkring själva trots att de inte är så stora. Känner inte barnen varandra väldigt väl kan det bli fel med barnbord, framförallt om de inte får samma mat som de andra. Dessutom får den/de som vll alltid sitta blandat om de skulle vilja av ngn anledning. Fast i TS fall känns det inte som om det skulle bli ett barnbord om bara de äldre sitter tillsammans. Det skulle snarare vara en bordsplacering som baseras på att de kanske har mer gemensamt än med gammelfastern.

Vi tänkte inte så då vi fundera på att placera de äldre barnen längst ut på en bordstunga tillsammans, utan att dom skulle kunna ha glädje av varandra och "slippa" vara inklämd bland de vuxna.

Men nu blev det inte så många stora som det var tänkt från början så de två stora sitter bredvid varandra vid ett bord.
Barnfamiljerna sätter vi så att det finns 2 jämnåriga vid samma bord så långt det är möjligt.
Vi tänkte på samma sätt som många andra som gör bordsplaceringar.
Att de som sitter nära varandra gärna får ha ngt gemensamt oavsett om det är barn eller vuxna,