-
Historien om det uppskjutna bröllopet
Jag vill berätta om varför vi valde att skjuta på bröllopet som var planerat in i minsta detalj. Jag vet att några undrat, och jag vill få det ur mig. Jag väljer även att inte skriva anonymt, vilket jag först tänkte med tanke på att jag inte berättat för någon mer än min blivande man.
Jag var gift och hade levt ihop med min ex-man hela mitt vuxna liv.Vi träffades -83, gifte oss -90 och skilde oss -10. Jag litade naturligtvis på honom efter alla år, men jag borde haft mer koll på ekonomin. Jag vill inte sitta här och hänga ut honom, och vill inte att det blir en massa kommentarer om hur fel han gjort. Ja det har han. Och det har han fått höra. Men det är inte det det här inlägget handlar om.
För att göra en lång historia kort så är jag skuldsatt upp över öronen efter skilsmässan. Jag hade ingen koll, han betalade räkningarna, talade om när lånen skulle läggas om, talade om när han köpt något på avbetalning och vad det skulle kosta i månaden o.s.v. Vi köpte lägenheter och sålde med rejäla vinster. Köpte hus och sålde med en gigantisk vinst när vi skilde oss. Jag visste att vi hade uppskov på reavinsten men kollade inte mer än så. N
När vi köpte huset av oss själva (gjordes om från Brf till fristående) sade han bl.a. att han passade på att baka in billånet i det nya huslånet.
Iallafall, när vi skildes insåg jag att jag var grundlurad. Jag hade kvar uppskov som skulle betalas på stora summor. Uppskov som jag trodde vi betalat bort med vinsterna allteftersom. Men det var bara att betala, två år i rad. Det gick ju inte att bestrida med att jag inte visste när jag ägt halva boendet.
Dessutom fanns en hel del skulder på kreditkort som vi använt för länge sedan och betalat av. Idag inser jag att jag borde avslutat dem när det var betalt. Men han har alltså fortsatt att använda dem, jag hade ingen aning eftersom jag bara lade räkningarna på hög som han betalade. Och vad jag visste så gick vi runt och hade det bra ekonomiskt. Det var vad jag såg.
Nu skulle alltså jag och min blivande man gifta oss och hade planerat allt. Men det här gnagde i mig. Jag tänkte på att han skulle sambeskattas med mig och att min ekonomi kanske skulle ge honom problem om han te.x. vill sälja sin lägenhet och köpa ny. Hans ekonomi är klanderfri och jag vill inte att han ska gifta till sig skulder, även om vi såklart hade skrivit äktenskapsförord.
Jag tog upp problemet och vi kom fram till att skjuta på bröllopet tills min ekonomi är lite bättre. Han ville först betala hela bröllopet, men det känns inte bra för mig. För mig är det väldigt viktigt att kunna klara mig själv, och jag vill kunna spara ihop iallafall en del till bröllopet.
Ett annat problem var att vi inte bor ihop.Han har en jättemysig lägenhet som vi inte vill släppa, men där får inte min dotter plats. Så vi bestämde att fortsätta vara särbos tills vidare. Det har funkat otroligt bra även om drömmen såklart är att bo ihop. Men jag och dottern fick tag på en mindre lägenhet med lägre hyra.
En dag ringde min äldsta dotter och frågande om inte hon fick ta över den och bo där med lillasyster
Vilken bra idé! Så nu flyttar döttrarna hemifrån och jag flyttar till särbon. Där får jag bo gratis för att kunna betala av kraftigt på skulderna.
Det var ett svårt beslut att skjuta på bröllopet. Framförallt kändes det dumt att berätta för gästerna att det inte blir av. Men ingen har reagerat nämnvärt utan är bara nöjda när de hör att vi fotfarande ska gifta oss, fast kanske om några år. Mamma började nästan gråta och frågade vad som hänt, vi som hade det sååå bra. Jag lovade att vi fortfarande har det sååå bra, förutom att bröllopet ändrar datum. Så nu är hon nöjd
I lördags firade vi treårsdagen som infallit i veckan. Jag fick den fantastiskt fina ringen som är på min nya presentationsbild. Just nu betyder den nästan mer än förlovningsringen. Jag fick den som en löftesring. Som tack för tre år, som inflyttningspresent, och som ett löfte om att vi fortfarande ska gifta oss.
Det känns skönt att få det ur mig. Jag har känt mig hur dum som helst. Vill bara berätta för den som undrar
-
Svar på tråden Historien om det uppskjutna bröllopet
-
-
Jag tycker ni tog ett bra och genomtänkt beslut genom att skjuta upp bröllopet. Ni verkar ha det hur bra som helst tillsammans, och då spelar den där extra tiden som "ogifta" inte så stor roll. Huvudsaken är ju att man vet att man vill leva ihop, inte vilken civil status man har
Att din förra man klantade till ekonomin är ju inte bara hans fel, det var också du som lät honom göra det utan att lägga dig i. Jag känner igen mig själv i det, jag har också lagt över mycket av ansvaret för räkningar etc. på min blivande. Vi har dock inga lån eller dylikt ännu, utan det är bara vanliga "månadsräkningar". Till stor del handlar det om att jag är förskräcklig med pengar medan han är bra och ansvarstagande, men efter att ha läst din berättelse och insett hur fel det kan bli så kommer jag att försöka engagera mig mer och ta större ansvar. Så tack för att du fick mig att inse det!
Nu kan ni i alla fall njuta av att få bo tillsammans på riktigt! Och den fina ringen du har fått, wow! Den är jättevacker. Jag önskar er all lycka. -
-
Jag vet hur det känns kan jag säga.
Jag har också ett ex som klantat till min ekonomi. Men det var mer eller mindre medvetet. Typ handla i mitt namn (mitt kundnummer) på olika ställen och sen gömma räkningar, kravbrev mm från mig så jag inte visste att han hade handlat eller betalt (det var före internet-tiden, utan mer katalog-tiden).
Och för att göra saken ännu värre så lyckades Swedbank (dåvarande Sparbanken) skicka mig till kronis pga att dom inte skötte dragningarna till mitt lån som dom skulle.
Vissa månader drog dom inte alls (jag kunde ha flera tusen mer än dom skulle dra på kontot, men dom sa att det inte hade funnits pengar) och sen andra månader drog dom för två eller till och med tre månader (även om dom satte mig i minus på kontot). Det slutade med att jag inte kunde betala varken det lånet eller mina andra räkningar då jag aldrig visste hur mycket pengar jag hade.
Och det där släpade efter och var en nagel i ögat i många många år.
Sen träffade jag min nuvarande man.
Han (liksom din blivande) tog in mig i sin lägenhet, jag slapp betala hyra utan la alla mina pengar på att lösa alla gamla skulder. Och efter kanske ett år kunde jag till och med börja spara pengar.
Helt otroligt... vilken underbar känsla
Jag har faktiskt aldrig tänkt så mycket på varför ni sköt upp bröllopet.
Ni hade väl era skäl antod jag.
Men jag hoppas att det känns bättre nu när du fått berätta och kanske får höra att du inte är ensam
-
-
-
Tack för fina svar! Skönt att höra andras åsikter och att man inte är ensam, fast det trodde jag inte egentligen. Men visst känner man sig dum som bara litat på en människa "bara" för att man är gift. Och som Alyllyra skriver så är jag absolut ansvarig för det. Det var därför jag inte menade att starta en "hata exet tråd". Jag är ansvarig för att han kunde görs så här.
Rent juridiskt blir inte mina skulder hans. Men som Chicita skriver så kan det drabba den ena att den andra har skulder. Och det kan tyckas självklart att man skulle hjälpa varandra, det gör vi som ogifta också. Men det är känslan av att gå in i ett äktenskap med en man som har hur bra ekonomi som helst och veta att jag har en helt annan ekonomisk situation, som stör mig.
Plus att jag som sagt vill kunna hjälpa till att spara till bröllopet, vilket jag inte har en chans att göra just nu.Så eftersom jag får en betydligt bättre ekonomisk situation när jag bor hos honom kan jag både betala av mina skulder, eller iallafall betala ner. Och så småningom kunna spara till bröllopet
-
-
-
Vilken bra idé! Så nu flyttar döttrarna hemifrån och jag flyttar till särbon. Där får jag bo gratis för att kunna betala av kraftigt på skulderna.
