Bjuda eller inte?

Bjud dem!

"Jag är jätteglad att ha gjort er trevliga bekantskap och när vi nu gifter oss i augusti skulle det glädja oss om ni ville vara med dela vår dag med oss, även om vi är ganska nya i er värld"

Vem blir inte glad för en sådan respons på sin existens?
Den här sortens saker ska man våga!

Jag håller med ovanstående talare 
Bjud dom. 
Berätta att du tycker att det är kul att ni har klickat så fort och så bra och att det hade varit jättekul om dom ville vara med och fira den dagen med er.
Det kan ju vara början på en lång och djup vänskap. I det här fallet tror jag det är bättre att ångra att ni bjöd dom om vänskapen inte håller - än att stå där om ett år eller två och ångra att ni inte bjöd dom om vänskapen håller och fördjupas 

Okej, känner lite så med, bara rädd att uppfattas som påflugen!? Ska vi skicka en "vanlig" inbjudan eller ska jag lägga till en liten lapp med typ passionsblommas ord? Fattar inte varför jag vid 35+ fortfarande bryr mig om vad folk tycker....

Jag skulle ha lämnat inbjudan personligen - med dom orden som passionsblomman säger.

Jag bjöd in en kollega från gamla jobbet som jag precis gått från "fiende" till "jamen hon är rätt ok" med.
Jag bjöd egentligen henne för att hon gick igenom en jobbig del i sitt liv. Hon hade precis mist sin pappa och nu hade hon problem med sambon (och därigenom barnen) som jag inte ska gå in närmare på. Och hon behövde något positivt att se fram emot. Därför ville jag bjuda in henne.
Och hon har nu blivit en av de som jag ser som mina närmaste vänner.
Men henne bjöd jag in lite sådär separat. I princip efter att OSA-tiden gått ut men ändå i rätt god tid innan bröllopet. Och att se henne lysa upp när jag sa något liknande som passionsblomman skrev, det var värt mycket  

Ge henne inbjudan i näven och säg det du känner från hjärtat! Världen blir en bättre plats att vara på när vi gör sådant.

I det lilla, även när man inte ska ha bröllop, kan man öva på den sortens saker varenda dag-människors bekräftelse på att man finns, är mycket mer värd än vi vanligtivs begriper. Det är lätt att betyda något positivt för någon annan. Våga tro att du kommer att göra någon glad!

Jag vågade och ni fick rätt, hon blev jätteglad! :

Jag förstår hur du känner. VI har rätt nyligen flyttat till ett nytt område och börjat lära känna nya grannar, många av dem har barn i samma ålder som vi. Egentligen är det ju barnen som umgås mest med varandra men vi börjar lära känna varandra så smått. Nu har vi ett år kvar till vårt bröllop och jag hinner lära känna dem lite mer under tiden, men även jag har funderat på hur en inbjudan skulle tas emot. Själv skulle jag bli glad, men sen får man alla dessa konstiga tankar. Men nu blir det nog så att jag kommer att bjuda dem efter att ha sett att jag inte är den enda med "konstiga" tankar.

Bra jobbat TS!

Vad roligt att du vågade! Vi hade också en del sådana funderingar, och vågade tillslut att bjuda. Det visade sig att de blev superglada och osade samma dag som inbjudan damp ned. De var därmed först att osa. Det värmde kan jag säga :)