vill planera för bröllop men min dem ber mig vänta...

Prata med din sambo :) Det är ju ni som ska lösa det ekonomiska problemet tillsammans.

Jag förstår att dom ber dig vänta. Det är lätt att börja snacka på och jämföra, även om man vill vara diskret. Jag tror att jag tjatar om annat än bröllop ibland .. men det gör jag nog inte ;)

Jag tror nog att du vill ha samma behandling när det är dags för din bröllopsplanering? Det är jobbigt att vara glad och planera ett bröllop om någon annan vill diskutera och oroar sig över sitt. Din syster vill kanske inte behöva vara ledsen och medkännande mot dig och ditt bröllop när hon egentligen vill vara superglad och 100% fokuserad på din systersbröllop.

Var glad för din syster! Din tid kommer :)

Tycker det verkar konstigt, varför kan inte du få en dag till att prata om dina problem mitt i bröllopsbestyren? Visst det är mycket att fixa, men inte såååå mycket att man inte kan koncentrera sig på något annat en dag. Som syster hade jag definitivt velat veta om nån av mina systrar mådde dåligt och ville prata. Trots att jag har massa planerande att tänka på. 

Men den du egentligen ska prata med är ju din sambo, fast det antar jag att du redan gör. Om ni kan komma fram till en plan tillsammans hur ni ska lösa detta - sparande, storlek på bröllopet, lokal, festupplägg osv. - så kan ni få det att kännas mindre hopplöst. Och om resultatet blir att ni måste vänta ett tag för att ha råd - se det som extra tid till att planera, drömma, och leva ihop som förlovade. Den tiden återkommer aldrig i livet!

Jag har två systrar, och en kusin som jag står väldigt nära. Vi växte upp ihop, så hon är lite som en syster, fast ändå inte. 
När vi hade förlovat oss var jag lite orolig för att prata bröllop med min kusin eftersom hon är singel. Jag ville inte att hon skulle bli ledsen för att jag har någon och inte hon. Men när jag väl fick modet och frågade om hon ville följa med och titta på klänningar så blev hon superglad och nu vet jag att hon är lycklig för min skull. Och jag kan prata med henne om bröllop, att jag är irriterad på min blivande man eller om något som rör henne. Det spelar ingen roll, vår relation har uthärdat mycket mer än vad min relation till min blivande har. 

Det jag försökte förmedla med den här lilla historien är att man alltid har tid för någon som står en nära. Jag vet att min syster planerar bröllop (även om hennes sambo inte verkar ha några planer på att fria i dagsläget, men det är en annan historia ) och om hon vill prata bröllop så skulle jag självklart ta mig tid för henne. Det är klart, att om det är kris och panik och kaos så skulle jag ha svårt att släppa mitt eget för att prata om hennes, men jag skulle hitta tid på något sätt. Oavsett vad det handlar om. 

Min sambo är också arbetslös just nu, men vi planerar bröllop ändå. För att ha något positivt att se fram emot, något som gör deppigheten nu lättare att leva med. Oroa er inte för ekonomin, det går att gifta sig utan att spendera massor av pengar. Vi kommer be nära och kära om hjälp, om de inte erbjuder sig själva. Vi bjuder inte alla vi någonsin träffat eller umgåtts med, vi bjuder de som betyder något. Jag kommer inte ha någon designerklänning för tre månadslöner, jag kommer ha en enkel klänning (som jag inte hittat än). Det är ju inte ståhejet runt omkring som gör er gifta, det är att ni står där och säger ja till ett liv med varandra. 

Kan du säga till dina systrar att du vill träffa dem och fika eller äta middag ihop och bara prata? Mina tjejer får höra sådant ganska ofta, och då hinner vi avhandla allt från pojkar till världsfred under en kväll. Att bara umgås och prata brukar kunna lyfta stora tyngder från axlarna. 

Håller med man har alltid tid med en som står en nära :)

Tack för svaren, det roliga är ju att det inte är min syster som ska gifta sig nu som ber mig vänta utan hon som redan är gift. Jag och min sambo gör vad vi kan för att få ner gästlistan, har vi tur blir vi "bara" 40-50 personer. Min familj bor 30 mil bort så någon middag lr fika med systrarna går inte och det är även därför gästerna blir så många. Mina närmsta vänner är som min extra familj. Som det är nu har vi inte ens förlovningsringar, vi är kräsna på hur dem ska se ut och när vi väl hittade skulle båda två gå på 18000:- så vi kom överrens att om vi har råd får det bli vigselringarna.Men vi letar ändå efter andra, billigare hörde dessutom att guldpriset är på väg ner, får hoppas att det stämmer.Jag kommer köpa lite pö om pö och det som går köper jag begagnat. Både jag och min blivande vill ha ett så lyxigt bröllop som möjligt till så liten peng som möjligt. Får se hur det går. När båda hade jobb hade vi budgeten på ca. 60-70 000 och det under förutsättningen att jag inte gör mkt själv. Men det vill jag göra så vi ska la lyckas...på ngt sätt