Flytta ihop - jag vill nu men han vill vänta (långt)

Jag tycker att du ska se det som en bra sak, för uppenbarligen så är han ju rädd om ert förhållande och vill att det ska funka! Du får försöka tänka på att detta är första gången han har fått bo "själv" i sin alldeles egna lägenhet och att det är en ny upplevelse för honom.

Jag tror du tjänar på att låta honom bo själv tills han är redo. När man har haft ett/flera långa förhållanden är det lätt att man tappar sig själv lite och när man sedan flyttar isär, så tar det ett litet tag innan man landat igen.

Jag vet inte om mitt inlägg blev väldigt virrigt och så, men jag är lite trött i skallen just nu! Du ska se att allt löser sig till slut, för om du vet att du vill vara med honom resten av ditt liv så är denna tid av väntan bara starten på ert liv tillsammans!
Godnatt och kram

Jag håller med Ariel The Mermaid, du har nog allt att vinna på att vänta tills han känner sig redo. Han verkar resonera väldigt vettigt också, så han säger säkert till när han känner att det är dags.

Som sagt var, inte så mycket att tillägga som inte sjöjungfrun redan sagt

Man kan inte tvinga någon annan att göra något mot dennes vilja. Det är bara att vänta. Kan du inte vänta kanske det inte är rätt ändå?

Petra

Efter 1,5 år så borde ni bo ihop om ni är rätt för varann.

Dom killarna jag känner som inte flyttat ihop med flickvännerna efter 1,5 år leter egentligen efter någon annan.

Jag blir tillsamans med någon för att det ska vara VI, det känner man redan efter ett halvår och känns det inte bra så får man hitta någon annan.

Det handlar inte om att ha bråttom, men efter 1,5 SKA man veta vad man vill...och det kanske han gör, men han kanske inte vågar säga att han aldrig vill flytta ihop.

Jag håller med övriga här, bättre att vänta en dag för länge än att flytta ihop medans allt är rosaskimrande och underbart.
Det kommer som sagt var en vardag också.

Han har ju faktiskt bra skäl till att ta det lugnt och 1,5 år tycker jag är på gränsen till för "kort" tid, beror ju förstås på vad man gjort av förhållandet under tiden.
Har ni bara date:at så är flytta ihop ett jättesteg.

Nu vet jag inte hur gammal du är, men ta vara på tiden som går nu och förbered dig på vad som väntar.
Ta alla trista saker som städning, ekonomi och framtida planer och fundera, prata och diskutera så inget blir en chock sen när ni väl flyttar ihop.
Har du inte bott sambo med någon innan är det mycket som ska funka på en och samma gång.
Och förbered dig på hans dotter, det är inte så lätt att ännu en gång få en "styvmamma". Kan komma mycket känslor där också som du inte trodde var möjligt, hon är ju säkert snäll och go nu.
För hennes skull är det mycket klokt att ta det väldigt lugnt, OM det inte skulle hålla..

Så fortsätt arbeta på ert förhållande och lär dig så mycket som möjligt om denna man och hans vardagsliv.

Lycka till!

Instämmer även jag med ovanstående... (förutom 5 sept som förvånar mig genom att säga vad som är RÄTT för alla )

Klart att han är lite rädd också eftersom han har en dotter med sig som är hans ansvar... Det kommer vara en stor omställning för henne även om ni går bra ihop...

Jag hoppas du orkar vänta tills ni alla tre är redo!

*kramar*

Han är helt enkelt rädd föra tt göra samma misstag igen. Han har lärt sig något. Avvakta är mitt råd. Tids nog kommer han att känna att han inte vill vara utan dig. Under denna tiden lär han sig att ta vara på sig själv och sköta ett hem. Det är bra för framtiden.

Man kan aldrig tvinga någon till nåt som de inte vill, de förlorar man mest på själv. Det du får göra är att kanske fundera på hur länge du tänker vänta på att han ska blir redo att flytta i hop med dig. Vem är ni mest hos när ni träffas? honom eller dig? Om ni är mest hos honom kräv lite snyggt att ni skall tillbringa hälften av tiden på varje ställe. Det gjorde jag och då helt plötsligt var det OK att flytta ihop. Män är konstiga :)
Lycka till

Som så många ovan; tiden man behöver för att vara redo är enormt individuell och beror så mycket på tidigare erfarenhet. Bara det faktum att han är väldigt tydlig med att han är rädd för att det ska bli fel och att han vill leva med dig resten av livet är ett gott tecken.

Mitt förslag är att du förklarar för honom att du förstår att han behöver mer tid OCH att du tycker det är jobbigt och skulle vilja ha nån slags tidpunkt att se fram emot när ni tar ett beslut om detta. T.ex. att ni ska bestämma er till 2-årsdagen när ni ska flytta ihop.

Lycka till!

Människor är faktiskt olika och fungerar olika. Jag tror inte man kan kategoriskt säga att "har man inte flyttat ihop efter 1,5 år så letar man efter någon annan". Det kan finnas en massa skäl till varför man inte vill flytta ihop för snart. Jag tycker snarare att många har för bråttom med att flytta ihop.

Jag och min man var särbos i 1 år och 8 månader, vi letade inte efter andra men det passade oss bra att skynda långsamt, något jag tycker fler borde göra och inte ha så brått.

deianeira, du får nog utrusta dig med lite tålamod. Han behöver mer tid på sig och då får man respektera det. Att tjata sig till samboskap brukar inte leda till något bra.

Instämmer också med alla andra. Ha tålamod och var lyhörd inför hans känslor och argument med varför ni ska vänta flytta ihop, det har du allt att vinna på.

Sånt där brukar nästan kunna lösa sig av själv. Det blir fler och fler nätter i den enaslägenhet. Fler helger och måndagsfrukostar och snart märker man att hoppsan, jag har visst halva garberoden på en stället och andra på andra stället.
Och så plötsligt konstaterar man att eftersom vi redan i praktiken bor ihop är det lika bra att även flytta in hos den ena (eller nåt nytt gemensamt) på "riktigt".

Jag tycker det bara låter som att du har hittat en mycket klok man som har lärt sig av sina tidigare misstag!!! Försök uppskatta det, det är ett drag som låter mycket sunt i mina öron! Förstår visserligen att det är jobbigt men tänk i stället att det är värt det om det går. Jag skulle ta hans argument som att han verkligen verkligen är angelägen om att just NI ska fungera på riktigt lång sikt! Dvs. motsatsen mot att han ratar dig vill han satsa på något som verkligen fungerar!

Se bara till att vara lyhörd för om det kan vara så att han är bränd sedan tidigare och kommer att ha allt för svårt att våga satsa... Prata ärligt utan att tjata. Det är en fin balansgång mellan att bygga en stark grund och vara rädd...

jag skulle i alla fall inte sätta igång och börja spela spelet att göra sig oanträffbar så att han saknar dig. Det är inte ärligt och jag tycker personligen inte alls om att konstruera spel. Skulle det leda till att han vill flytta ihop så är det inte ett beslut fattat på en sann grund.

Lycka till i alla fall :)

5 sept: jag och min sambo flyttade ihop efter tre år och det var verkligen inte för att vi letade efter någon annan! Han är mannen i mitt liv och det visste jag från dag 1. Så jag tycker att det är lite väl kategoriskt att säga att man ska bo ihop efter 1,5 år! Det gäller definitivt inte på alla!

För att ge trådstartaren råd så tycker jag helt klart att du ska avvakta honom om du känner att han är mannen i ditt liv. Du kommer vinna på det, tro mig! Han kommer bara känna sig stressad om du pressar honom och försätter honom i en situation som han inte är redo för! Han säger ju att han vill ha dig för resten av sitt liv och njut då av den kärlek ni har och längta istället för att sakna det du ännu inte har. Det kommer!

Jag tycker också att du ska vara lycklig att ha en man som har så god kontakt med sina känslor, och som funderar på vad som gick fel i tidigare förhållanden och lär sig av det. Tycker inte att du ska stressa honom, men rådet om att vara lika mycket på båda ställena lät bra (om ni inte redan är det).

Har du tänkt på att det finns fördelar med att bo själva lite längre?
- Han bli bättre på att ta hand om hemmet, och lär sig hur mycket jobb det är att ta hand om ett hem. Det gör förhoppningsvis att ni lättare kan dela hushållsarbetet någorlunda lika sedan.
- Han hinner få en egen relation till sin dotter, när hon kan komma och träffa och bo hos bara honom. Det gör det mycket enklare sedan, eftersom hon kan känna att hon redan har en egen plats i pappans liv och du inte blir lika mycket konkurrent.
- Du och dottern får god tid på er att lära känna varandra.
- Du får större möjlighet att göra dina egna saker - umgås med dina vänner, ha egna intressen, osv. När ni inte bor ihop kan han inte vara ALLT (som det lätt kan bli när man flyttar ihop) vilket på sikt gör förhållandet mycket starkare, när båda har egna liv.

Jag tycker inte heller att du ska spela spel och göra dig otillgänglig - absolut inte. Däremot tycker jag att du ska ta vara på den egentid som du har nu, gå en salsakurs eller börja träna med en kompis. Sitt inte bara och vänta på att träffa honom, det sliter både på dig, honom och förhållandet.

Nej vad hemskt, skrev jag att jag tror han letar efter någon annan...

Tänk om de ÄR så, jag KUNDE ha skrivit något uppmuntrande, men jag skrev som jag tror att det är.

Sanningen kan vara smärtsam...om det är sanningen...det får tiden utvisa...

Jag tror du vinner på att låta honom bo själv tills han känner sig redo.Min m2b sov hos mig och barnen knappt en vecka efter vi flyttat till samma ort som han.Flytten var planerade innan och vi blev tillsammans strax innan.Han sov hos mig och var hos mig nästan jämt men flytta ihop skulle vi inte -han var bränd sen innan.Däremot tog han sin tv,dator mm hem till mig.Så jag slutade fråga ch vips efter ca 5 månader sa han upp sin lägenhet.Mina barn och han har funkat bra ihop från början.
Hur umgås ni?Sover ni hos varandra var dag eller bara ibland?Kanske kan ni bo lite hos varandra för att prova.Bor han ihop med dottern-isåfall kolla med henne också att det är ok om du bor hos dem tex en vecka.En tjurig tonåring är ju inte så kul om hon tycker du tar pappa ifrån henne helt plötsligt.Lycka till!

Tack så mkt alla rara BT:are för era kloka och uppmuntrande svar !!!!

Självklart ska jag vänta så länge det behövs på honom och njuta av det vi har NU, utan att tänka för mkt på vad som ska hända och när. Jag vet ju att jag hittat ett riktigt guldkorn och honom vill jag aldrig nånsin förlora ! Ibland tappar jag bara hoppet och tålamodet en aning eftersom det inte är en av mina starkaste egenskaper direkt (ha vilken underdrift !). Jag tycker själv inte att min väninnas råd att spela otillgänglig var ett bra råd, men jag ville veta vad ni andra visa hade för tankar om det hela !

Några kommentarer kommer här...

nyfiken gul -

Jag själv är 36 år och har tidigare varit sambo 2 ggr (senaste gången var 98 då jag flyttade till England till mitt ex) så jag vet vad det innebär. Skillnaden i det här fallet är att ingen av mina fd sambos hade barn och att det inte handlade om olika viljor i de fallen, de ville flytta ihop samtidigt som jag ville det. Det är därför den här situationen med mig som måste vänta in honom känns ovan och jobbig för mig...

puppan -

Vi är nog litet mer hos honom än hos mig dels beroende på att jag inte har ngn dubbelsäng så det är inte så bekvämt att sova tillsammans Vi bor väldigt nära varandra, endast 10 mins gångväg emellan. Ska testa ditt råd att vara mera hos mig !! And for the record...män Är konstiga

5 sept -

Jag håller inte alls med dig faktiskt. Vi är båda helt på det klara med att om vi inte ansåg att det här förhållandet var seriöst och såg en framtid tillsammans, så skulle vi inte vara tillsammans överhuvudtaget. Vi börjar ju närma oss de 40 och jag har ännu inte fött ngt barn (pga att jag inte hittat rätt man förrän nu !!), så om han inte ville dela sitt liv och sin framtid med mig så skulle jag inte stanna hos honom. Jag tror dessutom som många andra att flertalet förhållanden spricker pga att man har alldeles för bråttom !

hea -

Vi umgås så mkt vi bara kan och så har det varit från dag 1. När vi träffades så gick vi på samma jobbsökeriaktivitet så vi umgicks nästan 24/7 tills han efter 3 månader fick ett jobb. Nu jobbar han väldigt mkt och reser ofta i jobbet så vissa veckor kan vi inte ses så mkt som vi skulle önska. Vi sover alltså hos varandra så ofta det går. Hans dotter bor hos honom varannan helg och varje torsdag.

ettolrach -

Jag håller med dig om att jag måste vara mera tålmodig !!

Många kramar på er alla gulliga BT:are och ha en skön helg !!

Deianeira

Som saagt 5 sept,

alla är olika...

Ville bara säga att jag känner mig mkt lugnare nu och kan se på detta med nya ögon, tack vare alla fina och uppmuntrande svar

Tack igen alla ni gulliga som svarat !
Go'natt !

Puppan, när jag tänker efter, så var det precis när jag började kräva att vi var lika mycket hos mig som vi också började diskutera att flytta ihop... En sån underlig slump