Vem friade ?

Vi var på semester i Prag när min kille gick ner på knä en fantastiskt vacker kväll mitt på stora torget. MIn pappa var med och han blev tillfrågad om min hand innan själva "knäböjet".
Han hade redan köpt ring och allt och även om jag blev erbjuden att titta på en annan när vi kom hem så ville jag ha den han hade valt.

Det är ett fantastiskt minne , jag blev väldigt överraskad även om jag visste att han "någongång" skulle fria för det hade han sagt.

Vi gifter oss i juni på dagen 4 år sedan vi träffades första gången.

Min sambo friade på ett sådant romantsikt ställe som i bilen (han körde) när vi var på väg till en konsert. Haha!
Vi hade pratat om att förlova oss ett tag men jag blev ändå rätt chockad. Efteråt har ham berättat att han gått runt i några veckor och väntat på "det perfekta" tillfället, men tillslut kunde han inte hålla sig mer och då blev det ett frieri i bilen. ;) Han friade utan en ring och istället gick vi gemensamt och valde ut förlovningsringar.

För mig var frieriet helt perfekt. Enkelt och avslappnat.  Till saken hör att vi varit tillsammans i 8 år, har ett barn tillsammans och ett till på väg.

Oj då. Jag stavar visst som en kratta när jag skriver fort. Hoppas att det går att läsa ändå.

Han friade hemma i soffan igenom en lapp i popcorn skålen ;) Vi hade länge pratat om det och vi har varit förlovade sen 1/1 -10 så behövde ingen ring till:)

Vi hade bestämt det tillsammans och gick och beställde ringar ihop men efter vi hade valt fick jag lämna butiken och han talade om vilket datum de skulle gravera in. Sedan följde en jobbig väntan då jag viste att det skulle ske men inte när var eller hur. Så sen friade han när vi satt på ett litet berg och åt picknick lite mer än en månad senare.

Vi är nästan 30 år och köpte vår drömgård ihop för ett år sedan.. så det var väl nästa naturliga steg egentligen :) Vi har varit ett par i 3 år och vi har inga barn (varken gemensamma eller egna). Vi har båda målet att leva i en kärnfamilj och tar därför mkt allvarligt på familjeplanering. Han är en romantiker som alltid gör saker för mig :)

MEN! Jag trodde aldrig att han skulle våga fria! Jag var ett skakande, gråtande litet våp hela kvällen efter att han hade friat, helt och vansinigt genomlycklig :D Jag kom hem från jobbet en torsdag, öppnar dörren och ser dom 10 största rosorna jag någonsin sett och en flaska moet o chandon. Sambon står uppklädd och med 2 glas i ena handen, på bordet står ett litet, vackert paket. Medans jag öppnade paketet så gick han ner på knä och friade!!

För oss så har en förlovning alltid betytt bröllop, så jag började genast fantisera om klänningar.

Det mest underbara är trots allt insikten om att han vill ha mig. Jag vet att han vill leva sitt liv med mig. Jag förstår inte de kvinnor som tjatar om bröllop eller ställer ultimatum, dom missar helt denna underbara känsla!

Han "friade" förvisso till mig en gång på fyllan, när vi endast hade varit tillsammans i 4 månader... men när vi beslutade oss på riktigt för att vi skulle gifta oss så var det ett gemensamt beslut. Vi har liksom alltid vetat ATT vi ska gifta oss, det har bara varit fråga om NÄR. Just eftersom det alltid har varit självklart och funnits där i bakgrunden, hade det nog känts konstigt om en av oss hade frågat. "Jamen det är klart att jag vill, har du lyssnat dåligt de senaste åren?" typ

Det gjorde han. I Dalarna sommaren 2010 frågade han om jag ville gifta mig med honom! Därefter köpte vi förlovningsringarna gemensamt. Oväntat men efterlängtat :)

Vi bestämde gemensamt att vi skulle gifta oss, och då tänkte vi att vi ville köpa ringar för att göra det officiellt. Vi gick tillsammans och tittade på vilka modeller på ringar vi tyckte om, men så blev det inte att vi beställde just då för vi ville tänka lite. Och så gick nån månad utan att vi gjorde nått åt saken.
Oromantiska jag tyckte till slut att "det är väl bara att gå ner och köpa ringar, vi behöver väl inte komplicera saken." Men då sa sambon ifrån, jag fick till och med höra att nu skulle jag inte lägga mig i, utan lämna det till honom.

Det visade sig att han redan hade köpt ringar, och gick bara och väntade på vår 5-årsdag, för han ville göra något speciellt av saken. Så på 5-årsdagen hade han fixat god mat, dukat upp på balkongen, och plockade fram ringarna och frågade om jag ville gifta mig med honom. Och trots att han visste vad jag skulle svara så var han ändå så nervös att han skakade...

Så här i efterhand är jag glad att han så att säga "tog över" och körde sitt traditionella frieri. Det är ett fint minne, och jag tror att det var väldigt viktigt för honom att få fråga, även om det inte var så viktigt för mig.

Vi hade pratat lite löst om förlovning och på påskafton förra året var vi i våran stuga.
Båda gillar att hålla barnasinnet vid liv och därför fick vi gå varsin skattjakt och leta påskägg :)
Sedan alldeles innan maten så fick jag veta att jag skulle få gå en skattjakt till. "En till? Men jag har ju hittat påskägget"
Jag fick först en lapp där det stod "Gå till bastun och ta på dig en flytväst"
Jaha...tänkte jag, det ligger ju is på sjön så jag ska väl knappast ut i någon båt?
Där låg det ytterligare en lapp med vad jag skulle göra, så iklädd täckbyxor och flytväst sprang jag runt på gården och letade lappar och gjorde små uppdrag.
Tillslut så kom jag " I mål" och då gick min M2B ner på knä och friade :)
Gissa vem som började böla ;)
Men han fick såklart ett JA :D

Vi firar snart 1 år som förlovade och bröllopsplaneringen är igång :)

Vi pratade om det på semestern för 2 år sen. Vad vi tycker om äktenskap, hur vi ser på innebörden av äktenskap. Och då säger han "Tänk om vi skulle vara gifta" och jag svarar "Mm det skulle vara mysigt att vara gift med dig" Sen pratade vi inte mer om det.

Hösten kom och han säger "Du, det vi pratade om i sommras, om att gifta oss. Vad tror du?" och jag svarar " Jo, jag skulle inte ha något emot att bli din fru, hade ändå tänkt dela hela livet med dig" Den här konversationen sker medans jag lagar mat om jag inte helt missminner mig. Jag pysslade i köket i alla fall.

Då säger han "okej, vad bra. När ska vi förlova oss då? Jag vill inte förlova mig i Sverige" Min kille älskar att resa har varit i 68 länder.
Och jag svarar, "Ja vi ska ju till Marocko i jul. Vad tror du om det?" Han svarar "Ja, det blir bra. Väljer du ett datum och säger till när vi ska titta på ringar"
Mitt svar blir "Japp, jag ska fundera på datum"

Han tittar på mig, ler brett pussar mig på kinden och säger "Coolt du ska bli min fru"

Sånna är vi! Okomplicerade, samspelta och hysteriskt kära i varandra.

Min värsta fasa har alltid varit att bli friad till! Med knäböj och redan vald ring, INTE min grej! Jag sa det till min kille också. Fria aldrig till mig. Den dagen vi ska gifta oss då pratar vi om det gemensamt!

Det var ett gemensamt beslut, vi var på väg hem efter en fredagskväll med vänner på puben, jag var fortfarande i svettiga träningskläder (japp, direkt från träning till pub, älskar våra vänner som inte bryr sig!) och vi pratade om oss, att vi börjat titta på bostadsrätter som ett steg upp från vår studentlya och att vi var så lyckliga att vi hittat varandra.... Sen sa han "har du funderat på hur det skulle vara att ta det ett steg vidare". Och jag sa att jo, det tycker jag låter som en bra idé. Sen var vi tysta, och jag funderade på om det kanske var läge att fria. Ungefär då kom vi till den rondell där vi fem år tidigare hade sagt "jag älskar dig" för första gången. Jag nämnde det, han mindes inte detaljerna så jag berättade hur det gick till då. Vi stod kvar en stund och log mot varandra som två idioter, sen frågade han om jag ville gifta mig med honom. Jag sa ja.

Morgonen efter frågade jag honom. Spoiler alert: han sa ja.

Sen fnissade vi åt att båda har gått runt i typ ett år och planerat ett frieri, men velat att det skulle vara nåt extra. Nåt romantiskt. Och planerna blev mer och mer konkreta: jag har haft en flaska Bollinger på lut i kylen sen september då jag tänkte fria på vår femårsdag i oktober, men då kom vi hem så sent att jag inte orkade fixa nåt. Han tänkte fria på tolvslaget på nyår, men då hade jag sån huvudvärk att jag precis hade kräkts.

Sen blev det ju nåt speciellt och romantiskt i alla fall: vi båda tog ett beslut, och vi gjorde det vid rondellen vid Folkes livs. Det är typiskt för oss. Vi är verkligen inte Hollywoodromantiska.

Min sambo friade i somras. Vi hade haft grillmiddag och jag körde brorsan till tåget 3 min bort. När jag kom tillbaka mötte jag min älskling i köket. Iklädd nyköpt smoking, smokingskor och en ring i högsta hugg (Han måste ha stressat rejält när jag körde iväg). - Oj, har du köpt nya kläder, sa jag chockat.

Han sa en massa fina saker och knäböjde vid kylskåpet. Snacka om överraskning : ) Två månder senare var vi man och fru!

Han friade till mig när vi var på en helg tillsammans i Båstad på Hotell skansen på en underbar spa helg tillsammans innan han skulle åka iväg i 6 månader. vi åkte dit på fredagen, tyckte han var lite konsitg men tänkte de var nog för han inte mådde så bra ( Dunder förkyld)

Vi hade en mysig fredag tillsammans där och Lördagen kom och vi åt god frukost gjorde spa behandlingar och bara hade mysigt.. kvällen kom och han var väldigt konstig men jag tänkte inte så mycket på vad som skulle kunna hända. han satt och sms lite under middagen men brydde mig inte så mycket och han åt väldigt fort men då sa jag till han ;)

Men innan efterrätten kom in så frågade han mig om jag ville gifta mig med han, jag blev så chockad men svarade så klart JA!!   Det roligaste av allting är att vi pratat om det men han har sagt hela tiden vi tar de efter han kommit hem. men han har bestämt de sedan Augusti och de hände den 24 november 2012 =)

Nu står bröllop på schemat den 21 september 2013 =)
Han är inte hemma än men jag planerar för fullt och han är hemma 2ggr under dem 6 månader så vi får försöka få in allting då =)

Har  man varit  lycklig  i 8 år tillsmamans så  så är man ännu lyckligare nu

Min sambo friade till mig på en strand i Hawaii. Ringen valde vi tillsammans 

När jag var 18 år gammal så gick min dåvarande pojkvän ner på knä på karlsbron i prag :) Väldigt romantiskt, Prag är min absoluta favoritstad. Jag älskar gammal bygnader och konst!

Men jag är glad att jag insåg att jag var för ung för att gifta mig då :) Annars hade jag aldrig fått min nuvarande