idag ställer jag in bröllopet :(

så tråkigt... :( beklagar verkligen.
gå på magkänslan.... det låter som om han har svårt att leva utan alkoholen.
det du gör är starkt gjort och klokt tänkte.. du tänker ett steg före.

ge det lite tid... sen kan jag tycka att du ska tala om detta för honom..hur du tänker. han kanske får en riktig tankeställare. ni kanske inte måste ställa in utan bara skjuta upp det?
kan säga med egen erfarenhet att det tar längre tid än fyra månader att få ordning på sitt liv med alkoholproblematik. Har en pappa som har det... och han har försökt i flera år.. men han vill inte helhjärtat så han lyckas aldrig tyvärr.. :( 

Oj vad tråkigt att höra!

Men jag förstår dig och tycker du gör rätt. Känns som att ni har annat att reda ut än att planera bröllop. Starkt gjort av dig. Jag har haft alkoholism nära inpå mig och det tär som en varböld när det är som värst.

 

Har ni gått i någon form av terapi tillsammans, eller på egen hand? Ibalnd kan det behövas både och. Alltså både tillsammans och egen. Jag ser att han gått i KBT, men det verkar ju ha lyckats sådär... En av dem jag känner fick tillslut ett ultimatum från hela sin omgivning. Hans chef sa att han får sparken om han inte lägger in sig på ett behandlingshem, hans sambo sa att hon lämnar honom och hans bar sa att de inte orkar träffa honom full, vilket han var jämt. För hans del funkade det, för andra funkar det inte.

 

Ta den tid du behöver att tänka. Och jag vet att det är jättesvårt, men om du ger honom ett ultimatum så mena det.

 

Vet egentligen inte vad jag ska säga, men kände att jag var tvungen att säga något.

Skickar styrkekramar och goda tankar

Hoppas att du känner att du får svar på dina egna frågor och funderingar. Man ska inte känna sig tveksam till en sån här stor sak. Lycka till!!

Och du, oroa dig inte för vad gästerna ska säga. Säg som det är, att du inte kan gifta dig med en alkoholist. Ofta klarar de sig undan för att omgivningen skäms, men det är ju han som dricker, inte du. Du gör rätt, och tycker någon av era gäster något annat så är det dens problem

Tack vad fina ni är, det värmer i hjärtat verkligen. Jag vet inte vad jag ville med tråden, ville väl mest ha stöd :)

Ja han gick i KBT ett tag, några gånger, men det lyckades väl inte så bra. På beroendeenheten verkade de inte tycka han hade tillräckligt stora problem eftersom han inte dricker så ofta. Det enda som har gjort mig lugnare är när han tagit tabletter som gör det oattraktivt att dricka, besläktade med antabus, minns inte vad de hette just nu. Det hjälpte men motivationen var sådär efter några månader, då fick han bybris och fick för sig att han visst kunde dricka normalt.

Jag har sagt allt detta som jag skriver till honom och han säger att han inte vill ställa in, att han skall ta kontakt med läkaren igen och få medicin igen, gå på KBT igen. Jag sa att om du gör det så vill jag du berättar för familjen att du tar tabletter så du inte kan dricka så de fattar att det finns ett problem. Men samtidigt sa jag att jag inte vet om jag orkar mer, det har historiskt varit så många vändor med alkoholen och det senaste året har varit en otrolig skillnad och därför gick jag med på att gifta mig om det inte händer nåt mer. Men det var väl inte helt färdigt då, och jag blir rädd.

Det är så hemskt men ja som ni säger det finns en del annat att lösa än planera bröllop. Hela situationen gör så ont och är så pinsamt. Som jag pratat om bröllopet med andra.. och nu blir det inget.

Jag onskar dig lycka till. Ett svart beslut, men du gor ratt, det ar jag overtygad om. Liv och familjer slits sa ofta isar av missbruk. Jag tycker inte du ska skammas ett dugg. Jag tror att andra kommer tycka du ar modig och stark som inte blundar for problemet. Det tycker jag. Och du hjalper inte heller honom om du ser mellan fingrarna pa ett sa allvarligt problem, da har han heller ingen anledning att sluta.
 

Åh så jobbigt! Men bättre att stoppa nu ändå. Det måste vara tungt att älska någon men vara tvungen att tänka logiskt och lämna ändå. Jag tycker inte att du ska gå runt och berätta för folk varför. Säg bara att bröllopet är inställt och om de frågar varför så säger du bara att det är privat. Det tjänar du mest på i längden. Om du fortfarande älskar honom och önskar att det kunde bli bra så tycker jag att du ska sätta ett ultimatum. Om han kan vara nykter under en viss tid så kan du tänka dig att försöka igen till exempel. Och kanske att han ska berätta för sin familj också som du sa. Om han går med på det och klarar det så kanske du känner att han är värd en chans. Om han inte klarar det så är det kanske inte tillräckligt viktigt för honom. Kram och lycka till!

stackarn,men det är bra att du har tagit dig ur ett dåligt förhållande,innan du riskerar att bli medberoende och går ner dig. Vet ganska mycket om relationer där missbruk förekommer,har sett det på nära håll.det var ganska destrutivt för personen  att ha en alkoholiserad partner.  

Kämpa på,du är värd att få bli omtyckt och få kärlek ifrån en person  som är nykter och som kan ta hand om dig sig själv. 

Tycker så synd om dig. Men nu måste du må bra först. Du gör rätt att tänka efter.
Hoppas allt ordnar sig.
Alkolism är en hemsk sjukdom och att du ständigt är orolig är inte bra för dig.
Kram 

Du är stark!

 Skickar en BT-kram och hoppas verkligen det löser sig.
Som andra skrivit så kanske ni ska skjuta upp det iaf, eftersom du inte lämnat honom än och han vill försöka få hjälp igen så verkar det som att ni älskar varandra??
Bara du vet om det är läge att ställa in.
Vet inte hans familj om detta? Tvinga honom att berätta, så slipper du bära detta själv på dina axlar.
Du har inte gjort nåt fel, det är han, och du ska inte behöva lida i det tysta. Prata med nära och kära, nån utvald iaf.

Jag tycker det är starkare att våga ställa in ett bröllop, än att gå igenom det trots att det inte känns rätt.

På sättet du skriver tycker jag det låter som rätt beslut, om det är till någon tröst :) Det finns de som så gärna vill gifta sig, men som inte tänker på äktenskapet efter... Hellre ställa in ett bröllop än att gifta sig och skilja sig kort därefter! Förstår om det är ett väldigt tufft beslut, men du ska inte behöva gå runt med is i magen..