• PiaB

    Vilken konstig känsla...

    Jag är överlycklig över att jag har hittat min drömprins "på äldre dar". Och att han vill gifta sig med mig är helt fantastiskt. Och att han och mina döttrar kommer så bra överens är mer än jag vågade hoppas på. Allt är bara bra och våra släktingar gillar varandra. Hans föräldrar är tyvärr döda, men han gillar mina föräldrar så mycket så han brukar säga att han vill att de ska adoptera honom


     


    Jag har planerat bröllopet sedan februari då jag friade och han svarade ja. Och jag har njutit av varje sekund. Ingen stress eller panik över hur allt ska se ut eller vara. Jag gör precis som jag vill och berättar fortlöpande för honom som hittills tyckt att allt jag planerat är fantastiskt. Han har överlåtit planerandet åt mig och jag gör det gärna, även om jag vill ha hans åsikter såklart. Han är glad att slippa och säger att om jag planerar så betalar han. En arbetsfördelning som passar mig utmärkt.


     


    Så nu är planerandet klart in i minsta detalj nästan. Vi vet var vi ska ha middagen, vilken kyrka vi ska vara i, kläder är beställda, smycken och skor likaså, tärnkläder är klara, gäster är bjudna. Och jag känner mig bara så trött på alltihop.


     


    Inte på att vi ska gifta oss. Men på allt runtomkring. Plötsligt känns det som att det kanske inte är så viktigt? Är det så märkvärdigt att gifta sig? Bröllopet har upptagit all min tid i tankarna sedan februari och nu känner jag bara bläää.


     


    Missförstå mig rätt nu. Jag vill absolut gifta mig med honom och ser otroligt mycket fram emot det. Men jag känner mig lite snuvad. Vad ska jag göra nu då fram till Augusti? Allt är ju klart. Och jag är nöjd med allt så jag vill inte börja om med andra planer.


     


    Kanske var jag för snabb, men effektiv är mitt mellannamn. Jag kan inte göra något på halvfart. 180 rätt in i kaklet så att säga. Och kanske är det kaklet jag träffat nu.


     


    Jag vill nog vara kvar i det hysteriskt lyckliga stadiet av ååååhhhh vi ska gifta oss!!!! Och det har liksom lagt sig. Precis som nyförälskelsen går över och in i ett djupare stadium, men man vill ändå alltid vara nykär. Jag tror att det kommer tillbaka när det närmar sig. Nu känns det så långt bort.


     


    Vet inte ens vad jag vill med detta inlägg. Kanske är det här det enda stället jag kan ventilera det här på. Men vilken konstig känsla det är. Jag borde njuta av att allt är klart och att jag bara kan se fram emot vår vantastiska dag i lugn och ro. Men det känns tomt...


     


     


  • Svar på tråden Vilken konstig känsla...
  • Alyllyra

    Jag tror det är jättevanligt att man känner så! Man planerar och planerar, och sen kommer den där "men det är ju bara ett papper"-känslan och så blir man trött på allt.

    Men jag tror också att det kommer tillbaka. Om ni är klara med allt nu så passa på att ta några "bröllopsfria" veckor. Gör andra saker med kvällar och helger, hitta på nått tillsammans och prata absolut inte bröllop! Lyxa till det och ha mysigt tillsammans.
    Sen när du står där med några veckor kvar så kommer nog känslan tillbaka  

  • PiaB

    Ja jag tror också att det är vanligt, fast man hör inte talas om det. Och kanske är det för att det varit jul och tankarna naturligt har varit på annat håll. Och då känns det lite som att "men det går ju att leva utan att tänka på bröllopet".


     


    Jag väntar på honom nu och har förberett middag och dragit på mig en klänning och tänker inte prata ett ord om bröllop. Du har nog rätt i att vi borde pausa i tankarna ett tag. Och det är absolut inte så att jag inte vill gifta mig, utan det blev bara så konstigt när det känns såhär.


  • MH2014

    Tror med det är vanligt! Har drabbat mig/oss ett par ggr. Då man tror att man har upplägget klart, sedan kommer nån ny bra tanke, och en till, och en till tillslut snurrar allt! Och man tänker att "nä, nu struntar vi i allt och åker utomlands istället" (iaf har den tanken slagit oss) bara för att "slippa" alla val....måste bara säga att du är väldigt duktig som ligger så bra i tid :) säger som föregående,,ta lite "semester" från bröllop,,lättare sagt än gjort ;)

  • PiaB
    MH2014 skrev 2012-12-28 18:09:49 följande:
    Tror med det är vanligt! Har drabbat mig/oss ett par ggr. Då man tror att man har upplägget klart, sedan kommer nån ny bra tanke, och en till, och en till tillslut snurrar allt! Och man tänker att "nä, nu struntar vi i allt och åker utomlands istället" (iaf har den tanken slagit oss) bara för att "slippa" alla val....måste bara säga att du är väldigt duktig som ligger så bra i tid :) säger som föregående,,ta lite "semester" från bröllop,,lättare sagt än gjort ;)

    Ja lite så känns det! Vad håller vi på med, vi sticker iväg och gifter oss själva istället! Men det vill vi ju inte, vi vill dela den dagen med våra nära och kära och det blir väldigt familjärt och "enkelt". Vi bjuder inte ens till fest utan middag. Men när vi umgås brukar vi sitta i timmar och bara prata om det ena och det andra så vi hoppas att bröllopet blir så. Med lite mingel och några tal. Och vi ska dansa för första gången


     


    Ja frågan är om jag är duktig, eller om jag stressat fast jag inte tyckt det, så till den grad att jag är trött på allt vad bröllop heter?


  • MH2014

    Men va komiskt, eller nå... Vi har precis likadant upplägg, en middag och ingen fest :) väldigt enkelt och inte formellt!

  • MH2014

    Ska ni ha middagen på restaurang? Eller catering? Vi har inte riktigt bestämt än,,vi har lite olika upplägg som skiljer sig markant beroende på vad vi vill lägga ner mest pengar på...???... Och vårat tänkte upplägg ser ut att gå bort då december inte är en bra månad om man vill vara på restaurang :S Så nu återstår februari eller oktober, mingelbröllop eller middagsbröllop....?...!

  • PiaB

    Vi ska vara på ett värdshus och det blir väl femrätters om man ska vara noga. Alltså sk. sittande middag. Vårt paket innehåller brudskål med tilltugg, förrätt, varmrätt, efterrätt, bröllopstårta, förfriskningsbuffé och vickning. Plus dryckespaket. Vi ska träffa köksmästaren närmare och bestämma mat. Funderar på om förfriskningsbuffén och vickning behövs eftersom det förmodligen inte blir så sent.


     


    Vi var aldrig intresserade av att göra något själv så allt sådant gick bort. Vi vill komma till dukade bord och sätta oss och bli serverade. Och vad jag förstått blir det inte dyrare för oss än att hyra lokal och fixa mat eller catering.


  • PimPim83
    PiaB skrev 2012-12-28 18:16:50 följande:

    Ja lite så känns det! Vad håller vi på med, vi sticker iväg och gifter oss själva istället! Men det vill vi ju inte, vi vill dela den dagen med våra nära och kära och det blir väldigt familjärt och "enkelt". Vi bjuder inte ens till fest utan middag.


    PiaB skrev 2012-12-28 19:23:28 följande:

    Vi ska vara på ett värdshus och det blir väl femrätters om man ska vara noga. Alltså sk. sittande middag. Vårt paket innehåller brudskål med tilltugg, förrätt, varmrätt, efterrätt, bröllopstårta, förfriskningsbuffé och vickning. Plus dryckespaket. Vi ska träffa köksmästaren närmare och bestämma mat. Funderar på om förfriskningsbuffén och vickning behövs eftersom det förmodligen inte blir så sent.


     


    Vi var aldrig intresserade av att göra något själv så allt sådant gick bort. Vi vill komma till dukade bord och sätta oss och bli serverade. Och vad jag förstått blir det inte dyrare för oss än att hyra lokal och fixa mat eller catering.


    PiaB skrev 2012-12-28 19:23:28 följande:
    Vi var aldrig intresserade av att göra något själv så allt sådant gick bort. Vi vill komma till dukade bord och sätta oss och bli serverade. Och vad jag förstått blir det inte dyrare för oss än att hyra lokal och fixa mat eller catering
    Vi kommer nog att ha vårt bröllop på precis samma sätt som ni! Kul att fler tänker som vi. Glad
  • MH2014

    Så skönt att flera "skippar" festen...för mig är det en självklarhet då vi tänkte bjuda med barn, 20st under 10år!! Fast nu funderar vi på att inte ha med barn, förutom våra egna! Fast blir ingen fest iaf men ett festligt bröllop :) Kruxet nu är att hitta en bra restaurang som vill ta sig an ca 35pers. Eller en lokal och ha catering med servering.. Budgeten blir ju istortsett den samma, som PiaB skrev...

  • Chicita

    Jag sa sista månaderna innan bröllopet, att om jag hade förstått hur mycket jobb det var med att gifta sig så hade jag aldrig gjort det...

    Å andra sidan så gjorde vi det ju onödigt komplicerat för oss med temabröllop och massa saker som skulle sys eller tillverkas Tungan ute 

    Samtidigt så hamnade vi i ett stadium ungefär 6 månader innan bröllopet där i princip allt var gjort (ja förutom kläderna då som jag jobbade på, men all planering var klar, allt bokat och bekräftat osv). Och det gjorde att jag hamnade i lite "koma"...
    Det som jag hade kvar att göra kändes som att jag aldrig skulle hinna klart (i jämförelse så låg jag ju väldigt efter då allt annat var klart). Så det blev liksom bara jobbigt och trist.

    Men när det började närma sig så släppte det mesta. Ok jag fick ju en realitycheck så det hette duga i och med att mamma dog 2 månader innan bröllopet och vi hade begravningen ca 1,5 månad innan bröllopet... Så i all sådan stress och sorg så kändes ju bröllopet både överskattat och som ett ljus i mörkret.

    Jag tror dock att de flesta hamnar i en sån där sits för att man har skyndat sig så att man inte ska glömma något eller missa favoritplatsen/kyrkan/ tiden/ datumet eller vad det nu ska vara och sen upptäcker att man är färdig.
    Det blir liksom som en chock att inte ha mer att planera.
    Men när det börjar närma sig så kommer alla dom där sista minutensakerna som ska fixas, saker som ska dubbelkollas, ändringar och nödlösningar.

    Bara man kommer ihåg att så länge man har styrt upp dagen så att man kan slappna av och delegera till andra och accepterar att allt inte blir exakt på pricken som man tänkt sig så kommer man att få en jättebra dag Solig 
    Som jag brukar säga:
    Om man siktar på att det ska bli perfekt, så kommer minsta lilla grej som går fel att kännas som enorma grejor som förstör ens dag.
    Men om man siktar på den bästa dag man kan ha, och accepterar de små fel som kommer att hända som en del av vackra minnen, så kan man se tillbaka på dagen och minnas den som perfekt Solig 

  • maxmamma
    PiaB skrev 2012-12-28 16:03:19 följande:

     precis som du skrivr så känner jag det oxå, fast jag bara har precis 14 dagar kvar innan jag ska stå brud.

    den sista månaden har allt bara kännts blä vilken energi allt planerande o fixande tog, känner mig oxå trött men vill så klart jättegärna gifta mig med mina drömmars man.

    jag borde ju vetat att det tar energi o planera bröllop eftersom jag varit gift en gång tidigare i mitt liv, men hade lixom glömt bort hur mycket jobb det krävs  att genomföra bröllop, o då på första bröllopet så hade vi enormt mycket gäster som det skulle ordnas mat o dryck osv till.

    denna gång när jag gifter mig är det ett litet bröllop när man ser till antalet gäster men nog tusan krävdes det ork o energi till att planera ett litet bröllop oxå.

    och min sambon är lite som din, han hjälper gärna till att betala o lyssnar gärna på mina förslag o kan komma med åsikter men han sitter inte o funderar o planerar o donar som jag gör.

    ibland har jag oxå täntk att va tusan, vi går till rådhuset o viger oss men sen inser jag att jag vill ha ett kyrkbröllop fast vi är i en annan lokal så att säga.

    tror oxå att det är ganska vanligt att man känner så här o musten lixom går ur en på nå vis.

    önskar dig o din blivande och dina döttrar stort grattis o lycka till med det stundande bröllopet. 


     


  • Brudivinter2012

    Oj, jag förstår er som tänker såhär. 

    Jag planerade vårt bröllop på två månader. I en och en halv månad var jag superstressad med heltidsstudier och två extra jobb där jag verkligen letade lediga studer att kunna ringa runt till lokaler, beställa hem tryckta servetter, hitta perfekta tårtpar, provsmaka och planera utseende på tårtan, hitta frisör och sminkös, hitta klänning och bla bla bla..

    Och jag hann få panik, vilja ställa in, bestämt oss för att rymma och gifta oss utomlands, ändrat färgtema, fått panik och velat bjuda alla, fått panik och velat ta tillbaka inbjudningar och ha det litet, ändrat tid med vigselförättaren, .. bla bla.. Och sen, när det var en vecka kvar och allting var färdigpysslat, färdigplanerat och ja.. färdigt. Så tänkte jag bara: "jag förstår inte hur de som planerar bröllopet i ett år orkar vänta i sex månader efter att allt är färdigt på att dagen D ska komma". 

    Jag tyckte att de där 5-6 dagarna då allt var färdigt och jag bara väntade på att dagen skulle komma var.. ja.. långt. 

    Och du har ju jäääääääääääääättelång tid kvar. Nu vill ni egentligen bara vara gifta kan jag tänka mig. Men jag tror att känslorna kommer gå i vågor. Nu är du trött och det kanske kommer svänga lite. Men jag är säker på att myskänslorna, längtan och glädjen över att bröllopet är nära kommer att komma i sommar. Åh vad du kommer att längta!  

    Annars kan du ändra datumet! Flytta fram (bak?) bröllopet! Ha det i maj.
    Allting är ju färdigt, så vad väntar ni på? Bara ändra datum och tid med berörda så kör ni. :D 

  • PiaB

    Tack för alla tankar. Jag tror jag tänker som Chicita skriver, att jag inte hetsar upp mig över att allt ska bli perfekt. Vi är väldigt lugna så båda två och tänker att det blir som det blir, om det mesta i livet, inte bara bröllopet. Det är det enda man kan vara säker på, att det blir som det blir med allting. Ändra datum är inte ett alternativ då det är ett speciellt datum vi valt av en anledning. Plus att sparplanen sträcker sig ända fram tills vi ska betala restaurangen och då behövs alla månader. Så det är nog bara att vänta och försöka njuta av att allt är klart istället. Och framåt sommaren finns det saker att göra igen. Träffa prästen och kökschefen, beställa hindersprövning,fixa mannens kläder m.m. Inbjudningskorten är kvar också, vi har bara skickat spara datumet. Men vi beställer färdiga så det är inget jobb. Funderar också på om vi behöver vigselprogram och festprogram? Känns lite överkurs då vi bara har en vanlig vigselgudstjänst och middag utan jippon? Så ni ser, att allt är klart är en smärre överdrift. Men för tillfället


  • filibustern

    hehe. så brukar jag känna och jag planerar inte ens nåt.. ena perioden drömmer jag mig bort om ett vackert bröllop, massa gäster på vigseln, familjen på festen.. klänningen ser ut så, blomorna så.. dom skorna ska jag ha.. de låtarna ska spelas, så ska tårtan se ut.. osv...

    i nästa period är jag så less.. äääsch vadå.. är ju bara att fixa hindersprövningen, en ring och gå upp till kommunhuset å skriva på papper :P 

    i mitt fall finns inga planer på giftemål än på några år.. skulle vilja nu.. men börjar tro det aldrig kommer hända :P

Svar på tråden Vilken konstig känsla...