har lust att bara ta ett hemligt bröllop

Jag förstår varför du tänker i dom banorna.

Men försök tänk lite längre nu än till bara bröllopet. Vill du försöka stärka din relation med din mamma (och kanske dina bröder?) eller känner du för att bryta helt med dom?
Och hur är det med resten av släkten (både din och din partners släkt alltså). Vill du "straffa" dom för att några närstående på din sida inte kan bete sig som folk?

Jag säger inte att du absolut måste bjuda dom, eller ens någon.
Du är (med rätta) besviken, och känner så här. Men hur kommer du att känna det när det lagt sig lite?
Det känns som att du är van vid att bli sviken av dina närmaste, men skippa dom då? Bjud alla andra och ta avstånd från de som inte beter sig som folk.
Om din blivandes släkt är vettiga och bra människor så låt dom bli din nya familj  

Jag tycker inte att det är fel att gifta sig i smyg.
Men jag tror att det är lättare att man ångrar att man gjorde det - än att man ångrar motsatsen.

Ventilera din frustration och besvikelse.
Och prata med din blivande hur han/hon känner det .

Och vad du än gör, gör inget i vredesmod och oövertänkt.
Lycka till  

Håller med Chichita till fullo! Ta det lungt och tänk ett steg längre först!

När det handlar om bröllop ville jag gärna har våra nära och kära runt oss. För mig är detta inte samma sak som att bjuda hela tjocka släkten...eller ens familjen om det skulle vara illa! Vi hade de närmsta släktingarna som vi umgås med och sen nästan dubbelt så många vänner som betyder mycket för oss.

Hur är relationen med din blivandes släkt? Hur är det med vänkretsen? Om de är några som ni skulle vilja ha med kommer det nog kännas fel i efterhand om relationen med din familj gjorde att de också blev exkluderade.

Lycka till!  

Jag vet mycket lite om din familjehistoria men det låter som du mår ruttet i dagsläget. Bottnar det här i att din mor behandlat er barn illa på ngot sätt tidigare också? Att hon inte tagit föräldraansvaret och ledarrollen? Hur reagerar din far när det blir så här?

Det här är din stora dag och tid för dig att njuta och vara en prinsessa för en dag. Har ni funderat på att fara utomlands och viga er istället? Det finns sådana möjligheter på massor av trevliga ställen som tex London, Paris, new York och marrakech. Eller varför inte Västindien?

Låt inte din dag förstöras av negativa och infekterade familjemönster. Blod är tjockare än vatten...men ibland är det bättre att bryta banden och gå sin egen väg. Du har en blivande man som äslkar dig mest av allt och en ljus framtid. Lev inte i det förgågna utan se framåt.

Fråga dig själv om det är värt att stångas blodig utan att få något positivt gensvar. Är det verkligen värt mödan? Det kräver mod att bryta med sin familj men ibland tror det kan vara den lämpligaste lösningen. Jag håller med Chicita om att inte reagera i vredesmod eller göra något ogenomtänkt. MEN jag får känslan av att denna "fejd" har pågått i många år. Du har kontrollen i ditt liv och möjligheten att omge dig med människor som är stöttande och positiva. Jag upplever inte att din familj är det av din berättelse.

Kram och lycka till!

Chicita: Ursäkta felstavningen!

Ja jag förstår din tanke Chicita.. Känner bara att det är så mkt tjaffs och gnat i min familj och att jag helt enkelt vill ha det bra på min bröllopsdag =) ... Jag har bara bjudit mina föräldrar till vigseln... =) Sen åker vi ju till Grekland dagen efter....kram

Chicita skrev 2012-11-14 22:48:07 följande:

Jag förstår varför du tänker i dom banorna.

Men försök tänk lite längre nu än till bara bröllopet. Vill du försöka stärka din relation med din mamma (och kanske dina bröder?) eller känner du för att bryta helt med dom?
Och hur är det med resten av släkten (både din och din partners släkt alltså). Vill du "straffa" dom för att några närstående på din sida inte kan bete sig som folk?

Jag säger inte att du absolut måste bjuda dom, eller ens någon.
Du är (med rätta) besviken, och känner så här. Men hur kommer du att känna det när det lagt sig lite?
Det känns som att du är van vid att bli sviken av dina närmaste, men skippa dom då? Bjud alla andra och ta avstånd från de som inte beter sig som folk.
Om din blivandes släkt är vettiga och bra människor så låt dom bli din nya familj

Jag tycker inte att det är fel att gifta sig i smyg.
Men jag tror att det är lättare att man ångrar att man gjorde det - än att man ångrar motsatsen.

Ventilera din frustration och besvikelse.
Och prata med din blivande hur han/hon känner det .

Och vad du än gör, gör inget i vredesmod och oövertänkt.
Lycka till

Jo jag vet .. Jag hade en dyspyt med mamma nu i förmiddags. Hon ifrågasatte praktiken jag var på att det inte skulle leda till någonting och upprepade då hur mkt jag svikit min släkt då ja inte hörde av mig till dem. Som att det bara är mitt ansvar att höra av mig. Min ena bror bara hackar och låter medans den andra inte alls är intresserad av att ha kontakt. Mamma gör mig så ledsen och full av panik hon förminskar en och jag har alltid fått höra nu väger du för mkt igen. Jag väntade samtal nu på förmiddagen då hon ringde hade jag nyss gråtit och var ledsnare än någonsin och hade då inte hämtat mig så hon sa "vad konstig du låter är du stressad" nej då sa jag . Sedan förklarade jag att jag hade haft en dispyt med mamma och hon förstod då.. Jag vill ju vara glad :( Men just nu känns inget bra...=(