Vad ska jag göra? :(

Ni måste finna tid till att sätta er ner och prata om era problem. Han har säkert saker han funderar eller grubblar på också. Försök att vara lugn och sansad ( vet att det är sjukt svårt) när ni pratar. Även fast ni inte har mycket tid till att ses så ta den lilla tiden ni har till att lösa orosmolnen så att säga. Hur är det när ni umgås? ( förrutom då när han sover). Vad hittar ni på tillsammans när ni väl ses?

Men ni planerar bröllop?

Avsätta tid för att sitta ner tillsammans är nog det ni måste prioritera om ni ska kunna fortsätta tillsammans och om ni ska kunna må bra ihop. Förklara för honom att du tycker att det är väldigt viktigt att ni ses och så bestämmer ni gemensamt när det passar bäst. Prata sedan om det så sansat som möjligt.
Han kanske känner precis som du och mår dåligt över det?
Han kanske inte insett situationen? 
Men att sätta sig ner och diskutera en lösning, är nog den enda lösningen. Men tänk också på att "det krävs två för att dansa tango", ni måste sammarbeta och jobba för det båda två.
Tror dessvärre inte att du kommer att varken må bättre eller få bättre självkänsla om inte er relation förändras.
Försök att inte gå och dra på problemen för länge, det blir ju så lätt mer missförstånd och ev svårare att lösa än om man löser det så fort som möjligt när ett problem dyker upp.
Jag håller tummarna för att er relation börjar blomma igen, är han mannen för dig så vore det ju dumt att mista honom! 

Jaha okej, trodde ni gjorde det eftersom att du skrev på den här sidan. Isf hade jag sagt att det nog inte är så bra idé just nu :P

Jag tror att det är viktigt att du sätter som din första prioritet att ta hand om dig själv och din hälsa, ta ansvar för din självkänsla, ditt självförtroende, din arbetssituation och vad du vill med ditt liv-utöver att älska just den här killen.

Just nu prioriterar han sitt nya jobb mycket högt-det kan man förstå och i en initial fas kanske man också behöver kunna stötta och stå ut med att jobb slukar mycket av ens partners tid och kraft. det kommer det antagligen att göra i perioder.
ni verkar vra helt i ofas, där du får mycket tid att mest gå och vänta på honom, och han upplever att du har massor av behov han inte orkar fylla.

På sikt kan man naturligtvis inte jobba jämt och skita i sitt förhållande, men om han rätt nyligt börjat förstår jag att det tar det mesta av honom. det kostar på att jobba sig in på ett nytt ställe.

Men du då?
Hur fyller du din dag? Vad drömmer du om? Vad behöver du i ditt liv för att vara hel?
För, om du ska gå sönder eller inte, kan inte få lov att handla om honom-eler om något förhållande. du behöver få ork att stå på dina egna ben och mod att flyga på egna vingar. Jag vet hur det är att gå både arbetslös och sjukskriven-jag gör det nu, och jag vet en hel del om vilka påfrestningar det blir i en familj vid sådana oönskade prövningar. Men, försök se ur hans perspektiv, så kanske det går att känna in hur det vore om det var du i hans skor, det brukar kunna hjälpa. Och se till att du själv tar fullt ansvar för just ditt liv.

Prata också med honom om hur du känner utan att anklaga honom. Det känns helt olika att få höra "jag saknar dig och längtar efter dig" än "du är ju aldrig hemma"

Är det så att han tar dig för given-det blir lätt så när en inte har jobb eller vanligtvis finns där jämt av andra skäl-så kanske du ska ta och råka planera in lite saker som gör att han faktiskt inte får träffa dig på ett tag. För att du är upptagen? Sov över hos tjejkompisar, kolla film, stäng av telefonen och ge honom chansen att sakna dig någon gång-eller att sova om det nu är det han behöver.

Ni kommer att märka om ni får plats i varandras liv och åt vilket håll ni är på väg.
Se framförallt till att du inte bara sitter still och planlös väntar på att han ska göra dig lycklig. Vart åt vill du själv? Med eller utan honom!?!  Det är väl värt att fundera på nu. Senare i livet, när du är mitt i ett familjeliv, så är det mer kompicerat att reda ut vart man vill och ska och kan gå, och då påverkas ofta så många fler-missa inte att tänka till ordentligt inann du är där!

Låter som att ni kommit in i en ond cirkel.... Lätt att säga att man ska sätta sig ned och prata men om det kommit till den punkten att man inte kan prata kanske det är dags att "börja om"..? Istället för att ni går hem till varandra alltid, se någon gång ute på stan! Ta en fika, middag, promenad, vad som helst som får er att känna att ni hittar på saker i erat förhållande och som får ett att inse att det finns annat i ett förhållande än den "tråkiga" vardag ni verkar ha hamnat i... Alla förhållanden knakar väl i fogarna ibland, och då är det bara att på något sätt hitta känslan av att man hör ihop och ändå vill ha en framtid tillsammans. Lättare sagt än gjort, men det är bara att kämpa på så länge kärleken finns där. =)

Tack för svar!! 

Vi är definitivt i en ond cirkel, men vill ju så gärna ta mig därifrån. Tack för råden!
Han har arbetat där i ca. 2 månader och har redan blivit chef för en grupp, det var dit han ville komma, så därför kan jag ju tycka att han kan lägga tid på oss nu när han ändå klarat av det han ville. Han är otroligt arbetssam, men känns nästan som han börjar bli arbetsnarkoman. Vet att hans föräldrar också tycker att han arbetar för mycket, för de får inte heller särskilt mycket tid med honom.
Jag kan absolut stötta honom i hans arbete, men när han åker och jobbar extra på typ en söndag(han jobbar mån-fre) när han inte ens behöver, blir jag lite frustrerad.

Min egen situation frustrerar mig extremt mycket och det vet han. Får dock inte alls särskilt mycket stöd av honom eftersom han är så upptagen själv. Har dock börjat planera små egna framtidsplaner, som att börja plugga i vår igen. Försöker prata med honom om hur jag känner utan att anklaga honom, men han är otroligt duktig på att argumentera och vända på saker och ting till hans fördel så ofta ger man bara upp efter en lång "kamp" eftersom man vet att man inte kan vinna trots att man har rätt. Han är likadan mot sina föräldrar har jag lagt märke till..Känns inte som att han kan inse sina egna fel och brister ibland. Säger väldigt ofta fina saker till honom, så han får väldigt mycket uppskattning i alla fall. 

Ja, ofta blir det ju att jag bara är hemma och väntar på honom, eftersom min kropp inte riktigt klarar av att åka långt osv. Så det är absolut möjligt att han tar mig för givet lite grann, så nu har jag bestämt mig för att hitta på saker(alltså inte bara sitta och vänta på honom).

Det är ju inte omöjligt att man kommer att gå olika vägar nu, så även fast jag absolut inte vill så har jag börjat titta på vart jag vill komma, med eller utan honom.  

Tack för tankar och råd!  

Känns just nu som att han har tappat suget helt, har bara pratat med honom kort i morse för att säga att jag blivit sjuk och typ tre sms sen igår eftermiddag.. Började prata med hans mamma på facebook nyss för att be henne träffa mig i veckan. Får reda på att han inte kom hem i natt och säger att han är på arbetet. Så han har ljugit för mig... Han sa igår att han inte kunde träffa mig för att han skulle hjälpa till hemma och umgås med sin mamma.. Nu vet jag inte alls vart jag ska ta mig till, både jag och hans föräldrar är ju jätteoroliga för det första och så blir man ju sårad när han ljuger.. :( 

Även fast jag också har mina brister så tycker jag inte att jag förtjänar detta.. :(  

Jag tänker att ni kanske skulle må bra av lite tid ifrån varandra. Inte så att jag tyker att ni behöver göra slut eller ta en paus men kanske att du helt enkelt låter bli att höra av dig på några dagar. Se vad som händer, om han hör av sig istället? Det kan ju vara så att han jobbar så mycket att det liksom blir för mycket att hinna svara dig också. Inte för att jag tycker det är okej men det är en förklaring. Jag har ofta känt så när jag har haft mycket att jobba med.

Eller så kanske ni borde träffas utan att PRATA. Bara är och gör något, utan att fundera över förhållandet. Man kan inte sopa allt under mattan men om man alltid ska ta upp de problem som finns så finns det ju till slut bara problem. Det måste ju finnas sånt som är bra också?

Och som sagts innan borde du fundera på vad DU vill göra. Tror du mår bättre av det

Om han inte bara är väldigt upptagen med jobb och annat och dessutom inte talar sanning om vart han är eller vad han gör, då är han nog inte lika bra som han fått dig att tro.
Att satsa på dig själv och fundera ut hur du vill ha det i ditt liv, låter som en väldigt bra ide!
Skaffa nya spännade intressen som leder till möten med nya människor,
den där killen verkar spela på flera fioler samtidigt och det låter inte ens bra :P

Ställde mig på vågen idag och såg -3 kg på ungefär 2 veckor. Jag har alltid legat jämnt på en normalvikt och har aldrig haft lätt att gå ner i vikt. Man hade ju kunnat bli glad att man gått ner så "mycket" på kort tid, men saken är den att jag absolut inte har försökt, har knappast tränat överhuvudtaget nästan. Så detta beror säkerligen på att jag mått illa och haft dålig matlust p.g.a. situation. 

Borde jag reagera på detta eller är det ingen fara så länge jag inte blir underviktig?  

klart man kan pendla i vikt om man inte mår bra och äter dåligt.
Men 3 kg kan man lika fort gå upp igen då man börjar att ta hand om sig