KRIS!

Oj! Går det att lämna tillbaka den och byta mot något annat tror du? Du kan ju kanske prata med systerdottern direkt om det är hon som har klänningen nu. Ett alternativ kan kanske vara att byta ut bandet på klänningen mot "samma" nyans som den andra tärnan har. 

Hur gammal är den tärnan förresten om hon inte reagerade på färgerna? 

Jag vet faktiskt inte..
Jag vill ju inte såra någon eller verka otacksam bara pga några färger,
just nu känns det lättare att typ byta färger på blommorna till rött
och köpa ny klänning till den andra tärnan..
Frågan är bara vilken färg hon ska ha isf,
vitt på en nittonårig tärna blli liksom inte helt okej tycker jag.. ;D
Den lilla tärnan är 9 år, så jag tror inte att hon reflekterat över det :P

Det går inte att byta ut bandet mot ett gammalrosa?? 

Och snällt be henne att ha guldsmycken i stället ;) 

Ok, det förklarar att svärmor köpte klänningen och att tärnan inte reflekterade över eventuella färgkombinationer. Byta ut det som redan är fixat blir nog väldigt bökigt. Om du lägger fram det lite fint som att "oj vad fin klänningen var men går det inte att byta ut bandet så att hon matchar den andra tärnan som har en rosa klänning?" Då är det ju inte klänningen i sig du kritiserar. 

Jo, man skulle kunna byta ut bandet,
men saken är den att den andra tärnan har en lite enklare klänning,
den här ska visst "matcha brudklänningen",
så det känns som att jag ändå kanske måste köpa ny till den äldre tärnan..?
Blommorna är ju bara att säga till floristen, övrig dekoration är mest vit och brun,
så det skulle ju kunna funka.. :/

Matcha brudklänningen? Men det gör den ju inte om den har ett rött band?

Jag tycker också det låter som att det enklaste är att byta ut bandet och kanske skorna. Hon måste ju faktiskt inte vara perfekt matchad ner i varje detalj. Jag tror det är ett relativt nytt fenomen att alla detaljer ska vara så himla genomtänkta och färgmatchade att brudar bryter ihop för att det är fel nyans på bordsduken i förhållande till klänningen, svärmor har kanske inte hängt med i den utvecklingen och tänker att det viktigaste är att flickan har en söt klänning?

Fast att hennes är lite enklare och att den vita är lite mer åt brudnäbbshållet (gissar jag) tror jag inte att folk reagerar så mycket på. Är man 9 känns det ju lite mer som att det är en brudnäbb än en tärna. Färgerna tror jag att man reagerar starkare på. 

Okej, bandet är fastsytt, men det får gå ändå,
vi får lite se det som att hon är den lilla näbben och har kläder efter det,
och så kör vi på vår ursprungsplan när det gäller resten iaf..
Blev helt enkelt lite omskakad.. nerverna kanske.. ;)
Det viktigaste är ju att vi säger "Ja" :P

Jag hade bara frågat om det gick att byta klänning, alternativt säga att jag redan köpt en klänning åt den lilla. Eller bara gått och köpt en. Jag förstår att pengar inte växer på träd - men jag skulle bli knäpp om någon köpte något som jag förväntades använda när allt annat ser helt annorlunda ut.

Varför vågar/kan/vill du inte kritisera klänningen? Klänningen är ju inte din svärmor - och det är ju inte henne du kritiserar genom att säga att färgerna inte är det du vill.

Om du har bestämt dig för att släppa det hela och använda den vita med rött band så vill jag gratulera dig till din storsinthet!  

En 9-åring känns mer som näbb för mig än som tärna. Så där behöver ni nog inte tänka så mycket på att det ser konstigt ut. Om ni vill markera att hon är näbb så delar ni på henne och tärnan
Och jag är inte heller så mycket för att allt ska matcha supermycket.
Men även om bandet är fastsytt så borde det inte vara allt för svårt att klippa av eventuella ändar och sy på ett annat utanpå, eller så knyter ni dit en bit spetstyg eller tyll utanpå det röda bandet så blir det kanske lite rosaaktig effekt även om det inte blir exakt gammelrosa  

Silversmyckena skulle jag nog bara se genom fingrarna på. Silver och guld är ju basfärger i och med att det är metaller. Och om det inte är några extrema jätteblaffor till smycken så tror jag inte att någon tänker på vilken metall hon har i halskedjan.  

Oftast känns det bättre när man fått ventilera sig, och kanske se att andra inte tycker att det är en så stor katastrof som man själv kände första stunden man fick beskedet.
Och med det menar jag inte att det är fel att känna så, men man blir så lätt instängd i sina egna planer och det kan ibland vara skönt att liksom få bekräftat att inte alla gäster kommer att vända sig om i avsky för att färgerna inte matchar eller att dom kommer att gå hem för att man inte hade rätt lekar