Hur ska jag hantera detta?

Vet hon om det? Vet din pappa om detta?

Eller det är inget som du vill dela med dig till dem?

Det var en väligt jobbig och tråkig situation, sorry jag säger det men sånna personer som håller på så tål jag inte. Hur kan man säga så om en som varit så snäll och tagit in han på sitt jobb? Jag förstår inte det.

Har du ingen nära vän som du kan snacka av dig hos, som du vet att du kan lita och inte för det vidare?

Hoppas det löser sig.

Tänker på dej

Kram Sessan

blomma

Tack för svar! 
Släktingen vet ännu inget om detta, men hela min familj vet och håller med mig till 100 %, de har fått se hela konversationen och min pappa har haft stora problem med honom medan han arbetade där. Jag förstår inget heller, bara gör mig så ont att det är såhär. Jag älskar det barnet som mitt eget i princip, så jag förstår inte alls. Kan inte förstå vad som gör mig till dålig förebild alls. Visst, jag är ju inte heller perfekt, men jag vet att jag absolut inte är dålig för barnet, h*n älskar mig och jag är i princip en av hennes favoriter. 

Ja, ville mest bara skriva av mig lite, har svårt att släppa detta och vill inte prata ihjäl någon stackars vän/stackars pojkvän. Och här inne på BT kan jag inte tänka mig att han någonsin skulle hänga, så det kändes som ett bra ställe. 

Tack så mycket! 
Kramar 

Jag förstår fortfarende inte hur han kan göra så för din pappa som har ställt upp för honom med att ta in honom i hans företag.

Hur har du bestämt dig? Ska du berätta för din släkting??

Finns här för dig om du vill prata!

 

Många kramar till dig!

Sandra

Jag tycker inte att du ska ta åt dig av vad han säger i ilska. Han vet nog också om att du älskar barnet och är en bra förebild, han slog nog till där han visste att det skulle ta som bäst... Skaka av dig det, och visa istället med handlingar att du är ett tillskott i barnets liv!

Inte jag heller, min pojkvän har många gånger när vi träffat dem reagerat på att mannen anser sig kunna klara av att hantera ett företag mycket bättre än min pappa osv. Då ska tilläggas att min pappa har skapat sitt företag från grunden(nu över 20 år sedan).. suck, självinsikt? Känns lite omoget att bete sig så här, speciellt eftersom jag är rätt ung och han är runt medelåldern ungefär. 

Mina föräldrar tycker att jag ska prata med min släkting, förklara att detta har hänt och att jag hädanefter kommer hålla mig ifrån deras hem ett tag, men att jag gärna fortsätter att hjälpa och umgås med henne och barnet fast utanför hemmet. 

Tack så mycket Sandra, känns skönt att bara kunna slänga ur sig och diskutera när alla personerna är "anonyma". 

Kramar

Nej, jag vet. Försöker att bara ignorera det, men känns bara trist när jag funnits där enda sen barnet var 2 dagar gammal och innan dess fanns jag där för min släkting sen jag var liten. Vet inte hur jag ska tolka mailet han skrev riktigt, men jag kunde i alla fall utläsa att det var mycket nedvärderande mot mig och min ålder. 

Tråkigt hur det kan bli.. 

Tack för svar Alyllyra!

Har nu berättat för min släkting, hon tyckte själv att det är trist att det är som det är. Min mamma berättade för min mormor om mejlet jag skrev till min släktings man, hon tyckte att det var bra gjort av mig, så det känns ju skönt att ha folk bakom sig även fast situationen är jobbig. Passade barnet åt dem, hon var här några timmar extra eftersom jag föredrog att min släkting skulle hämta. Men den lilla flickan gör mig så glad så det gjorde ju absolut ingenting.