känner inte igen mig, byta stil? ledsen

Fy vad jobbigt. Vet inte hur gammal du uppfattar det som du är ganska ung, oavsett så är det jobbigt att drabbas av en sjukdom som påverkar så mycket, och dessutom att bli sjukpensionär.

Jag funderar på hur du bearbetat allt detta det är en stor omställning i ens liv. Har du fått hjälp av kurator eller psykolog? Ibland kan det behövas för att hantera något sånt här stort.

Att gå upp i vikt är inte speciellt konstigt, dels så har du smärtor sen äter du säkerligen medicin som påverkar vikten. Kortison preparat är inte ovanligt vid reumatism. Jag skulle råda dig att börja med ditt mående om du inte gjort det innan. När du mår bättre och har "landat" i det faktum att du drabbats av detta, då först tror jag att du kan hitta ork att ta tag i det andra.

Lycka till och kämpa på

Hej!
Jag har också gått igenom samma sak.
Fick efter många års utredningar en reumatisk diagnos med allt vad det innebar. Jag var 21år när jag fick min diagnos. Är nu 35 och tycker själv att jag kommit lång och lärt mig leva med det på mitt eget sätt. Men visst, det går inte att komma ifrån att det finns perioder jag blir extra trött på att vara den jag är.
Om du känner att du vill prata med någon som vet vad det innebär och hur det känns, så får du gärna höra av dig!
Många styrkekramar till dig, och jag hoppas att du kan komma framåt även om det är med myrsteg!!

skönt att man inte är ensam iaf :) ja äter 8 olika tabletter bla kortision prednisolon,  jag har inte pratat med någon kurator eller så om detta varför vet ja inte men har sjölv inte landat i det hela har nog inte ens acceptera att jag ska dras med det hela livet, 

Jag har ledgangsreumatism, dock ganska mild (hittills).

Som svar pa fragan hur du kan uppdatera din stil, sa tycker jag du ska fokusera pa aspekter av ditt utseende som du verkligen ar nojd med och dra uppmarksamheten dit. Det ar ju egentligen det som alla gor, men kanske ar speciellt viktigt nar man inte ar nojd med sin vikt. (Du har ju ocksa nagra manader pa dig att ga ner nagra kilon.)

Sjalv sa gillar jag verkligen min ogonfarg, mitt har, och att ha mina naglar snygga. Om allt det ar fixat och fint sa kanner jag mej ganska nojd aven om resten kanns lite "bla". Sedan kanner man sig ju alltid lite frashare nar man har en solbranna. (En faketan eller akta spelar val mindre roll, sa lange det inte ar for mycket.)

Vad galler klader sa brukar jag lasa modebloggar for inspiration. Eller bara ga runt i butikerna och kolla. Om du kanner att kladerna behover uppdateras sa kan du ju byta ut det du har i till en nyare och trendigare form?

bra tips tack :)

Om du inte kommer i brudklänningen du har idag, så skulle jag råda dig att gå och titta efter en i rätt storlek!
För man mår inte bättre av att ha ångest över att den inte ska passa om några månader.

När jag provade i brudbutik så sa personalen att det var viktigt att man kände sig bekväm på sin dag! Och att de finns klänningar i alla storlekar. Tack och lov så är de ju också så att brudklänningar har en förmåga att få alla att se underbart vackra ut.

Din blivande man älskar ju dig som du är! Och dina vänner och familj kommer tycka du är underbart vacker när du går där i kyrkan! De är jag övertygad om!

att köpa en ny är inte ett alternativ ännu för mig då den jag har är min dröm klänning, dessutom är det stora kostnader att köpa in en ny, jag ska först göra vad jag kan för att se om ja kommer ned i den, delvis för det är in drömklänning och delvis ekonomiskt men funkar inte de skall jag se om det kanske måste bli ett nyinköp

Jag vet hur det känns.
Fick min Oligoartrit (kan ev. vara SLE) när jag var 17 år och har brottats med det varenda dag sedan dess (11 år iår).
Jag har inflammationer och konstant smärta i båda fotlederna, båda knäna och i båda armbågarna.
Vart sitter det på dig?

Jag kände mig som världens äckligaste människa, jag var ständigt trött och hade så ont att jag inte kunde röra mig alls. Gick upp typ 45 kilo under tiden som jag fortfarande åt prednisolon, och de bär jag än idag.
Jag är konstant trött, svullen och fylld av smärta - men på något sätt en fullt fungerande människa med fästman och världens finaste son.
På något sätt måste man acceptera att "jag är inte min sjukdom", om du förstår lite hur jag menar :)

Ork att piffa till sig fick jag när jag började läsa bloggar om andra som hade samma problem som mig, fast de hade liksom accepterat det och gjort det absolut bästa av situationen. Nu för tiden finns det mycket bra mode för oss kurviga tjejer, och vad gäller frisyren så hoppas jag att du hittar en duktig frisör som kan ge dig en konsultation innan.
Gå igenom hur du känner och vad du vill förändra, så kan han/hon komma med bra förslag på roliga ändringar som kan få dig att må lite bättre inombords!

Och till slut: om du behöver prata med någon som känner igen sig i din sjukdom så finns jag här för dig, för jag vill verkligen inte att en enda människa ska behöva må så dåligt som jag gjorde. Och som du verkar göra.

här är en till sjukling, eller vad man ska kalla det, har inte reumatism men andra rejäla kroppsliga problem o sjukdomar som gör att jag resten av mitt liv kommer att få äta massor med mediciner o gå på noggranna kontroller varannan månad för att mäta olika värden.

Har själv svårt att acceptera att det kommer vara så resten av mitt liv.

Vet inte heller hur jag ska orka byta stil för att försöka känna mig lite finare trots sjukdomar o medicinering.

har också rejäl övervikt mycket pga alla mediciner jag äter o känner som TS, fet ful äcklig mindre värd rent ut sagt en äcklig o icke existensberättigad människa.

kan inte hjälpa dig TS men kan skicka lite styrkekramar. och önskar dig lycka till med det stundande bröllopet.

mvh sjuklingen 

skönt att man faktiskt inte är ensam , inte för jag gillar att ni har problem med eran kropp som mig, men endå skönt att veta att jag inte är den ensama sjuka som faktiskt mår som man gör :) att de sfinns andra i samma båt :) 

vilka bloggar är det du läser ?