Hur hade ni reagerat!

För lite mer än 2 månader sedan gifte jag mig och efter många om och men bjöd vi tillslut mina syskon. Min ena syster dök inte upp då hon inte ville ta semester då hon just börjat sitt sommarjobb, men mina andra sykon kom. Där av även min äldsta syster. Idag så ångrar jag att jag bjöd henne, men det hade varit konstigt att jag hade bjudit mina bröder och ena syster, men inte mina andra två systrar.

Redan efter vigslen fattade jag misstankar då hon kom fram och grattade oss med rödgråtna ögon och gråten i halsen. hon kunde knappt prata. Det var inte det dära lite tårögda som man kan bli ibland.

Sedan hade det fortsatt på festen, dock var detta inget som kom till min vetskap innan efteråt. Dels var det min mamma (en typ av fostermamma) som talade om att hon hade hört hennes prata, sedan var det också flertalet av våra vänner som hade hört henne. Det verkar som om hon inte trodde att våra vänner skulle sluta upp bakom oss, och i stället gå brevid henne. Det som var fel i hennes ögon var:

1. Bordsplaceringen, då hon är älds av våra syskon borde hon ha suttit närmast honörsbordet. Detta var inte möjligt, då vi inte hade någon lämplig att placera brevid henne som var så pass nära (enligt den ettiketen)

2. Maten, enligt henne så var inget som serverades under kvällen bra nog. Laxbakelsen var inte tinad utan frösen i mitten. Köttet till huvudrätten var inte genom grillat utan rått i mitten, potatisgratängen var inte heller färdig. Efterrätten hade säkert något fel den med, kommer dock inte på något just nu. Det var Vit chokladmosse med hallon.

3. Gästerna, det fanns enligt henne flertalet gäster som inte hade på festen att göra. Och självklart en del som borde varit där. Jag har fått upp kontakten med en avlägsen släkting, och för mig var de en självklar gäst på bröllopet. Dessutom som jag inte har någon kontakt med min biologiska mor så var hon inte bjuden. Tack och lov hade hon tillräckligt med förnuft att inte dyka upp.

4. Upplägget, tja allt var fel. Inte för att vi hade så mycket att göra med själva upplägget av kvällen då vår toastmaster skötte det. Lekarna hade inte varit roliga nog, bandet hade inte spelat bra låtar....

Jag skulle kunna fortsätta i evigheter, men jag blir bara SÅ trött. Jag vet att en del av allt som har kommit fram, så är det vår biologiska mor som pratar genom min syster. Men själv tycker jag att hon borde ha hjärna nog att inse att under festen så håller man snattran. Hon åker på ett bröllop där hon inte känner fler än sina syskon. Ändå så gör hon bort sig så totalt. Det är flertalet av våra vänner som har ifrågasatt om vi verkligen är syskon, och skall jag vara ärlig så gör jag det med. Den systern har inte varit jättepopulär hos min man av andra anledningar, men nu vågar jag knappt tala om allt som har kommit fram. En del har han fått höra från våra gemensamma vänner, men jag vet mer än så.

jag känner mig bara helt tom när jag tänker på henne. Hon kan ju bara se sig i månen efter någon mer inbjudan från vår sida, och skulle jag mot förmodan få en av henne så skulle jag nog få mycket att göra just den dagen.

Det har de senaste åren varit mycket bråk och tjafs mellan dels mig och mina syskon, men även mellan mig och min biologiska mor då hon sprider lögner om mig. Jag tänkte kanske att bröllopet kunde få min syster att ..... tja jag vet inte. Men inte detta i alla fall.

Just nu vill jag bara att hon håller sig väldigt långt ifrån mig och mn familj.

Hur hade ni gjort? Ställt henne mot väggen och starta ännu ett världskrig, eller bara låtit det bero och hålla sig ifrån henne?