Förlossningsdepression!

Håller med dig om att det pratas alldeles för lite om det. Själv har jag inte fått nån förlossningsdepression och känner ingen heller men när jag födde vår son fick vi en komplicerad förlossning som var nära att sluta i akut snitt. Personalen på vårt BB var helt underbara och kollade med mig hela tiden hur jag mådde. Även vår bvcsköterska och banrmorskan på mödravården frågade jämt och ständigt om mina känslor inför det som hänt. De var oroliga att jag skulle få en depression efter en sån komplicerad förlossning och höll koll på mig. DET är jag dem evigt tacksamma för jag kände mig verkligen trygg och omhändertagen!
Så jag hade väl tur som hade en så bra sjukvård runt mig=).

håller med dig! har ingen i min närhet som haft förlossningsdepp, men jag vet hur vanligt det är och hur lite man pratar om det, hur "skämmigt och förbjudet" det är. jag har lovat mig själv, att när jag blir barnmorska, ska jag tänka på detta hemska tillstånd, fråga de nyblivna hur de känner, så jag lättare kan upptäcka problem! för det är så farligt att missa! en i min hemkommun tog sitt liv några månader efter att hon fått sitt tredje barn (tro ja) hennes äldsta gick i högstadiet.. hennes man fick ett samtal av henne och han förstod direkt. han hann hem och tgg ner henne från snaran. men hon hade haft syrebrist för länge och konstaterades hjärndöd, så de var tvungna att släcka henne.. förlossningsdepp är INGET ATT TA LÄTTVINDIGT! (visst heter det så? ....)

Det är absolut ett allvarligt problem och mycket vanligare än man tror, tyvärr. Jag är barnmorska och jobbar inom mödravården. Vi träffar bara "våra" mammor en gång på en efterkontroll efter förlossningen och det är inte alltid lätt att se tecken på depression redan då, men visst, det kan hända. Däremot har BVC lättare att följa mammorna eftersom de träffas oftare, och de har som uppdrag att 6 veckor efter förlossningen be mamman fylla i en enkät som ska kunna visa på om depression föreligger. Som barnmorska kan man mest jobba förebyggande under graviditeten med att försöka hitta de som ligger i riskzonen för att utveckla det, men det är inte alltid så lätt.
Det viktiga är att anhöriga uppsöker vården om de ser hur det ligger till. 

Det gläder mig att ni barnmorskor svarat i tråden! Det är ju ni som har detta viktiga jobb!
Jag hoppas att ni och era kollegor läser denna bok som sagt!  

Absolut! jag hamnade i det träsket men fick hjälp av en underbar psykolog pgenom vårdcentralen. Utan henne hade vi nog inte suttis i bröllopssituation nu även om Sambon stöttade väldigt mycket. Det är jätteviktigt att man vågar ta steget och ringa sin vårdcentral, BVC eller MVC och säga "Jag tror att jag är deprimerad och behöver få pratat med någon".