Ångest över "före detta bröllopet"

Väljer att vara anonym jag med eftersom det är lite känsligt.

Känner igen mig fullständigt. Har med varit gift innan och jag gifte mig med min nuvarande. Tänkte likadant som dig att det inte får vara likt osv. När planeringen gått en tid insåg jag att mycket av det som jag hade på det förra var JAG och och sånt jag gillade. Några av de sakerna fick vara med på detta med. 50% av gästerna hade ju heller inte sett det förr.

Att det var rätt man denna gången gjorde att det inte kändes så lika ändå.

Lycka till!!!

Jag planerar bröllop nu och har varit gift en gång tidigare.
Precis som du vill jag inte att det här bröllopet ska påminna om det andra, men det här får inte kännas mindre lycka för det.
En inbördes kamp.

Jag vill känna mig finare än förra gången, veta att allt blir mycket bättre.

Bilderna från förra bröllopet var fantastiska.
Både de bilderna från studion och de som några vänner med bra fotokunskaper tog.
Jag har massa otroligt fina bilder som inte går att visa, så nu hoppas jag att bilderna som tas i samband med det här bröllopet blir minst lika fina trots att dessa fotointresserade vänner inte kommer att närvara.

Jag ser det inte så mycket som ett andra bröllop, det här känns som mitt första på många sätt.
Men samtidigt finns förra gången där och lägger ribban.

Varje grej som blir bättre än som jag minns det förra är ett stort plus.

Det bästa är att det är en annan man!
Han är annorlunda på flera sätt och det tackar jag Gudarna för :)
Där vet jag iaf att jag lyckats göra något bättre än förra gången!

Jag har visserligen inte varit gift förut men tror att Känner igen har en poäng. Mycket av det som var på förra bröllopet var inte NI, det var DU. Du tycker om rosor. Du är fortfarande du. Du tycker om en viss typ av klänning. Den sitter fortfarande bra på dig. Om förra håruppsättningen smickrade ditt ansiktsform så gör den säkert det många gånger till. Om du skulle rata allt du tyckte var fint på ditt förra bröllop skulle du antagligen inte göra något du verkligen tyckte om på det här. Förutom mannnen då.

Alla vardagsgrejer (möbler köpta ihop etc) har du säkert vid det här laget lyckats "avprogrammera" från att vara påminnande om honom. Nu är det dags för festgrejerna och det är inte helt enkelt det heller. Känn efter hur det känns att se en fin rosenbrudbukett med alla associationer, och lägg sedan till ditt nya perspektiv med din M2B ståendes vid din sida.

Min blivande har varit gift förut. 

Nu tänker jag återberätta vad han säger,

dels är de två bröllopen väldigt olika.  
Det här blir ett mer "normalt" , kyrkligt, fest, familj och vänner etc etc.
På det förra var inte hans föräldrar med. Denna gång är de exalterade.

För mig är det lite synd, att det inte är första gången för oss båda, när jag väl tänker på det.
Men han säger, det är första gången.
Den här gången gifter jag mig med DIG!
och vi gör bröllopet till VÅRT.

Till skillnad från er så är det ävl så att jag kommer med ganska mcket nya input,
medans om det var jag som gifte om mig, så skulle jag förmodligen köra ungefär samma..

Men jag tror att man måste tänka att det är första gången, ni gifter er med er blivande man.
Om ni har likadan bukett eller annat så, ja, låt det vara så. DU tycker det är fint. Bra!

Du anonym som hade kort du inte kunde ha upp, sätt dem i ett album, berätta för din husband to be att du behöver kunna se bilderna ibland för du tycker de är så fina  etc etc. 

Men kom ihåg, vi är i nuet, kommer gästerna ihåg hur det var förra bröllopet?
du gör det, men skapa nya minnen med nya mannen.

tack vare det förra bröllopet, så är du här idag. det är positivt.

 

Försök se det förra bröllopet som en generalrepetition.
Jag håller med Lenblo. Ta inte bort saker som är du från det här bröllopet.
Utan ändra detaljerna istället.

Om du exempelvis hade en rund tät bukett med rosor förra gången så kan du kanske ha en mer yvig bukett, blanda in lite andra blommor denna gång.
Andra hårsmycken kan göra stor skillnad.
Om du hade tiara och slöja då exempelvis så kan du hoppa över slöjan och välja något som mer liknar en krona. Eller kanske ett pannsmycke istället.

Häng inte upp dig på att saker inte får vara likadana.
Tänk istället på vad som var bra förra gången och försök göra dom ännu bättre. Du vet ju att dom funkade så finputsa dom bara och gör dom till ert val.
Och eftersom det inte är samma man, så blir det ju andra gäster också, vilket också kommer att göra stor skillnad 

Mitt ex har fortfarande kvar mitt efternamn, trots att det är snart 4år sedan vi skilde oss efter hennes otrohet..
Hon har en ny sambo, är förlovad och har barn.. Men av någon anledning hänger mitt efternamn kvar.

Jag skulle förvisso kunna kontakta henne och be henne byta, men borde hon inte göra det självmant?

För mig känns det konstigt om min nya nu skulle ta över mitt namn samtidigt som mitt ex fortfarande har det.
"Här, bli en i mängden". Så vill man ju inte ha det. 

Det blev kanske inte så sammanhängande men klockan är 01:30, så skyller på det :) 

Jag förstår hur det känns, det var kanske bara det jag ville få fram :) 

Jag är själv skild och behöll tills jag gifte mig igen mitt namn som gift. Jag skriver mitt namn för det var faktiskt mitt namn. Barnen hade också samma efternamn. Jag förstår inte varför jag hade varit tvungen att byta pga av skillsmässan. Min exman var väldigt angelägen om att jag skulle byta till hans namn när vi gifte oss. Har man bara det namnet till låns?

Till er brudar som det nu är andra gången för så tror jag att det ändå kommer att bli annorlunda än ert förra bröllop. Det är andra gäster, annan kyrka, annan festlokal, annan mat. Det är förutom ni även gästerna som kommer att forma bröllopet, men jag förstår ändå era tankar. Jag ville också att andra gången skulle bli bättre osv. Jag hade ett jättefint bröllop första gången så det var svårt att slå det. Det andra var inte alls lika tjusigt, Jag skippade både lång klänning, slöja och krona, men jag var mycket gladare och bekvämare den andra gången och det slog allt. En stor skillnad var i och för sig att det blev borgerligt den andra gången, Det var en ganska stor skillnad, även om cermonin nästan var lika lång. Men sedan var festen lika stor.

Ni kanske ska be era män att sätta mer prägel på bröllopet. Även om det för vissa detaljer är naturligt att ni själva bestämmer så fråga mannen vad han tycker även med det. T.ex. håruppsättning, klänningsmodell, färgtema. Låt mannen ha avgörandet när det gäller tårta, transport, kanske be honom fixa det och annat så att det blir en överraskning för dig på bröllopsdagen.

När jag och mitt x- pappan till mina barn skilde oss så stod jag inför den frågan. Vi hade varit gifta ganska länge. I samband med skilsmässan tog min äldsta son upp frågan. Han tyckte inte jag hade rätt till efternamnet. Liet märklig inställning enligt min åsikt. Men han hade även den åsikten att man gifter sig bara en gång och det är för evigt.( Dock så var han överlycklig nu när jag träffat min nuvarande man.) Jag var visserligen gift till det namnet men jag har lika stor rätt att bära det ändå. Jag behöll namnet pga praktiska skäl, inte emotionella.

När jag nu gifte om mig pratade min nuvarande make och jag om vilket namn vi skulle ha (han har också varit gift tidigare så d finns en xfru med "hans" efternamn) dels dubbelnamn, dels att byta till hans mammas flicknamn.

Det blev inget av detta

Dubbelnamn- i det läget anser jag att jag inte ville ha kvar namnet jag fick i samband med att jag gifte mig med xet. Men som sagt var så tycker jag att jag har "rätt" att bära det namnet om jag så önskat.

mammans flicknamn- eftersom min makes namn är lite ovanligt och dessutom så är hans namn lite "inarbetat"

Tanken på att hans x har samma efternamn ska jag säga ärligt "störde" mig lite till början. Dock så tänker jag som så.. Det är jag som är " fru xx " hon är bara ett x. Men ärligt så hoppas jag att hon tar sin sambos efternamn om dom nu gifter sig. Men att gå från den önskan till att tycka att hon inte har rätt till namnet är att hårdra det lite.

När det gäller att tänka på bröllop med x- så kan jag säga att tanken har inte ens föresvävat mig. Visst jag gifte mig i kyrkan men var väldigt ung och det var inte jag o mitt x som planerade bröllopet. Dessutom så var jag höggravid. Nä mitt bröllop nu blev mycket annorlunda.

Min make gifte sig borgerligt förra gången. Vilket inte var hans önksemål- Hon överraskade honom med en färdig plan. Inom en vecka från att han fått veta så var han gift. Därför har han haft önskemål om kyrkbröllop, frack lång klänning, middagssittning osv..

Till er som är oroliga- Gör det annorlunda då. Om ni gifte er i kyrkan första gången- ha vigseln på en annan plats. Man måste inte ha samma märke på klänningen- finns många fina modeller och säkerligen så kan någon annan passa. Även om man väljer samma märke så finns det många olika modeller. Jag tror att det där med att jämföra- det är nog bara ni själv som gör det. Inte era gäster. Om ni däremot väljer samma stil på bröllopet så tror jag att en del kan tänka så. Men varför ha samma koncept.. visst det var lyckad fest, bra mat osv. Men vad är det som säger att man inte kan få en minst lika lyckad fest men på ett annat sätt. Visst man ska inte frångå saker som man tycker om. Men om jag hade ett färgtema så behöver jag ju inte välja samma färg denna gång, det måste ju finnas andra färger som är fina. Eller så har den blivande maken något önskemål i frågan. Sätt er egen prägel på bröllopet. Och som andra skriver denna gången är det rätt man. Det kan ju också vara en kommentar om någon är så klumpig och påpekar att det finns likheter.

 

Jag gifte mig första gången 1976, 22 år gammal. På den tiden var det inte så vanligt med riktig brudklänning, slöja och allt sånt. Jag hade en ganska enkel broderad vit bomullsklänning. Vigseln var utomhus i en kyrkoruin och sen var det middag i en bygdegård. Jag minns att vi skalade potatis dagen innan vigseln, men själva maten och serveringen hade vi hjälp med,

Någon smekmånad hade vi inte råd med, utan vi började båda jobba direkt måndagen efter bröllopet. Äktenskapet höll ändå i nästan trettio år och vi fick sex underbara barn tillsammans.

Den här gången ska vi gifta oss vid strandkanten. Vi ska ha präst och jag ska ha en "riktig" brudklänning, men ingen krona och slöja. Maten äter vi på restaurang och vi bjuder alla gäster på övernattning. Vi blir inte så många. Det är min, mor, mina syskon och deras familjer, mina barn och deras familjer och några goda vänner till blivande maken. Sorgligt nog har han ingen släkt alls.

Det ska bli så roligt att träffa alla imorgon. Jag hoppas bara att det inte är totalt tågkaos, utan att alla kommer fram i tid. Vi bor i Skåne och jag har barn i Stockholm och Göteborg, som åker ner i morgon på förmiddagen.Håll tummarna för att det fungerar. Gifta blir vi naturligtvis ändå, men det är ett orosmoment när man hör om tåg som står stilla i timmar. 

Jag gifte mig första gången med stort bröllop på ett slott. Vi hade 65 gäster och jag lade verkligen ner hela min själ i att få det absolut perfekta bröllopet. Inget fel i det, absolut inte. Men vårt förhållande var ju rätt knackigt, vi bråkade ofta och höll väl mest ihop för att vi hade barn. 
Så i kombination med att jag alltid hade drömt om det där stora prinsessbröllopet och att vi varit ihop i så många år och hade barn, så kändes det som ett naturligt steg att gifta sig. Självklart blev inte förhållandet bättre av det och vi skilde oss faktiskt efter bara 1 år. (skickade in pappren tidigare än så till och med).

Nu när jag ska gifta mig, så vill jag inte ha alls samma stuk på bröllopet. Jag hoppas att våra bröllopsfoton blir lika fina som de förra, för de var verkligen fantastiska. Men jag vill inte ha samma stil på dem som då, för det hörde ju till det giftemålet, och nu vill jag ha något annat fint. Det skulle nog kännas märkligt om det var alldeles för likt men brudgummen en annan typ.

Sen känner jag ju nu att denna gång gifter jag mig av rätt anledningar, av kärlek. Inte som räddningsauktion eller något annat. Vårt bröllop kommer inte vara det andra särskilt likt då jag vill ha en annan stil på kläderna, men jag vill vara minst lika fin om inte finare denna gång :)
Och så blir det kyrkligt istället för borgerligt.

Frisyren är väl det som jag tycker var verkligen hur fint som helst förra gången, men så har jag ju klippt mig också så det blir inte detsamma ändå. Att jag gillar vintage och det antagligen kommer synas både från förra och detta bröllopet är mer "jag" och det tänker jag inte ändra på. Jag väljer bara annat vintage som också är snyggt :)