stort glapp i gästlistan!

Vi har det likadant. Vi har bjudit 70 personer till vårat bröllop varav 13, inkluderat kompisar,  är ifrån hans sida. Vi är inte traditionella av oss så när det kom till bordsplaceringen så matchade vi folk med likasinnade eller människor som dom kan tänkas komma överrens med än att dela upp det enl vett och ettikett. Vilket i sig inte hade fungerat med tanke på att vi båda kommer ifrån "trasiga" familjer.

Mitt tips är att tumma lite på traditionen och göra det som ev känns bäst för de flesta inblandade när det kommer till uppdelning i kyrkan och bordsplacering.

Jag hade fler på min sida än maken. Det är som det är. Jag tycker inte att man ska fixa till något bara för

att det saknas/är för många på en sidan. Maken hade ingen släjt på bröllopet. Sin brorsa, syster, sin s.k mor med make. Sen hade han kompisar och några med flickvänner. Jag hade familj, släkt, bekanta osv :)

Boordsplaceringen tycker jag var lätt och det gick rätt snabbt.

Känner igen det. Jag har ingen stor släkt men det har han. Dock så är jag väldigt tight med min släkt och det är inte han. Vi har valt att bjuda den släkt som vi umgås och träffar så då blev det ungefär lika i antal iallafall. Sedan så blandar vi släkt med vänner vid bordsplaceringen och parar ihop de som vi tror ska ha roligt tillsammans.

Vi hade också väldigt sned fördelning, men vi släppte helt på  traditionell placering både i kyrkan och vid middagen, så då gjorde det ärligt talat ingenting. Det var ganska många av våra släktingar och vänner som inte kände varandra, men vi såg till att alla hade någon de kände i närheten och det verkade fungera fint - alla verkade avslappnade och samtalen flöt på.
Det kan kännas högtidligt och fint att hålla kvar traditionerna, men jag tycker det är viktigare att alla har trevligt och känner sig bekväma :)

Har samma situation hos oss. Min släkt kommer att dominera det där bröllopet men det är ju för att jag umgås med min släkt medans han inte gör det med sin. Han kommer dock ha lite fler vänner där så han får inte bara sina föräldrar och sin kusin på sin sida.. Det är ju som det är, bara att glädjas med alla som vill komma och dela er dag!

Jag tycker också att man ska fokusera på vilka man vill ha där, snarare än att bjuda in mer avlägsna personer bara för att det ska bli "rättvist". För oss var det från början någon person mer från min sida, sen kom mannen på att han ville bjuda in 10 personer till (mest för att han kom på att en stor del av kostnaden var oberoende av antalet gäster, så det skulle inte göra så stor skillnad med några till), och tog med alla sina föräldrars syskon med respektive (förstås). Hade vi haft ett större bröllop hade han kanske bjudit alla sina kusiner, men de var typ 20 personer och ingen som var närmare än någon annan, så han kunde inte dela upp "klumpen". Jag hade å andra sidan bara en morbror där, ingen från pappas sida (inte ens min pappa, av olika skäl), och tre av mina kusiner på mammas sida men ingen annan kusin.

Min plan med bordsplaceringen var att så långt som möjligt sätta en från min sida tillsammans med en från hans sida, men eftersom det inte "räckte" och hans föräldrars syskon var en relativt stor del av gästerna blev det så att en del av dem från hans mammas sida fick sitta med någon från hans pappas sida.

I kyrkan såg det hyfsat jämnt ut ändå, men jag var på ett bröllop där ingen i paret hade sin släkt i Sverige. men en av dem hade en mängd arbetskamrater. Några av oss valde då självmant att sätta oss på andra sidan så att det blev jämnare.

Vi har också likadant, hans släkt uppgår till kanske 35 pers och min är på 10 :P det är bara att försöka göra det bästa av det helt enkelt.

Vi gjorde en lista med släkt och vänner. Vi kom upp i 98 personer. 
Ca 20 av dom var mina släktingar + gemensamma vänner. Resten var hans släkt.
Det beror på att hela hans släkt på mammans sida är rätt sammansvetsade.

I slutänden blev det lite mer balans. 
Några av hans släktingar hoppade av så vi plockade in lite mer av min släkt (som jag heller nästan aldrig ser och därför inte ville bjuda i steg 1, men som jag har bra kontakt med de gånger vi träffas) 
Och vi kunde bjuda in lite mer vänner också.
Vi blev i slutänden 64 personer när vi hade sållat bort alla hans kusiner på pappans sida då jag inte ens har träffat dom och han själv har kanske sett dom en gång på 10 år. Men med 18 kusiner på mammas sida + sambos, barn osv så blir det ju en hel del och fastrar och farbröder ändå...

Vi struntade fullkomligt i det där och bjöd in de vi ville bjuda helt enkelt. I kyrkan har jag ingen aning om hur de löste det, det blandade vi oss inte i och jag minns inte ens om det såg jämnt eller ojämnt ut.

Vi hade en icke traditionell bordsplacering där vi satte folk som redan kände varandra tillsammans så att alla skulle ha roligt och trevligt. Massvis av personer kom fram under kvällen och sa att de hade haft så kul under middagen, bästa bordet och att de tyckte det blivit så bra med bordsplaceringen. 

 

Vi blir 48 pers (inkl oss), varav 12 kompisar (de flesta är hans kompisar så har jag blivit kompisar med dem och deras respektive), 6 är min släkt (har en väldigt liten släkt), 1 är vår son och resten är hans släkt med respektive så det är ingen "rättvis" uppdelning. :P

Vi var väldigt ojämnt fördelade. Vi var 63 personer. Varav min make bara hade en släkting på festen, fyra i kyrkan. Däremot så hade han flera goda vänner. Fördelningen i kyrkan hade varit väldigt ojämn om vi hade hållt på traditionerna. Vi brydde oss helt enkelt inte om det, dom första bänkarna var reserverade bara, annars så satt folk där dom ville. Dessutom så vigdes vi i en ganska liten kyrka, där det blev fullt längst altargången. Några fick sätta sig vid sidorna istället. På festen så blandade vi friskt efter vilka vi trodde skulle trivas bäst tillsammans, Dock satt det alltid en perison dom kände inom pratavstånd. Fick mycket positiv feedback för bordsplaceringen. Mitt tips är lägg energin på bordsplaceringen, kyrkplaceringen löser sig ändå.

vi har alltså räknat med bara släkt inga vänner. Jag känner att jag inte kan vara utan någon av dom släktingar som jag har skrivit upp på vår lista.. Jag har sagt att han gärna får bjuda vänner.. men han tycker att vi ska hålla det till familjen och att antalet vänner han kan tänka sig att bjuda ändå inte skulle väga upp något...

Så det är jag som grunnar på det här mest tror jag. Men hur strikt är uppdelningen i kyrkan?

Det är många som inte ens vet att man ska dela upp sig i kyrkan utan dom sätter sig där det finns plats.
Och om ni vill så kan ni ju ha en förälder eller vän som står och agerar lite "värd" i kyrkan och ber folk att sprida ut sig jämt i bänkraderna eftersom det är så olika många gäster från "hans" respektive "hennes" sida 

Det är likadant hos oss, vi har bjudit ca 110 pers och då är det ca 70 från hans sida och 40 från min sida och då är det de närmaste släktingarna och vännerna. Vi bjöd inte de av min sambos släktingar som inte bor i sverige (för då hade det blivit uppåt 200 pers!) och inte heller vissa av min mammas syskon och deras barn då jag inte har sett dem sen jag var liten. Vad gäller bordsplaceringen så kommer vi nog inte blanda jättemycket bara för att man "ska" göra det, även om det skulle landa på ungefär lika antal gäster från bådas sidor. I kyrkan spelar det ingen roll för jag tror att det kommer komma lite andra folk och fyller ut lite på min sida, t ex vänner och arbetskamrater som inte är bjudna till festen.

Vi har samma sak... egentligen har han större släkt, eller eg. närmare kontakt med fler i sin släkt än vad jag har trots att vi kanske är rent numerärt överlägsna.... men vi gifter oss i Sverige och hans familj kommer från Argentina, så i slutänden är det bara hans mamma och pappa som kommer, medan jag bjuder alla mina mor- och farbröder + gamla kompisar... vi har gjort så att vi även lägger ganska stor vikt vid att bjuda gemensamma vänner vi har här, snarare än avlägsen släkt, vi håller det litet o informellt med bordspllacering utifrån vilka man känner innan, snarare än vilken sida det är, och i kyrkan så får alla sätta sig som de vill... vi gifter oss dessutom i ett litet kapell, för att det ska kännas mindre o intimare.