Tärna + toastmadame = 0.

Vilken tråkig människa, så behandlar man ju inte sina vänner! Inte mer än rätt att du plockade bort henne om du frågar mig ;)

Jag har inge gett mina tärnor några ansvarsområden utan jag planerar alltid själv, mest för dom inte varit intresserade och jag är ett kontroll freak :p En av tärnorna är även toast tillsammans med bestman och dom är inte delaktiga i festprogrammet utan dom kommer enbart få planera festen med schema på tal, fixa lekar och se till att humöret är på topp hos alla gäster. Toastmastern är en van toast på studentsittningar och även bröllop så inget unikt för honom men första gången för hon som också är tärna.

Ja, det minsta jag hade väntat mig är nog att hon skulle ge ett klart svar om hon kommer eller inte...

Sen skulle jag personligen inte ha några stora förväntningar på att någon annan ska göra en massa arbete före bröllopet. I vårt fall hade vi inget brudfölje, och toastparet fick ett schema för middagen samma dag. De skötte f.ö. uppgiften att hålla ordning på tal och lämpliga tider för dessa alldeles utmärkt.

Våra föräldrar var involverade lite tidigare, våra mammor tog emot anmälningar och på själva dagen tog de hand om dekorationerna i lokalen (inte särskilt mycket) och hade kontakt med köket kring praktiska detaljer, hur saker skulle serveras etc, alltså som inofficiella värdar även om det var vi som stod för festen. En del tycker det är toastmasterns/toastmadamens roll att ansvara för festen som helhet, men såvitt jag förstår har de "by default" inte ansvar för något annat än tidsschema och talarlista, och eventuella programpunkter.

Så ingen av dessa uppgifter krävde något större engagemang långt i förväg. Jag ville bara nämna det eftersom en del har väldigt stora förväntningar på att i synnerhet tärnor ska hjälpa dem med allt möjligt i förväg, och det är därför ett stående råd att kommunicera tydligt om vad man förväntar sig av tärnor/marskalkar/toastmaster/-madam.

Med detta sagt låter det ju inte som att din tärna/toastmadam tar så seriöst på uppdraget. Något verkar ju ha hänt i hennes liv som gör att hon inte är lika intresserad av sina gamla vänner. Det kanske inte är en katastrof om en tärna inte dyker upp, men står man plötsligt utan toastmadam har man problem. Det är något som inte är så lätt att bara hoppa upp och ta på sig helt oförberett.

Tråkigt att det har blivit som det blivit för dig, men jag hoppas ni kan reparera vänskapen i framtiden. Och skulle hon ändå få ihop pengar till biljetten går det väl säkert att klämma in henne på någon ände...

Tror inte att det är så vanligt i Sverige (mer en amerikansk tradition?) att tärnan "förbinder" sig att hjälpa till med bröllopet. I min värld skulle "att få vara tärna" också bara betyda som för din vän: Att gå upp med er i kyrkan. Inte att jag skulle behöva göra nått i förväg.

MEN däremot skulle jag ju absolut känna vikten av att svara när du kontaktar mig, vara med och tänka kring tärnkläder och planera hur vi ska gå upp/hur ceremonin kommer att se ut etc... Tycker inte det är acceptabelt att avskärma sig och inte svara på samtal/meddelanden.

Sen tycker jag det är helt oacceptabelt att säga såsom hon "bordsplacera mig inte men jag kommer om jag kan". Nä, antingen tackar man ja eller så tackar man nej, tycker hon beter sig väldigt fräckt faktiskt. Tycker du gjort rätt i att utesluta henne ur planeringen nu.

Tack!

Nej jag har verkligen inte strött uppgifter över henne, jag bad henne välja en klänning som vi skulle betala, och att hålla lite kontakt med andra tärnan så de kunde snacka ihop sig om färg eller modell. Min andra tärna hade också väntat sig att hon skulle vara intresserad av att bolla idéer kring möhippan.

Som toastmadame hade jag önskat att hon höll ordning på talen och att hon var insatt i festprogrammet och, om hon ville, lade till någon egen punkt (dock valfritt).

Visst ja, vill tillägga en sak som kom upp i diskussionen. Jag skrev att vi kan vara överens om att vi inte kommunicerat ordentligt kring tärn- toastmasterrollen och att det blev tokigt men att det löst sig med plan B, så det inte finns något mer att diskutera. Dock att hon var välkommen som gäst.

Hon svarade "TRO PÅ FAN DET, världen står väl inte och faller med mig. Inte visste jag att jag var så jävla viktig." Fast det hade inte varit roligt att stå där den 21 juli utan toastmadame, nu när hon helt uppenbart inte hade tänkt ta på sig rollen eller kanske ens komma.

Det känns surt alltihop, men vi har som väl är hittat på en plan B gällande toastmadame-skapet (blir en toastmaster istället). Hon har dock inte frågat om detta, eller sagt ifrån att hon inte vill/kan ta på sig rollen.

Vissa vänner verkar inte klara att ha en "baksätesroll". Dom vill vara i centrum. Allt ljus på dom. 
Oavsett om dom är en bifigur eller inte...

Med det sagt så skulle jag nog även säga att jag tycker att en tärnas roll är att dyka upp på dagen och ha lämplig klädsel på sig oavsett om dom ska matcha varandra eller följa något tema och oavsett vem som betalar kläderna.

En toastmaster däremot behöver vara lite mer engagerad. Kanske inte så att denne behöver lägga flera timmar varje dag på någon annans dag. Men att svara på mail och ha lite koll på vad som händer under dagen det gäller är ju faktiskt viktigt.

Och hur som helst. Oavsett om hon kommer som gäst, tärna, toastmaster eller what ever... Så behöver hon tala om ifall hon kommer i vettig tid och det kan du kommunicera tillbaka till henne.
Säg att du vill ha ett rakt svar om hon kommer eller ej (som gäst, något annat ska du inte räkna med) för att oavsett om hon förstår det eller inte så måste du ha en färdig bordsplacering, du måste ha koll på hur många som ska ha mat, hur många det ska dukas för osv. Och att om hon inte förstår det så är hon välkommen till kyrkan, men inte på middagen efteråt. 

Nu är det ju väldigt olika hur man planerar sina bröllop och sådär, själva har knappt jag och m2b involverat oss särskilt mycket i bröllopet, haha. Än mindre gjort festprogram trots att det är ynka 1 månad kvar. Men det är så olika. Vårt festprogram kommer nog mest bestå av en meny... Däremot har faktiskt våra toastmasters ställt upp mer än vi trodde, så de satt med oss och planerade tidsschema med oss och kollade av våra förväntningar på dem, men mer har vi inte gjort. Och inget har vi heller krävt. Kan vara så att din vän är väldigt upptagen med studier och jobb, jag vet själv hur det känns när man tror att hela världen vilar på ens axlar och då blir man kanske lite handlingsförlamad, utan att mena något illa. Och distansförhållande på det kan kännas ännu tyngre, been there... Samtidigt förstår jag din frustration men försök kanske sätta dig in i hennes sits med innan du klipper eventuella vänskapsband. Hon kanske inte menar så illa?

Det är ju lite det som är grejen... Det enda jag begärt av henne som tärna är att välja en klänning i samråd med den andra tärnan. Toastmasterrollen har vi pratat lite mer om, att det handlade om att presentera tal, hålla koll på schema och sånt. Hon har hela tiden sagt att detta var något hon jättegärna ville göra, och jag har väntat på att hon skulle visa något intresse (alltså, väntat tills det blev väldigt ont om tid, just för att hon arbetade och pluggade så mycket att jag inte ville lägga mer på henne). När jag sedan frågade blev hon urlack, men ville fortfarande inte svara på frågan om hon ville vara tärna eller TM. Idag ville hon inte ens svara på frågan om hon kom, med hänvisning till ekonomin. När jag erbjöd mig att betala biljetten vägrade hon. Hennes lärdom att hantera sitt liv och sin ekonomi står tydligen framför att kunna delta som en av mina nära vänner, på mitt bröllop (en dag hon faktiskt längtat efter). Och det känns surt...

Jag har redan bjudit in en i hennes ställe, och räknar kallt med att hon förstår (om hon dyker upp) att hon bara kan vara med i kyrkan. Jag kan inte hålla en onamnad plats för flera hundra kronor för att hon vägrar ta emot hjälp eller lämna besked.

Tack för ditt svar! (Jag är fortfarande upprörd, men ska släppa detta... snart!)