Ord kan inte lindra sorgen, men jag beklagar ändå att ni behöver gå igenom detta nu...
Min mamma gick bort nästan exakt 2 månader innan vårt bröllop.
Vi hade flyttat hela bröllopet till ett tidigare datum för hennes skull så hon skulle hinna vara med. Men tyvärr gick det inte så.
Jag förstår hur svårt det är. Man hamnar i ett svart hål där det känns som om man aldrig kommer kunna bli glad igen, och att se fram emot ett bröllop då känns nästan som ett svek mot den bortgångna.
För mig blev bröllopet min livlina. Vi hade begravningen väldigt snabbt, nästan på rekordtid.
Mindre än 2 veckor efter mammas bortgång.
Sen beställde jag en miniversion av mammas kistdekoration, och gjorde en egen plats åt henne på vårt bröllop.
Vi tände 3 blockljus för att representera oss som blev kvar. Och ställde hennes namnskylt där också.
Det som fick mig att känna att jag ville genomföra det här ändå var dels att vi på sätt och vis gifte oss för mammas skull (tolka det inte bokstavligt bara, det var givetvis för vår skull i första hand) och dels att jag behövde något att se fram emot annars skulle jag ha brutit ihop helt.
Det var dessutom väldigt få på bröllopet som kände min mamma, så det skulle inte bli en sorgens dag på så sätt heller.
Min bror stöttade mig också i det beslutet. Han ville också ha något att se fram emot som fick honom att orka igenom.
Att genomföra bröllopet kändes faktiskt bra nu när jag ser tillbaka på det. Det lärde mig att det faktiskt är ok att skratta även när man sörjer. Och det hjälpte både mig och min bror att bearbeta sorgen.
Jag säger inte att det är rätt väg för alla att gå.
Men jag tror att risken finns att man skjuter upp det längre än man tror. För först sörjer man så det känns fel, sen kommer en period där man kanske skulle vilja, men man är rädd för att andra ska tycka att det är för snart på.
Hålet efter en förälder kommer aldrig att försvinna helt, men man kan fylla det med vackra minnen och på så sätt minska saknaden lite...
Hur länge ni än väntar så ska ni gifta er när ni känner att ni är klara för det. Oavsett om det bara är några månader från nu eller om flera år. Det finns ingen perfekt sorgeperiod, vi reagerar alla olika.
Jag sänder en varm tanke och en tröstkram...
Och en bild på hur vi hedrade mamma på bröllopet
