undrar om Pappa kommer vara rättvis

Jag tycker du ska ta upp ämnet till en seriös diskussion med din pappa som två vuxna emellan. Inte just bröllopsmatssponsring utan att du känt dig särbehandlad och fråga varför. Sen om han vill sponsra eller inte, ja det är ju upp till honom. Han kanske inte har varit en bra pappa till dig, vad vet jag, men låt inte det förstöra ditt bröllop. Du är inte ett barn längre, du är inte beroende av honom och behöver inte ha med honom att göra om du inte vill.

Om jag var du så skulle jag utgå ifrån att han inte kommer att göra det. Så att du slipper bygga upp förväntningar och sen bli besviken. Speciellt eftersom han alltid behandlat dig annorlunda. Tyvärr. Min pappa är likadan och jag har alltid hoppats att han ska ändra sig, speciellt om det är någon händelse som räknas som stor eller viktig. Men han ändrar sig aldrig, det är bara att acceptera. Han är också bjuden av ren artighet.

Om din pappa sen skulle ge dig lika mycket pengar som till din bror så blir det ju en stor överraskning. Om han inte betalar lika mycket, och du vill ta upp det så tycker jag att du ska ta upp det med honom efter bröllopet så att det inte påverkar er bröllopsdag. 

Hmmm va svårt. Jag förstår hur du tänker och kanske känner att ni jäklar ska det va rättvist men samtidigt känns det ju inte shysst att din pappa ska betala lika mycket när han blev bjuden på nåder. Sen är jag emot att folk förväntar sig att ens föräldrar ska betala, oavsett vad dom har betalat i andra sammanhang. Är det inte skönare i ditt fall att känna att du klarar dig utan din pappa, att du inte behöver hans pengar för att gifta dig. Oavsett om det är rättvist eller inte. Är ju inte helt rättvist att din pappa ska betala när han knappt fick bli bjuden.  Kanske har din bror en annan relation till er pappa och också andra krav från din pappa.
Jag är iaf väldigt glad över att vi betalar allt för vårt bröllop och jag struntar i vad mina andra syskon har fått eller inte fått. Det är vi som valt att gifta oss och då får vi också räkna på att stå för kalaset själva.

kloka ord ni kommer med =)

jag vill bara tillägga att jag har gett min pappa jättemånga chanser att bättra sig, men när jag flyttade hemifrån som 23 åring så tröttnade jag. (mina päron är skillda). jag började säga till pappa att jag inte skulle ha någon relation till honom nästan när jag var typ 15 om han inte bättrade sig, så det är alltså nästan 10 år av chanser han fick. då träffade jag honom för att han hävvdade umgängesrätt eftersom mamma och pappa hade delad vårdnad om mig.

Räkna inte med att du kommer få ett lika stort bidrag, så blir du inte besviken som någon här skrev redan.

Hade jag varit i dina skor hade jag inte orkat bry mig om 1000-1500kr i den situationen. Det är inte värt allt grubbel och funderingar, tycker jag. Lättare sagt än gjort kanske.. Hans ev bidrag ska inte få påverka din stora dag! :)

Men mirakel kan ske och han kanske ger dig lika mkt som han gav din bror! :)

Förstår verkligen att det är en tagg i hjärtat hos dig men varför fokusera på ett par tusenlappar när det uppenbarligen handlar om något annat; att du känner dig förbigången och kränkt över att han har behandlat dig annorlunda än sina andra barn?

Fundera över vad du vill lägga din energi på i ditt liv och vilka människor du vill ha omkring dig. Om han inte kan reda ut detta med dig kanske det är dags att lägga honom "åt sidan" och se honom för den han egentligen är utifrån vad han kan göra. Genom att fokusera på pengar och om han har gett tillräckligt eller inte - vilket du redan nu är helt inställd på att han inte kommer göra - letar du ju efter bekräftelse på att han kommer att behandla dig illa igen. Oavsett vad han gör, sluta leta efter situationer där du blir sämre behandlad. Tyvärr är det ju ofta så att söker man så hittar man, särskilt när det gäller gamla relationer som inte fungerat bra under lång tid. Du kan bryta ditt eget mönster och inte bli lika besviken på honom längre. 

Om du gör det eller inte kan bara du bestämma. Kram och lycka till!  

Vill tillägga att jag är av uppfattningen att man inte alls "måste" älska eller ens tycka om sina föräldrar. En del människor är inte schyssta helt enkelt. Det är dock fel att såna personer ska få definiera vem man är som person och hur man ska må i sitt eget liv. Man kan göra mycket åt det på egen hand, även om det kan vara både svårt och jobbigt. Det fina med att vara vuxen är att man är fri att fatta egna beslut om vem man vill vara med.

Lycka till!