Min fästman vill få med mig på Bibelstudier!

Någon sorts äktenskapskurs erbjuder många församlingar, men jag har då aldrig hört talas om några icke-troende som går på bibelstudier för att de ska gifta sig.
En Alpha-kurs skulle möjligen vara bra för att bättre förstå dig på HONOM. Dessutom brukar det finnas gott om diskussionstillfällen så du får tillfälle att fyra av alla dina bästa argument för att INTE tro.

Varför inte gå med o se vad han har för sig, att bli äkta makar är också intressera sig för varandra och förstå varandra, du kanske tycker det är rätt trevligt ändå! Gå dit med öppna sinnen om inte för din, så för hans skull. Nästa gång kanske du behöver förståelse för vad du tror på i livet (religöst eller nått helt annat?)

Vi gifter oss i kyrkan och vi kommer inte att gå på några bibelstudier eller liknande innan, ingen som har föreslagit det heller. Hade min blivande varit troende och bett mig följa med hade jag gjort det utan att tveka, om det nu var viktigt för honom. Även om jag inte går i kyrkan och inte kommer att börja gå i kyrkan så hade jag sett det som en chans att få lära mig mer om den religon som kommer att påverka mig efter att vi gifter oss, men framför allt påverka våra framtida barns uppväxt. Men främst hade jag följ med honom för att göra min blivande lycklig...

Jag tror inte TS hade stannat kvar i förhållandet om hon inte hade haft förståelse och respekt för vad han tror på, eftersom det verkar vara en viktig del i hans liv.

Jag tror inte en bibelkurs i äktenskap ökar den förståelsen heller, för jag misstänker att TS efter så många år ihop faktiskt har insyn i det liver och hans kyrka redan, och hade det varit för henne hade hon nog redan fastnat i så fall. Att intressera sig för varandra måste inte betyda att man delar allting. Min sambo har all respekt för att jag håller på med mina djur, han tycker de är mysiga och gosar gärna och hjälper till om jag ber honom, men det är mina djur i grund och botten.

Han bryr sig för att de är viktiga för mig, annars hade han inte gjort det. Jag tycker själv att det kan vara ganska skönt att ha något som är mitt. Han hänger på ibland, men han är då mer som en "gäst" i den delen av mitt liv. Där är det jag som har överhanden, och det är ganska skönt att ha något där det är jag som har kontrollen då han är väldigt mycket duktigare än mig på många andra saker.

Att ha intresse och respekt för varandras liv har inget att göra med att man måste tillbringa all tid ihop, eller dela alla intressen. Om TS inte är intresserad ska hon inte tvingas till det. Jag har aldrig hört om någon i Svenska Kyrkan som gått på någon sådan kurs, och det låter lite som att det rör sig om en frikyrklig församling, där tror jag det är vanligare.

Om TS respekterar hans tro och att han är troende är det minsta man kan begära samma respekt tillbaks - att han respekterar att du inte tror  - anser jag. Man måste inte förstå för att respektera...

Nej, jag känner inte heller till någon som gått i bibelstudier för att man ska gifta sig. Kyrkan kräver det definitivt inte.

Mina föräldrar går på en Alpakurs. Det börjar med att dom äter en god middag och sedan lyssnar de på ett föredrag. Efter det delas de upp i kurser och diskuterar ämnet. Det är alla möjliga folk med på en alphakurs, det kan vara både ateister, till super kristna, till de som endast är döpta tex. Och de är i alla olika åldrar.

Vad jag förstår av mina föräldrar så gillar dom att få en god bit mat och få prata med andra människor.

Jag tror att förslaget från din sambo är kanske att förstå honom lite bättre. Men alphakurs är inte en direkt bibelstudie.

Lycka till

jag kan tycka att han formulerade det fel kanske. istället för att "kräva" att ni går på bibelstudier, så kunde han ju fråga om du ville gå med honom.

Det är knepigt det där med tro...

Själv tycker jag att det är OK att tro på precis vad som helst, flygande spagehttimonster eller annat så länge man inte påverkar någon annans liv! Som när man inte ger sina barn ett val, när man inte är öppen och tolerant mot andra som tror på annat eller när ens tro innehåller moment som skadar eller förtrycker andra (barn, kvinnor, oliktänkande). 

Om han ställer en fråga om du vill gå så kan du överväga att gå, men jag tycker att han måste kunna acceptera ett nej från din sida. Ni bör nog hur som helst göra upp en plan för hur ni ska hantera ert gemensamma barns uppfostran. Jag antar att din man vill ge en kristen uppfostran, men har han förståelse för att du vill ge en sekulär sådan? Vad är OK för er båda? Gör upp om det nu, innan barnet kommer för sedan är det svårt.

Hur ställer du dig t ex till att barnet följer honom till kyrkan varje söndag innan det är gammalt nog att välja själv? 

Hej !  I ditt fall skulle jag välja mig att inte gifta mig du verkar inte fatta ett dugg. Att gifta sig handlar om att dela med sig av varandras intressen och liv.  Allt verkar ske på dina villkor. Du kommer att skilja dig inom 5 år varför gifta sig då? 
Han har gett dig  ett trygg fundament att stå på för att ta emot alla fina ting och alla utmaningar livet ger  och du kan inte offra några tillfällen. 
från oss alla till din man önskar vi lycka till!!
från oss alla till dig, kanske dags att växa upp nu och lämna tonårstrotset bakom dig? speciellt om du ska bli
någon form av förebild! 

VA??

Jag och min M2B delar inte ALLA intressen men respekterar och har förståelse för varandra och varandras intressen i alla fall. Man behöver inte sitta ihop vid höften för att gifta sig. Det handlar om kärlek, repekt, tillit och förståelse. Inte att dela varandras intressen till 100%. I alla fall tycker jag så!

Vart står det att hon kommer skilja sig inom 5 år?? Vad menar du med att allt sker på TS vilkor? Det enda jag kan utläsa av texten är att hon helt enkelt inte är intresserad av den kristna tron, varken mer eller mindre. Menar du på fullaste allvar att hon ska gå emot sin egen tro för att tillfredställa sin mans önskan? Vill hon inte gå på bibelstudier så ska hon inte göra det heller! Det handlar knappast om tonårstrots. TS kan nog uppskatta "alla fina ting och utmaningar" samt  vara en utmärkt förebild för sitt barn utan bibelstudier!!

Förövrigt tycker jag du är oerhört respektlös och fördomsfull mot TS.

eh.. de där var väl lite att ta i..? jag och min fästman delar VERKLIGEN inte varandras intressen, de e knappt vi kommer överens om NÅT, men vi passar ändå bra ihop. två olika gör ett. håller med föregående talare, det handlar om att respektera och acceptera andras intressen och val i livet. 

Usch vad märkligt. Jag hade ALDRIG gått på något sådant. Men jag förstår inte varför den senaste anonyma här är så elak? Vad har detta med tonårstrots och skilsmässa att göra? Jag tycker att det är väldigt sunt av ts att ifrågasätta och inte bara ramla in i något mot sin vilja.

Hur lång är den här kursen? Är det en 10 veckors kurs du absolut inte vill gå, då tycker jag att du ska stå på dig och förklara för honom att du redan känner att du har förståelse. Men är det 1 -2 gånger kanske man kan överväga det.
Sen tror jag att ni som några andra här sagt. Behöver ta ett långt samtal om hur ni ska uppfostra erat gemensamma barn.
Bara för att man är gift behöver man inte göra allt tillsammans jag tror tvärt om det är bra att ha lite egna delar. För umgås man 24/7 med varandra i flera månader kommer man lätt börja irritera sig på varandra, hur kära man än är.
Du skriver att du har bra förståelse, men hur bra är din blivandes förståelse att du faktiskt inte är troende?
Ur det perspektivet kanske ni kan ta en diskution och se om han kanske inte tror på att du inte tror och det är kanske är därför han vill ha med dig till kursen.

Haha, förlåt att jag ler lite....men förstår din känsla....om jag hade varit i din situation så hade jag känt precis lika dant som dig....jag hade ALDRIG velat gå!!

men som många andra skriver så får man ibland lägga undan sina principer och vilja och kompromissa.....ibland kan det vara bra att göra en sak för den man älskar om det betyder mycket för den personen......hade det kunnat göra min blivande glad så hade jag nog fösökt svälja min stolthet och pallat mig dit men sagt att jag kan göra det för sin skull men det är liksom detta, sedan får du acceptera att jag inte vill gå dit mer.

Jag skulle ha haft svårt för att vara tillsammans med en som är trorende, alltså riktigt troende... Jag har full respekt för religion men låt mig vara ifred! En kompis till mig satt och pratade med en kristen kille som hon gick i skola på gymnasiet. Han började diskutera om Gud osv... min kompis väntade ut killen och sen smattrade det på och hon fick killen att gråta. :D

 

iaf.. jag tycker att ni kanske ska prata om det hela. För beroende på hur bra du är på att hålla masken så kan det bli svårt under bibelstudier...som jag inte ens visste existerade längre. Men samtidigt om det är det enda han vill att du ska göra så varför inte. som någon skrev tidigare så har du chans att ösa ut dina argument. Kan bli roligt i slutändan :)

Nejmen se där, vad trevligt.
Ytterligare en som inte vågar stå för vad den tycker, men tycker att det är väldigt moget och duktigt att kunna slänga ur sig elakheter under anonymitet.

Om någon ska "växa upp" så kanske det är du.
Att använda anonymitetsfunktionen för att kunna skriva elakt brukar vara ett "tonåringsproblem".
Precis det du anklagar TS för.

Till TS:
Prata med din blivande make som många redan har sagt.
Visst det skadar dig inte att följa med honom på det han vill, men han kan ändå inte "omvända dig". Ni respekterar varandras åsikter och varandras rätt att tro / inte tro. Så låt inte det komma emellan er.
Lycka till  

Jag håller med tidigare inlägg om att det är bra att visa sin goda vilja ibland och följa med sin partner på sådant man inte vill gå på egentligen. Och när man då gör det att man också tar det på "allvar". Min fästman följde med mej på bröllopsmässa fastän det är helt emot hans principer att betala för att få reklam.

Sen kan du ju faktikst passa på att ifrågasätta! Det är jättebra för ett gäng troende att få med någon som inte är troende för att liksom få ett annat perspektiv. Det står ju bland annat i bibeln något om att en troende inte får ingå äktenskap med en icke-troende. Det kan väl vara intressant att höra vad din man anser om sådana skrivelser och varför han ändå väljer att gifta sej med dej?

En annan sak - du kanske kan följa med en gång och om det är jobbigt så följer du inte med igen helt enkelt :)

Vi ska inte gå på några Bibelstudier men vi hade en sittning med prästen som ska viga oss och det var helt UNDERBART! Vi fick en stund att reflektera över vårt "äktenskap" och inte bara "bröllopet".

Lycka till!