Hur göra med vårt barn på bröllopsnatten? Barnvakt borta, eller be släkt bo hos oss?

Hej, 

Vi gifter oss i sommar och då kommer vår dotter att vara 1,5 år.
Hon ska vara brudnäbb och vi har bestämt att hon får vara med under middagen (mest för barnvakternas skull). Hennes farfar och hans fru har lovat att ta henne. De är nyktra (vårt krav), kör henne hem i vår bil (där hon har sin stol) och så sover dom i vår säng - så att lillan är hemma och har sin säng och sina grejer.

Jag och min man har bokat svit på ett hotell med sen utcheckning så vi återvänder hem framåt eftermiddagen/kvällen dagen efter bröllopet.  

Ett tips jag har är att försöka vänja barnet innan bröllopet med barnvakten, oavsett vem ni väljer. Ska det vara en släktning som är barnvakt så kolla om ni kan få ”öva” en övernattning eller två relativt nära bröllopet för allas skull. Om ni väljer en barnvakt som är en bekant så fråga om den kan vara barnvakt innan och ni första gången är hemma men barnvakten gör nattningen för att nästa gång vara borta när barnvakten nattar (eller om ni vill ta det riktigt lugnt: barnvakten är med men ni håller i nattningen, för att nästa gång så håller barnvakten i nattningen men ni är hemma och en tredje gång så är ni inte hemma utan barnvakten nattar själv). Då får alla parter testa sig fram och vänja sig vid situationen som barnvakt vid kväll/natt innebär.

Tack för tips!

Känner att detta är jättejobbigt faktiskt. Är så rädd att lämna henne och att ngt ska hända. Men jag antar att om man är banvakt så kollar man extra noga, eller vad tror ni?

Jag tycker såklart hemmamiljö är bäst, men jag vågar inte ens fråga min bekant om hon vill sova över hela natten.

Hur betalar man en barnvakt? Hur mycket i pengar, eller vad ger man för sak?

Fler som har råd att komma med?

Hade nog bestämt mig för att barnet får vara hos paret som är barnvakt, tills min mor knorrade och sa att det kanske inte var det bästa.
Barnvakten tycker att det är bäst att de är hemma hos dem.

Vår dotter kommer att vara ett år när vi gifter oss och min syster/svåger som har en dotter i samma ålder har lovat att passa henne över natten. Hon är van att vara hos dem (barnen är med på festen så länge som syrran är kvar).

Vi ska själva sova hemma så att ha barnvakt här känns inte aktuellt... :)

Märker vi att det är en för känslig ålder får hon helt enkelt följa med oss hem. :)

Får jag fråga varför du är så rädd för att lämna henne och för att låta henne åka bil med någon annan? Vet inte om detta kan funka för dig, att det gör det lite lättare för dig som mamma att ha en barnvakt men här kommer hur jag gjorde första gågnerna och vad som hjälpt mig (jag har en snart 18 månade gammal dotter):

Jag var orolig när svärmor (som är underbar) skulle ha hand om dottern första gången, även fast det bara var en timme. Jag berättade ALLT och visade ALLT som skulle kunna tänkas behövas (de var hemma hos oss), som om jag skulle vara borta i 3 dagar. Det var vad jag behövde för att våga släppa taget den timmen.

Vi skulle på min mormors begravning, svärmor var återigen barnvakt. Jag gick igenom allting igen som förra gången och den här gången ringde hon. Lyckligtvis var cermonin över och vi satt i bilen på väg hem (tar bara ca 10 min hem). Dottern hade fått en av sina gråtattacker och svärmor kunde inte få tyst på henne trots alla knep hon har i bagaget. Det låter kanske som att det skulle vara superjobbigt men efter det har jag blivit mycket lugnare när det gäller barnvakt, åtminstone med svärmor. För nu VET jag att hon verkligen hör av sig om det strular, att det inte bara är något hon säger. Jag vet att hon är tålig och att hon inte ringer i första taget men nu vet jag också att hon faktiskt ringer när hon märker att hon behöver det.

Nu har vi kommit så långt att dottern vid 3 tillfällen har sovit själv hos farmor och farmfar. Vi har gjort lite olika varianter, lite olika lång tid som vi har varit borta (fast det har bara varit en natt åt gången) men hela tiden har vi varit hemma och de hos sig, ca 30 min bort. Vi har haft uttalat att om det strular för mycket (dottern kan vara svår på nätterna) så kan de sätta sig i bilen och komma hem till oss med henne och de kan alltid nå oss på mobilen. Det som är skönt är att svärmor ALLTID har låtit mig säga allt jag vill få sagt, utan att sucka och tjata om att hon redan vet/har hört det/känner dotter osv.Hon vet att om jag får allting sagt så kan jag slappna av och vara lugnare.

Nu blev det här väldigt långt inlägg... men jag tänkte att det kanske kan hjälpa dig med varianter på hur man kan göra för att vänja sig? För det handlar faktiskt om att du, din man och ditt barn ska kunna vara ifrån varandra och ändå vara trygga i att ni kommer ses igen. Strunta i vad din mor knorrar om, känner hon verkligen dig och ditt barn allra bäst? Jag skulle tro att det är du som bäst vet hur ni behöver ha det för att det ska kunna fungera. Men mitt allra starkaste tips är att försöka vänje er redan nu, lite i taget, så blir det inte en stor grej vid bröllopet att barnet ska sova borta/ha barnvakt. Förlåt för att jag skrev så långt...