Folk tror de är bjudna....fast vi bara berättat att vi ska gifta oss!

Jag tycker ni ska säga som det är, att ni tänkt er ett mindre bröllop med bara det närmsta. Om de tar illa upp över det kanske det inte är riktiga vänner som man vill ha runt omkring sig.

Om inte det funkar får ni väl säga att ni valt en lokal som inte kan ta mer folk, skylla på ekonomin, att ni inte är bekväma med ett stort bröllop, eller vad som helst men det ska ju inte behövas, folk ska ju förtså ändå tycker man.

Vi ska gifta oss i sommar och vi beättade bara för våra familjer först sen fick de andra veta det i och med inbjudan som kom ut för några veckor sen. Då kommer man nog undan lite också från en sådan situation som du hamnat i nu.. Men jag kan heller inte förstå hur man bara kan utgå ifrån att man är bjuden.

Men som sagt, om de som blir sura över att de inte får komma på bröllopet, då är det kanske dags att sålla i bekantskapskretsen om de inte kan unna er att få ha er bröllopsdag så som ni vill ha det.

Lycka till! (berätta gärna hur det gick sen)

 

 

Tack för ditt råd! Jo vi gjorde också så. Berättade för familjen först sen skickade inbjudan. Och nu hade vi tänkt att berätta lite smått för våra andra vänner också. Just för att det inte känns helt rätt att de ska få veta i efterhand. Men vi blev lite avskräckta i och med vissa reaktioner som vi fått. Att vissa alltså tar för givet att de är bjudna. Brukar man verkligen ställa en rättfram fråga som "Är jag bjuden?" eller helt sonika anta att man är bjuden?

själklart inte!! Det är respektlöst

Tycker inte du gjort något fel och de kan ju beror på 1000 skaer till varför man inte kan bjuda alla man måste sätta en vis gräns annars springer de iväg med både pengar och antal folk att bjuda...

Tycker inte man kan förgiver att man är bjuden och självklart ska du kunna dela glädjen med alla andra utan att om behöver vara bjudna.

 

 

Jag tycker inte det är jättekonstigt att de vars bröllop man själv var bjuden på förväntar sig en inbjudan.

Även om man inte umgåtts mycket alls de senaste åren?

Ja, det hör till etablerad vett och etikett. Sen kan ni går emot det naturligtvis (ni är fria att bjuda/inte bjuda vilka ni vill), men så är sedan och kanske förklaringen till att han räknar med en inbjudan?

 

Men visst, förstår ditt dilemma. Och inte bjuder man in sig själv på det viset, det är ju lika illa ur etikettaspekt som att inte bjuda tillbaka när ni själva blivit bjudna.

 

Skulle nog säga rakt ut i samband med att ni nämner till fler vänner att ni har ett begränsat bröllop och inte kan bjuda alla ni skulle vilja. Då har ni klämt in att ni "skulle velat" att de kom men era begränsningar hindrar det.

 

Men mannen ifråga skulle jag bjuda honom (om ni vill och har möjlighet) men säga nej till hans nya tjej (om de inte är ett väl etabletat par förstås) och barnen med den genuina förklaringen - ni har inte plats.

Seden... Ska det stå.

Men jag måste få ifrågasätta detta.
inte kan man väl bjuda alla som man själv har fått en inbjudan till.
Alla vill inte ha stort bröllop, speciellt inte med dom man inte umgås med.

Jag har en vän som gifte sig för 12 år sedan, jag blev bjuden till det bröllopet.
Efter bröllopet så flyttade hon ifrån stan och mer eller mindre sa upp kontakten.
Nu har jag inte träffat eller pratat med henne på närmare 6 år.

Jag skulle inte vilja ha någon jag inte har umgåtts eller pratat med på så länge på mitt bröllop bara för att hon bjöd mig till sitt bröllop.

 

Visst får du ifrågasätta, bara du inte gör det till mig personligen. Etikett finns till som en handledning för hur man förväntas bete sig, baserat på vad som anses vara artigt, hänsynsfullt och trevligt gentemot sin omgivning och för ens egen skull. Och det är ju logiskt att bjuda igen någon som bjudit dig?

 

Sen om man inte haft nån kontakt på 12... Kanske är etiketten preskriberad då, det blir väl en enskild bedömning. Men så är inte fallet för TS, hon pratar ju uppenbarligen regelbundet med mannen i fråga.