Vad ska man säga på anställningsintervju?

Det bästa är och säga sanningen. Den kommer alltid fram till sist. Hon ville träffa dig och det visar att hon är intresserad. Berätta att du är redo för att börja och jobba. Att det är därför som du har börjat ringa runt. Det visar att du verkligen är intresserad och inte skickad från en arbetsförmedling.

Jag avskyr nämligen själv när det är personer som är skickad från arbetsförmedlingen. Dem söker oftast för att dem måste och inte för att dem är intresserad.

Håller med ovanstående talare...
Berätta som det är. Du behöver kanske inte nämna orden social fobi. Men berätta att du har mått väldigt dåligt och haft lite svårt att vara ute bland folk - bland annat pga mobbing. Och att du nu har jobbat så pass mycket med dig själv att du känner dig redo.
Säg att du söker för att du verkligen är intresserad, du kanske kan få komma in på praktik eller liknande hos dom så dom ser vad du går för och du får känna efter ordentligt om du trivs där också.

Förlåt men vad har denna tråd med bröllop att göra? 

Hoppas dock det går jättebra för dig fram över!  

Ah, undrade möjligen om jobbet var som bröllopskordinator. Det hade varit coolt... 

Försök bara vara så ärlig som möjligt. Du behöver kanske inte ta upp alla detaljer av vad du har gått igenom, men du kan ge en anledning. tex att du har varit utsatt för mobbing och har haft svårt att komma ut i arbetslivet på grund av det. Mörka inget, men försök prata om saker som är till din fördel, tex detta att du nu har kommit fram till att det verkligen är detta område/arbete du vill satsa på.
   Tänk igenom innan varför du vill jobba inom äldrevården, och varför du skulle vara bra på det, skriv gärna ner några meningar för dig själv så att du har det klart för dig och kan svara om de frågar.
   Fokusera mer på vad du vill ha ut av arbetet och vad du kan bidra med på arbetsplatsen i framtiden än det som har varit tidigare i ditt liv. Häng inte upp dig för mycket på det som du tycker du saknar, utan tänk på de anledningar de har för att anställa dig.
   Har du haft någon typ av sommarjobb eller tillfälliga anställningar öht? I så fall kan du ju ta upp dem, och inte precis specificera hur mycket/ länge du jobbat (om de inte direkt frågar så klart)... De allra flesta överdriver sina tidigare meriter litegrann
Generellt; var öppen, intresserad och engagerad. Tro på att du ska få jobbet! Och lycka till!

Jag har alldrig haft nåt sommarjobb eller tillfällig anställning, har bara praktiserat. Först praktiserade jag på ett bageri i flera år, det var försäkringskassan som ordnade den praktiken, På det bageriet jobbade jag extra ibland när dom hade mycket att göra som vid jul. Ska ha chefen där som referens för jag hade bra kontakt med henne.
Sen flyttade jag och min fästman så då fick jag praktikplats på ett annat bageri, där har jag varit i 6 månader. Tänkte även ha min handledare på nuvarande bageriet som referens. Anledningen till att jag praktiserat så mycket på bageri är att mitt stora intresse är att baka. Men utan utbildning är det svårt att jobba på bageri. Min familj tror att det skulle passa mig att jobba inom äldrevården för jag gillar att ta hand om andra, är snäll och omtänksam.Kan ju inte ha min fästman som referens. Men det han som står mig närmast. Han tror verkligen på mig, han har fått mig att inse att jag klarar av mer än vad jag tror. När jag börjar tänka negativt så rycker han upp mig och får mig att tänka positivt istället. Han har sett alla positiva förändringar jag gjort sen vi träffades för 4 år sen.Jag har gått från att vara väldigt socialfobisk,tyst, olycklig och utan livsglädje. Jag litade inte på nån och släppte inte nån in på livet. Till att klara av det sociala mycket bättre, jag kan prata rätt mycket nu för tiden och jag är så himla lycklig. Jag som hatat mig själv och livet tycker nu om mig själv, jag har blivit en riktig livsnjutare.Jag litar på min fästman till 100% och jag har lärt mig att lita på andra oxå, har insett att det finns snällt, trevligt folk som inte klagar på mig och som inte vill mig illa. Jag tänkte ta livet av mig pga all skit jag gick igenom när jag var yngre. Men nu vill jag verkligen leva livet.
Tänkte ringa min styvsyster för att få råd inför anställningsintervjun, hon jobbar som enhetschef inom vården.

Jag tycker absolut att du ska vara så ärlig som möjligt vid intervjun. Men ordet "social fobi" klingar kanske inte så bra när du vill jobba just socialt. Förklara för dem att du hade det väldigt tufft i skolan och därav inga höjdar betyg. Jag tror absolut att du kan få jobb inom vården även om du inte har bra betyg eller har några egentliga erfarenheter av att jobba inom vården. Det finns dom som inte har en dags utbildning som fixar och passar till jobbet,  och sen finns det  de som gått  massa års utbildning som helt enkelt inte ska jobba med människor. Det har helt å hållet med personlighet att göra.
Stort Lycka till!!

Kom ihåg bara att ingen annan än du äger rätten till dina minnen, ditt förflutna och dina svårigheter. Däremot kommer hon självklart se din kontakt med FK och kommer säkert vilja veta mer om det och varför du inte jobbat. Men man kan vara ärlig och hålla på din integritet samtidigt! Det är jätteviktigt och sänder ut bra signaler både till arbetsgivaren och dig själv. Du kan berätta du haft problem, att du blivit mobbad och att det påverkade både dina studier och förmåga att jobba utan att fördjupa dig närmre. Du får tydligt visa att där går integritetsgräns, det är fullt tillåtet. Det visar bara att du särskiljer jobb och privatliv. Stoppa inte in dig själv i några fack och sätt inga diagnoser på dig själv. Du är en människa som utvecklas, precis som alla andra. Ibland får vi törnar i livet som vi klarar att hantera mer eller mindre men du är ju på väg uppåt nu. Förminska inte dig själv med stämplar, de är nämligen väldigt svåra att tvätta bort.

Fokusera sen istället på hur du NU verkligen vill jobba inom vården. Du kan berätta att du älskar att baka men har kommit fram till att du vill ha bakandet enbart som hobby medan vården är det yrke du ser dig själv i för framtiden. Som det skrevs ovan, nämn gärna hur din familj och vänner tycker du passar för det, att du är omvårdande osv.

Det låter tufft men jag som arbetsgivare skulle inte anställa dig om du svävade ut i diffusa undanflykter gällande FK. Jag skulle lika lite anställa dig om du som svar på samma fråga la hela ditt liv på bordet, barndom, uppväxt, din sambon fantastiska roll (vilken den ÄR) i din förbättring osv. Du skulle få blankt nej.

Som arbetsgivare vill hon ha de svar som är relevanta för henne/arbetsplatsen, resten blir bara överflödigt. Och de frågor hon vill ha svar på, de kommer hon ställa.

Så inför henne: du pluggade omvårdnad (och ville jobba med vård) men har tyvärr några IG (kanske nåt du på sikt kan plugga ifatt? Distans, komvux?) eftersom det var en jättetuff period i ditt liv som påverkade studierna. Samtidigt hade du ett stort intresse av bakning och du provade den arbetsbanan i form av praktik efter studierna med hjälp av FK. Det var roligt, utvecklande och nyttigt men efter att ha funderat och övervägt det hela har du insett att det faktiskt är vården du vill jobba med och passar för. Du gillar fortf bakning men föredrar att ha det som hobby i fortsättningen. Du vill även, med allt det här, stå på egna ben utan FK (för det är väl tanken?) och ha ett jobb du trivs med och där du kan göra nytta. För glöm inte att fokusera på hur mkt bra du kan göra något för dem, det är ju därför de ska anställa dig.

Stort lycka till!

Kom förresten på en annan sak som är så fruktansvärt viktigt vid en arbetsintervju/första möte och som är direkt avgörande för hennes första intryck av dig... Sträck ut handen för att handhälsa så FORT hon kommer inom räckhåll för dig! Om du hinner före henne står det 1-0 till dig direkt. Jag vet att många tycker det här är lite jobbigt och vid en intervju väntar sig många att den andra ska ta initiativ till handhälsning. En sån passiv attityd i kombination med att man i övrigt är blyg (och det är det många som är) blir inte så lyckat. Men om du lägger all kraft till att visa framåtanda i att handhälsa inom de första sek, då har du vunnit mycket! Då gör det inte så mkt om du blir osäker sen och känner sig blyg.

Kan ju berätta om hur avgörande det kan vara. Min sambo var på gruppintervju, de var väl 10-12 st, samtliga lika mer eller mindre nyexaminerade och med samma utbildningar. Ingen var van vid att söka jobb. Jag sa till honom ungefär vad jag skrev ovan ang handhälsning och att försöka hinna före. Han är jätteblyg och reserverad men hade gett sig 17 på att han skulle göra göra så som jag sa (jag jobbar själv med försäljning). Han kom sist av alla och marscherade rakt in och handhälsade på intervjuarna. Då uppstod ett litet pinsamt tumult när ALLA de andra som redan satt sig tillrätta fick kliva upp och handhälsa de också, de hade inte gjort det! Men det kunde ju inte sambon veta. Min blyga sambo tyckte nog det var lite pinsamt. De andra bet sig nog i tungan och önskade att de gjort samma sak. Sambon fick jobbet.

Jag har G i basämnena men IG i några specialämne inom omvårdnadsprogrammet. Kände mig kränkt för jag fick IG i ämnet utvecklingsstörning/ funktionshinder pga att jag blev utslängd från praktiken pga min blyghet och jag inte pratade lika mycket som andra. Kändes som ett hån att ge mig med psykiskt funktionshinder IG bara pga praktiken fast jag annars presterade bra. Konstigt nog fick jag VG i folkhälsokunskap fast jag flera gånger under min skoltid fick höra att jag alldrig skulle kunna få mer än G pga min blyghet.
 Vet inte om det är är för privat att säga att det är naturligt för mig att vårda, ta hand om och hjälpa andra för jag har växt upp med en närstående( min pappa) som pga olika sjukdomar behövde en hel del hjälp.
Jag vill stå på egna ben utan FK och AF, jag är sen ett år tillbaka i samverkan mellan FK och AF. Jag har inte sagt nåt till dom om att jag söker jobb för jag vill klara av att fixa ett jobb på egen hand utan doms hjälp.

Du väljer ju själv hur mycket privatliv du vill blanda in.
Men jag hade kanske tagit upp det på något sätt. Exempelvis att du har vana vid vård av äldre pga att du växt upp med en pappa som behövt hjälp i hemmet och att ni anhöriga klarade av det själva.

Jag tycker inte att du ska gå in så mycket på dina problem alls, då tyvärr många har fördomar mot långtidssjukskrivna och då kanske inte alls vågar anställa dig. Hur bra det än är annars att vara ärlig kan för mycket ärlighet göra tvärtom att de inte anställer. Jag tycker heller inte att det är fel att försköna sanningen, för du mår ju bättre idag, varför ska allt handla om förut liksom. Om jag var du skulle jag säga att jag blev utbränd av olika händelser utan att gå in på vad, sen säger du att du jobbat extra och praktiserat som bagare i en tid, men att du nu vill byta bana och jobba med människor. Säg dina bra egenskaper och försköna det som är dåligt, så har du nog lättare att få anställningen. Ta fram dina egenskaper som är bra att ha för att jobba inom service-yrket under anställnings intervjun, att du är hjälpsam och tagit hand om din pappa när han varit riktigt dålig. Att du är lyhörd och gillar att jobba med människor. Lycka till!