• Anonym (ledsen!)

    Har jag förbrukat min rätt?

    För ett par veckor sedan skickade min yngsta syster ett brev till vår mor (som hon inte har haft kontakt med på flera år), där hon talade om att hon visste om saker som vår mor hade sagt till människor. Hur vidar detta är sant eller ej, det vet jag inte. Samtidigt skrev min syster ett kortare brev till mig och vår andra syster där hon bad oss att inte prata om henne till vår mor.


    Dock fick jag vår mors brev uppläst för mig i telefon och jag tog illa vid mig, jag tyckte hon hade vinklat det på så sätt att hon anklagade mig och vår syster för en del saker. Så jag ringde henne och frågade vad hon höll på med! Hon svarade bara att hon hade en än gång försökt förklara för vår mor att hon inte ville ha kontakt, samt att hon ville att vår mor inte skulle sprida ut lögner om henne. Jag hade det just då trassligt med min man och vår äldsta son, så jag gick kanske lite för hårt åt henne.


    Vi skickade flera medelande mellan oss på facebook, innan hon bara skrev att hon inte orkar längre utan behövde lägga sin energi på sig själv (hon har nyligen varit väldigt sjuk, och är äntligen på väg tillbaka) och hennes familj. Sedan tog hon bort mig som syster, ja även som vän överhuvudtaget på facebook. Jag har läst medelanderna nu i efterhand och jag har insett att jag slängde ur mig saker som kanske inte var de bästa. Jag anklagade henne för att inte ha kollat fakta innan hon skrev breven, men det uppdagade sig att även jag hade fakta fel. Detta var min syster snabb att påpeka. Vi sms:ade lite ett par dagar senare och då hade jag haft chans att läsa vår mors brev, och jag förstod att hon inte menade det på det viset som jag hade uppfattat det. Vilket fick mig att få dåligt samvete, jag skrev till henne att jag bad om ursäkt och hoppades att hon ville lägga tillbaka mig som syster och vän på fb. Detta har hon inte gjort fast det är flera dagar sedan jag bad om ursäkt.


    Men i dag fick jag veta av en människa som jag inte hade en aning om att hon kände min syster, att hon skall gifta sig i sommar. Vet inte riktigt säkert om deras inbjudan har gått ut, men ändå. Om de gifter sig i sommar, bode de ju ha planerat ett bra tag, vet själv att ett bröllop planerar man inte i en hast (det är mycket svårare i alla fall). Och som det bara är ett par veckor sedan vi blev ovänner, borde hon inte ha sagt något innan?


    jag blev väldigt ledsen när jag fick veta detta, och jag började fundera på om jag har förbrukat min rätt till att kalla henne min syster. Visst jag bad mig fruktansvärt åt när detta hände, men är inte detta lite att ta i? har inte vågat fråga vår andra syster om hon vet något, de har under alla år ståt varandra närmare än jag och lillsyrran gjort.


    Hur hade ni gjort? Väntat och sett om det kommer en inbjudan i brevlådan, eller ringt min syster och talat om att jag vet. Fråga hur hon har tänkt?


    Jag älskar min syster, men kan ändå förstå att jag sårade henne ganska mycket när detta hände. Så just nu är jag väldigt ledsen både i och med att jag fick veta det på omvägar, men också att hon kanske inte bjuder oss.

  • Svar på tråden Har jag förbrukat min rätt?
  • ema

    Prata direkt med varandra! Det verkar ju vara er mamma som är problemet, men du och din syster kan förhoppningsvis ha en relation till varandra ändå, om båda två vill det. Jag är i samma situation som din syster, och kan verkligen förstå henne. Samtidigt så märks det ju på det du skriver att du tycker om henne och vill kunna ha en fungerande relation till henne. Jag hoppas verkligen att det löser sig för er!

     Hjärta

  • brideo

    Håller med ema! Träffas ansikte mot ansikte och prata med vadrandra! Blir så trött över allt facebookande, smsande och skräp som i såna här situationer bara leder till missförstånd. Ge inte upp hoppet om din syster! Det kommer lösa sig även om det tar tid. Lycka till!

  • Misswert

    Tänker inte vara någon mellan hand, men tänkte bara säga det att jag TROR mig veta vem din syster är. Märk väl jag säger tror, då hon har skrivit de andra inlägget anonymt.


    Om det nu är så att det är din syster jag känner, vilket jag misstänker så vill jag bara säga att en heldel av vad du sa under samtalet har hon pratat med mig om. Hon har blivit fruktansvärt sårad, ledsen och arg. Vilket jag också hade blivit om det hade varit min syster som sagt det, jag är långt ifrån sams med alla mina egna syskon, men ändå är det ens syskon. Vet hon om att du har det struligt runt om dig? Brevet kanske kom olägligt i ditt liv, men kanske var det detta som behövdes för att din syster skall kunna gå vidare. Dock tror jag att ni båda kan närma er varandra med tiden. Låt bara tiden läka såren ett tag.


    När det kommer till bröllopet, tror jag att du bör vänta ett tag och se, hör hon inte av sig så får väl du ta första steget.


    Önskar er båda lycka till!

  • moonlightgirl
    brideo skrev 2012-02-09 18:52:21 följande:
    Håller med ema! Träffas ansikte mot ansikte och prata med vadrandra! Blir så trött över allt facebookande, smsande och skräp som i såna här situationer bara leder till missförstånd. Ge inte upp hoppet om din syster! Det kommer lösa sig även om det tar tid. Lycka till!
    Hlååer med här, det är bättre att ni pratar ansikte mot ansikte. Det är så lätt att missförstå varandra via sms och facebook osv.

    Som brideo sa, ge inte upp hoppet om din syster.
    Lycka till, hoppas att det löser sig.
  • niriel

    Absolut är det viktigt att ses ansikte mot ansikte, men som jag ser det: ge det tid! Om ni båda har gått rätt hårt åt varandra (som det låter som) så går det inte över på ett par dagar (står att det är "flera dagar sedan" du bad om ursäkt). Jag har aldrig haft den här typen av bråk med syskon men dock med väldigt nära vänner (som nästan blir som systrar) och mitt tips är att skriva ner, på ett gammeldags papper som ett gammeldags brev, hur du känner, hur ledsen du är och hur gärna du vill att det ska bli bra igen men att hon får välja och när hon är redo vill du gärna träffas och prata om det. Det viktigaste tror jag är att hon ska veta att du inte har gett upp hoppet utan att du finns där när hon är redo och att du inte tänker "tvinga" henne till att reda ut det.

    Förlåt om det blev lite rörigt, jag hoppas att du förstår vad jag menar. Varmt lycka till!

Svar på tråden Har jag förbrukat min rätt?