Idag är det 10 år sedan Fadime mördades.

Heh, var faktiskt på en föreläsning av Arkan Asaad idag. En författare tillika skicklig estradör som i debutromanen Stjärnlösa nätter berättar om sina erfarenheter som bortgift mot sin egen vilja. Familjen ville att han skulle gifta sig med sin kusin, något de också lyckades driva igenom. När Arkan så lyckades övertyga Migrationsverket om att inte bevilja uppehållstillstånd för sin fru och skicka tillbaka henne till Kurdistan började dödshoten hagla mot såväl honom som hans dåvarande flickvän i Sverige. Så detta med att det enbart skulle vara ett kvinnoproblem är något jag i likhet med Arkan vänder mig mot. 

Personligen tycker jag som bekant att hänvisningar till kulturell tillhörighet aldrig kan vara ett ömmande skäl för att få bryta mot mänskliga rättigheter. Äktenskapet är ett juridiskt bindande kontakt och att med tvång förmå någon att ingå ett dylikt en kriminell handling vilken rimligen borde falla under allmänt åtal. Allt annat är att sätta kulturella normer före individens rättigheter. Könssegregerade badhus med mera är en styggelse och att likna vid en eftergiftspolitik à la Chamberlain, oaktat hur många det är som vill trycka på handen i nedre högerhörn på mina inlägg för att jag tycker så.

Självklart gäller samma sak män som tvingas pga hederskulturtrams. Det är oacceptabelt, det tycker nog alla, men jag undrar ändå vad vi kan och vill göra. 
Enklast är ju att blunda och hoppas att någon annan gör något. Kanske av rädsla för att bli ihopkopplad med främlingsfientliga fraktioner?