Lyckligt gift men tänker lite på annan man...

Ett giftemål gör ju inte att man automatiskt slutar se andra män.

Det är bara naturligt att man attraheras av olika människor, men giftemålet innebär ju att man väljer att spendera livet med endast sin man.

Mitt råd till dig är att du inte är knäpp eller onormal men var lite försiktig, om där är så mycket kemi som du säger så är det ju att leka med elden som man säger. Kanske helt enkelt inte söka hans sällskap och inte medvetet sätta dig i situationer där du är mycket ensam med honom.

Attraherad får man självklart bli, men varningsklockan är väl när/om du börjar agera på det? Se till att inte sätta dig i den situationen. 

Ett knasigt tips kanske mensom funkat för mig i liknande lägen: se till att få veta lite för mycket om personens riktiga vardag - bilder på den söta frun och barnen, eller nåt annat. Det brukar ta ner en på jorden och sätta ens egen attraktion i perspektiv.  

Grejen är den att jag vet att han inte är särskilt lycklig med sin fru, jag vet det låter klyschigt...
Ni har ju rätt, men varför i h-vete vill jag träffa honom?
Det finns inget uttalat mellan oss att det är så här, bara en känsla liksom
.Åh jag blir så arg på mig själv!

Uppmärksamhet och uppskattning är väl något som alla människor dras till, och kanske särskilt om det är lite förbjudet. Jag tror inte man är mänsklig eller ens särskilt lycklig om man ALDRIG känner så till en annan människa. Jag tror dessutom det är hälsosamt att flörta lite lagom med folk som man har distans till (den snygge bartendern på krogen som man aldrig träffar igen, kopiatorkillen på jobbet), men självklart utan att inge några förhoppningar hos någon eller agera på det mer än så. Det har inget  med förhållandet hemma att göra öht, utan om att inte vara likgiltig eller hur man ska säga.

Är man i ett förhållande där man känner sig trygg så blir det ju gärna "vardag" och kanske inte så spännande, men om man får uppmärksamhet från någon ny och spännande person, som man inte går och plockar skitiga strumpor efter eller tjafsar om disken, så är det väl naturligt att någon gång tänka "men tänk om..."

Om du upplever att han visar intresse så kan du ju prata på om dig själv, hur fantastisk din man är etc för att visa att du är upptagen och tänker fortsätta med det. Det är väl dessutom ganska avtändande när den andra pratar om hur bra dennes partner är :P Och om du måste så får du bestämma dig för att inte visa något intresse helt enkelt. Det där brukar dö efter ett tag om man inte lever ut det.

Jag tror att det är omöjligt att gå igenom ett helt liv utan att bli intresserad av någon annan. Det finns hur många människor som helst där ute som man säkert skulle passa bra ihop med.

Men det som är viktigt är - vad gör man när det händer?
Det är där valet finns.

Att stanna kvar hos sin man, för det är det ett äktenskap betyder för mig - man har lovat varandra att försöka i nöd och lust. Och den lusten kan ju även finnas för en annan man någon gång.

Att man blir attraherad av någon annan kommer nog hända många gånger genom livet, men vad du gör med den informationen/lusten är det viktiga.