Han är rädd för att binda sig

Det är svårt det där. Vad skulle han säga om han bara hade två alternativ

Vad är värst för honom, att behöva gifta sig eller att mista dig?

Förstår att det kan kännas frustrerande att träffa en man som man ser en framtid med men som är rädd för att binda sig, men jag tror att det är viktigt att gå varligt fram här. Ni har bara varit tillsammans i 6 månader så ge honom lite tid. Ett förtroende måste växa fram och allt eftersom tiden går kan ni ha utvecklat ert förhållande så pass att det ser helt annorlunda ut.

Tror inte att ett slags ultimatum som Anonym ovan föreslår är en bra idé - kärleken måste även vara tålmodig och förstående.

Om du däremot längs vägen känner att ert förhållande inte utvecklas då får du själv ta dig en funderare på vad som är viktigast : mannen eller bröllop och familj. Och det kan bara du själv avgöra. Och då måste valet ligga hos dig själv.

Jag förstår hur du tänker och känner, men det är väldigt viktigt att tänka på att ni "bara vart tillsammans i 6 månader". Säger inte att det är kort, vi friade till och med innan säkrare och kärare än någonsin och jag skulle fortf gå genom eld och vatten för min karl, så det är en känsla man bara får, du kanske har den redan, men han kanske fortf värmer upp för det här seriösa förhållandet men behöver ta det i baby steg.
Sista jag tycker du ska göra är att i ett sådant tidigt skede tänka på att ställa ultimatum, då kanske du förlorar honom. Inte för att han inte älskar dig utan för att du kanske skrämmer bort honom.
Hur lång tid tog det innan han friade till sin första fru? Samt hur länge var de tsm?
jag tror inte heller att ett bröllop kommer göra det seriösare. Jag tänker redan på min fästman som min man och vi lever under äktenskapliga förhållanden så att säga. Vi är redan extremt seriösa, och de kankse blir ännu seriösare sen om de nu går, men det ska ändå finnas där innan tycker jag. 
Ge honom tid, han har nog bara lite längre startsträcka än dig ska du se :) 

Jag tycker att sex månader är ganska kort tid att ha varit tillsammans, även om det kan kännas rätt från dag 1. När jag träffade min blivande man pratade inte jag om äktenskap och barn efter 6 månader. Jag tror det är viktigt att ta det lugnt med sådant i början och sedan låta det växa fram. Vill han aldrig ha barn är det ju en sak, sedan beror det ju på ålder och så men eftersom han haft en exfru för 8 år sedan är han ju inte så ung.  

Jag undrar om det bara är så att han inte vill gifta sig (nu), eller om han inte vill att förhållandet ska bli för seriöst, flytta ihop osv.  Att fundera på att gifta sig är oftast för tidigt efter 6 månader (även om vissa blir säkra väldigt snabbt), men det kan vara ett problem om han fortfarande inte vill ens tänka på att flytta ihop så småningom, eller kanske inte ens vill presentera dig för familj och vänner som hans flickvän. Det är ju olika vad man lägger i en "seriös" relation.

Kanske kan ni lämna framtiden därhän så länge, men fundera över om du får vad du behöver i relationen just ni, och om du har en känsla av att den går åt det håll du vill.

Tack för goda råd, ni tycks vara kloka personer!

SaraJoakim:

Jag gissar att det gick relativt fort tills han friade till sin exfru. De träffades för över tio år sedan och levde sedan ihop i ca 2 år. Han lämnade henne därför att hon var väldigt bråkig, hon skrek på honom och deras barn. Dessutom kände han sig väldigt utnyttjad av henne, att hon bara var ute efter hans pengar. Vilket troligtvis är fallet. Dessvärre finns det än idag väldigt stora problem mellan honom och exfrun. Hon gör ultimatum angående att han måste betala henne extra om han vill träffa sin dotter. Dessutom behandlar hon tydligen inte barnet bra.. Så det är en tråkig historia. Han vet inte riktigt hur han ska handla i det läget.

Aniara 4:

Han har presenterat mig som sin flickvän för sina vänner. Men jag har inte träffat hans familj än. Jag har inte specifikt gått in på om han kan tänka sig att leva ihop med någon. Jag frågade bara om giftermål och barn. När det gällde det så visste han inte om han vill eller inte. Jag kände samtidigt att han iaf inte är riktigt nöjd med att leva ensam som han gör just nu. Dessutom har han sagt att jag är den första kvinnan som han träffat på länge. Och därför kan jag också tänka mig att han känner massor av osäkerheter.

Jag förstår att jag inte ska ställa nåt ultimatum. Utan att vi med tiden får se vad det här kan utvecklas till. Samtidigt hör jag talas om män som inte vill binda sig, kanske lever med en kvinna i 10 år utan barn och giftermål, men sedan träffar en annan kvinna och gifter sig direkt. Jag förstår ju att det inte alltid är så. Vid den punkten som jag är nu så förstår jag att jag får ha tålamod och avvakta, se hur det blir. Jag känner inte att jag vill göra annorlunda, därför att jag som sagt känner för honom.

Hmmm... ni har faktiskt bara varit ihop ett halvår. Det brukar dröja några år innan man gifter sig. Det är väl inte konstigt att han känner så nu, det hade säkert jag också gjort. När ni varit tillsammans några år kanske han känner annorlunda. Jag vet å andra sidan ett par som inte gifter sig därför att mannen varit gift innan och absolut inte vill gifta sig igen. De har varit sambor i 15 år snart och har tre barn ihop.

jag vet precis hur du känner.. min tänkta man sa igårkväll att han inte riktigt visste om han ville gifta sig.. att det var inte så viktigt. frågade honom om det vore så hemskt om han gifte sig. "nej".. men du vill ändå inte gifta dig? "precis". och sen kastar han ur sig (jag har ju vetat det länge, men inte riktigt såhär allvarligt) att han inte ens vill skaffa barn, och inte p.g.a att han är osäker på sig själv, utan för att han är för bekväm. för självisk. jaha... efter 6 år säger du det? han har ADHD/asbergers så jag tänkte att han kanske var rädd för att barnet skulle bli som han var när han var liten (VÄÄÄLDIGT jobbig), och det var det väl litegran. men jag sa att ungen likagärna kunde bli som jag: världens tråkigaste unge. 

så jag förstår hur du känner. jag vill oxå ta nästa steg men.. ja.. hoppas det löser sig för dig. vänta några månader, så kanske det vänder. :)