Lämna ettåring för bröllopsresa?

Måste ni bestämma det nu?

Kan ni inte avvakta och se hur det känns när dagen närmar sig? Resor kan man boka lite när somhelst om ni inte har något specifikt resemål ni vill till.

Kanske känner du dig tryggare att lämna dottern när hon är lite äldre än hon är idag, eller kanske känner din man att han gärna tar en tvådagaretripp, eller att det slutar med att hon åker med ändå.

Jag förstår att det inte är lätt att ta beslut om det nu.

Lycka till med allt

 

Det är ju ett tag kvar så ni kan ju känna efter då.

 

Men våran minsta var 15mån när vi gifte oss och jag kunde INTE vara ifrån henne flera dagar.

Hon är nu 20mån och jag kan ännu inte tänka mig att lämna henne flera dagar. Hon har sovit hos mormor flera gånger men bara 1 natt i taget och det har varit nog för mig.

 

Så vi får skjuta på våran resa ett bra tag till :)

Vår dotter är två år när vi gifter oss. Varken jag eller min blivande kan tänka oss att lämna henne för att åka på någon resa eftersom vi längtar ihjäl oss efter henne efter bara en natt borta Vi kommer dock att sova borta på bröllopsnatten och då är hon hos mor- eller farföräldrar som har haft henne över en natt förut.

 

Vi kommer att ta med vår dotter och åka på en gemensam semester hela familjen vid ett senare tillfälle istället för bröllopsresa. Det är självklart upp till var och en hur man vill göra.Känn efter vad som känns rätt för dig så du kan njuta av resan oavsett om det blir med eller utan er lilla tjej.

Jag skulle aldrig lämna ett barn hemma upp till 10års-åldern bara för att kunna "njuta" på en resa. Det kommer inte bli något njutande alls när man har tankarna hemma på barnet. Det är själviskt att låta barn vara hemma när man själv är på semester. När man skaffar barn så tackar man Ja till att fostra och ta hand om barnet varje dag tills det blir vuxet. Om man då åker på semester några dagar utan barn, då tycker inte jag att man är en bra förälder. Ursäkta om mitt inlägg låter argsint, det är inte meningen,utan jag bara berättar vad jag tycker.

oj, där håller inte jag med alls. Jag tycker att det är bra för barn att kunna känna sig trygga hos andra än mamma o pappa. Mina barn brukar fråga mig då och då om de får sova hos mormor och morfar. :) De är tre och fem år. Jag tycker att det är underbart att de får mysa hos dom och vi får egentid med varandra. Ibland behöver man lite vuxentid tillsammans för att vårda sitt förhållande.

Jag säger inte att man inte ska göra så, men ser inget fel i att låta barnen sova hos någon annan än sina föräldrar. Jag tycker inte att jag är en dålig förälder till mina barn. :)

Håller med här. Jag tycker att det är väldigt viktigt att få egen tid med varandra också för barnens skull. Det bäddar för ett bättre förhållande mellan föräldrarna. Man måste få komma bort och vara ett par ibland också. Sen beror det förstås på hur länge man är borta, men 4 dagar tycker jag är helt OK. Tänk bara på att vänja henne vid barnvakterna långt innan, Kanske sova där en natt eller två också.

Jag kan förstås tillägga att jag hade jättesvårt att åka iväg från mina barn, men på sätt och vis onskar jag att vi hade gjort det då och då. Vi är skilda nu och fick aldrig någon egen tid tillsammans. Vårt förhållande blev som en syskonrelation till slut.

Word! När vi var små ÄLSKADE vi att sova hos farmor och farfar. Vi gjorde det flera gånger i månaden från att vi bara var några år gamla, de bodde nära oss på den tiden. De hade ju all tid i världen med oss! Hemma så hade ju mamma o pappa fullt upp att sköta hemmet, så även om de tillbringade mycket tid med oss så var det ju inte 100% uppmärksamhet på oss. När vi var lite äldre (7 kanske) så åkte vi med dem och var i sommarstugan någon vecka i taget ibland mer, och under tiden kunde mina föräldrar få njuta av lite tid till varandra.

Bara för att man själv är borta och njuter av en resa måste det ju inte betyda att barnet har det dåligt. Självklart får man sakna barnet, men att oroa sig för ett ganska stort barn (7-10 år)  och inte kunna släppa tankarna alls under en långhelt om barnet är hos sina morföräldrar eller kusiner, då ska man nog fundera på om man inte övervärderar sin egen betydelse. Kanske tycker man själv att det är jobbigt, men om barnet trivs så får man härda ut anser jag.

Det ansvar jag anser att man har för sina barn innebär att man ska se till att de får mat, kläder och all kärlek de behöver vilket inte måste betyda kärlek från föräldrarna 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan. Framförallt har man ett stort ansvar att fostra en lycklig och självständig individ som är rustad för livets överaskningar i framtiden, och när man är 10 så har man - tro det eller ej - kommit en bra bit på vägen.

En ettåring är ju en annan sak, där får man väl känna efter vad man själv och barnet klarar av. Jag tycker inte ni ska bestämma det nu. Kanske är en kompromiss att ta med mormor eller vem det nu kan vara att bo på samma hotell, så har ni barnvakt på kvällarna och har tid att göra saker själva samtidigt som ni har er dotter med er?

Vi har funderat på att be ngn följa med, föräldrar el. syskon, men vi kan inte bestämma oss och vi vet ju inte om de vill/kan heller (vi vill åka utomlands). Det vore ju bra och kul och samtidigt lite lite oromantiskt att ha sina föräldrar med på bröllopsresan, haha.
Hon får följa med, jag vill inte lämna henne så länge.

Ingen fara, som jag skrev i min trådstart:
Hur som helst. Jag får panik vid tanken på att vara borta från henne så länge. Hon kanske klarar sig (?) men JAG? Jag kommer ju inte kunna njuta av resan.

När hon blir äldre är det kanske en annan sak, där vill jag inte kommentera eftersom jag inte vet hur jag kommer känna när hon blir äldre. :)

Vi kommer ha en lika gammal kille då, och vi kommer ta en vecka ledigt tillsammans med honom men stanna i Sverige. Förmodligen ta några nätter på hotell. Vi har all tid i världen att få egna helger senare, måste inte vara just vid bröllopet. Vi väljer att gifta oss nu eftersom jag helst velat vara gift innan barn kom, men då fanns inte ekonomin och nu vill jag inte vänta till efter barn nummer två typ 2017 :)