Mammagris som inte vill berätta?

Efter en mardröm utan dess like då jag höll på att mista livet i en sjukdom vi inte ens visste att jag hade, friade jag till min sambo. Att stirra döden i ögonen få en att göra andra prioteringar.

Min sambo är väldigt "mammig" är igentligen inte rätt ord, men typ. När det är något så ringer han mamma och frågar, har vi en diskution så kommer nästan alltid frasen, "men mamma sa".

Men han vill inte att vi ska berätta något för någon, inte ens våra föräldrar. Det är det jag har så svårt att förstå, i vanliga fall springer han med allt till mamma, men nu vill han inte att de skall veta något. Inte än i alla fall. Vi planerar att gifta oss i juni nästa år och han tycker inte att vi behöver berätta något för någon innan i slutet av januari. Visst att vi kan hålla det hemligt ett tag, men i och med att hans mamma inte vet något kan jag inte diskutera färgsättning eller brudbukett, då hon är floristen.

Dock ringde jag och bokade frisören, också hon är en släkting, men gav order om att hon inte fick säga något till någon.

Kan det vara så att han är rädd för att min sjukdomstid inte är över, och att vi eventuellt måste ställa in? Visserligen har jag varit riktigt sjuk, men jag är på väg tillbaka, nu är det mest rehablitering kvar innan jag förhoppningsvis kan gå tillbaka till jobbet och livet i övrigt.

Eller har denna pärs fått honom att inse att VI är det viktigaste och inte vad hans mamma tycker och tänker?

Ville bara skriva av mig lite....