Försökt vara otrogen..

Oj va svårt. jag hade nog inte satsat på bröllop med den här killen, och hade jag gjort det hade jag åtminstone inte gjort det så snart efter att jag fått reda på något sådant här.

Det viktiga för kanske inte är vad andra kallar hans beteende... otrogen, nästan otrogen, önskan om att vara otrogen, behov av bekräftelse ??? osv....

HUR det känns för Dig är det som betyder nått!!!

Vill du har en åsikt så är min att han inte är nått du kan lita på och att han behandlar Dig som skit... är det så ditt liv ska se ut???

Känner du dig älskad och respekterad???

Känner du att du kan lita på honom, eller ska du vara spion resten av livet???

Du frågar efter åsikter här på BT, och ja, här kommer min: Dumpa honom!

Han ljuger för dig under lång tid. När du avslöjar honom ljuger han igen tills han är överbevisad. För att släta över allt friar han (fruktansvärt lågt att göra då en tjej är sårbar och gärna vill gifta sig). Han vill uppenbarligen vara med andra. 

Jag hade sparkat ut honom och bytt lås. Man gör inte så där. För mig hade det inte spelat någon roll om de haft sex eller ej. Han lever ju uppenbarligen ett dubbelliv där han mörkar din existens och ljuger för dig. Det skulle jag aldrig någonsin acceptera. Aldrig. 

Många tycker att det är okej med ett "öppet" förhållande. Det är upp till var och en och isåfall så får ni väl bestämma vilka regler som gäller. Men var inte naiv och tro att han mirakulöst kommer sluta ljuga för dig. Människor är som de är och handlingar talar för sig självt. 

Känn efter vad du behöver i livet och vilken typ av man du vill leva resten av ditt liv med. Lycka till och stor kram till dig! 

Jag säger som de andra: det viktiga är ju hur DU känner och tycker. Men vill du ha svar på hur jag skulle ha gjort så vill jag tro att jag INTE hade gift mig med en sådan man.

Usch, då. Jag tycker som de andra, att det som är viktigast är att du tänker efter hur det känns för dig. Jag känner inget för din fästman, alltså är det så lätt för mig att sitta här och tycka att du kanske bör slänga ut honom osv. 

Men det där med förlovningsringen, när hade han köpt den? Jag har blivit sviken i ett tidigare förhållande, så jag är mer misstänksam efter det, och hade kanske inte ens varit säker på att det var till mig han hade köpt ringen, rent av. Det där med tillit är svårt, men som sagt, det viktiga är ju hur det känns för dig? Det är bättre att du funderar, känner efter, tänker efter nu. När du gifter dig, ska inte dagen skymmas av några som helst tvivel över din make, tycker jag. Red ut det innan, även om det skulle innebära att ni får flytta datumet. Men bröllopsdagen ska vara en glädjens dag, utan smolk i bägaren. Lycka till! Kram 

Tillit är svårt och kan bara förtjänas. Om han förtjänar din kan bara du bestämma, men om du tvekar så är den känslan värd att tas på allvar. Samtidigt är det viktigt att kunna lägga saker bakom sig vid rätt tillfällen också. Så hur historien påverkar er kan bara ni bestämma, och både vad ni tänker/känner/gör var för sig och hur det adderar ihop sig avgör vad som är rätt och fel i just ert fall. Men lyssna på dig själv och dina känslor, där finns en vitkig del av svaret.

Jag håller med de andra som har skrivit. Samtidigt kan jag förstå att det är svårt, då ni varit tillsammans så länge...

Men, som Brideo påpekade så ljög han upprepade gånger för dig, och var inte ärlig förrän du tvingade honom till det (om han nu var helt ärlig....)  Sen chattade han med en annan kvinna i flera timmar på er årsdag. Till råga på allt så säger han rakt i ansiktet på dig att det var HON som inte ville gå vidare, för att hon respekterade sin pojkvän, medan HAN ville det! Så han säger helt enkelt klart och tydligt till dig att han inte respekterar dig överhuvudtaget, och inte bryr sig om dina känslor. Han tänkte inte på dig överhuvudtaget, bara på sig själv.  

Om jag var du hade jag varit ifrån honom ett tag, för att få tänka ifred och lista ut vad det är jag vill. Omge dig gärna med människor som ser ditt värde och som kan peppa dig. Din blivande man gör det uppenbarligen inte.... Och det är väl en tydlig varningsklocka för dig, det hoppas jag verkligen. Bara det att du ber oss om råd ett halvår senare tyder ju på att det här inte kommer att försvinna förrän ni verkligen tar tag och pratar ut om det. Har du frågat honom rent ut vad han hade gjort om hon svarat ja? Sen verkar det ju vara mer än en kvinna han har flörtat med... Försök gå till botten med det hela, sen kanske du förhoppningsvis kan ta ett beslut. 

Själv hade jag antagligen lämnat honom, men å andra sidan är jag misstänksam efter att ha blivit sviken. Jag hade nog inte velat bära den ringen, utan bytt ut den mot en annan om jag ens tagit emot den...Jag hade också tvekat på om ringen faktiskt var till mig, eller om han kanske köpte den ifall att han skulle bli upptäckt... Kollade du datumet på kvittot?

Lita på din intuiton, den har oftast rätt. Det är nog det enda rådet jag kan ge dig.

Jag önskar dig all lycka till, vilket beslut du än tar 
Kram 

Ja han har varit otrogen- helt klart. Frågan är om han istället kan erkänna det så ni kan bearbeta det och antingen gå vidare som par eller var för sig. Eftersom jag utgår från att ni inte har en öppen relation har han passerat gränsen.

Det jag tycker att du ska kräva är faktiskt att ni går gemensamt i terapi och att han går på en cirka 10 enskilda samtal också för att han ska reda ut sina tankar kring relationer och vad som är rätt o fel för honom. Han måste sätta upp sina egna gränser och resonera kring hur hans handlingar inverkar på sin partners känsloliv.

Visst alla kan njuta av en extra komplimang eller två. Men att försöka stämma träff med henne bakom din rygg både under och efter arbetstid är att passera gränsen. Sämst av allt är att han undanhöll din existens som att han var singel. Det är ett lågvattenmärke. Att flirta lite grann är okej, att försöka boka in dejter är att passera gränsen.

*kram*

Tack för er hjälp! Jag har läst egenom det noga och får tänka vidare på saken. Helt klart är att vi måste bearbeta detta mer. Jag trodde att jag hade lagt det bakom mig, men tydligen inte! 
Jag håller med om att han har passerat gränsen, helt klart. Jag är själv osäker på om jag tycker det är riktig otrohet eller inte. Någon grad av det är det ju..
Han säger att han alltid har vetat att jag var "den rätte". Ringen köpte han efter att vi båda två flyttat till en annan stad och ca 6 månader efter att han hade haft senaste kontakten med henne.
Vi har nu varit ihop i 9 år och vi är varandras "första kärlek". Så trotts att flera av ens vänner har varit med om mycket värre, så skar det ändå i hjärtat. Han har ju lixom alltid varit så perfekt! Han är en otroligt kärleksfull, romantisk och omtänksam kille så det kom från ingenstans, kändes det som.

Ja tack igen för era råd! Jag förstår ju att det är lite svårt att ge råd när man bara får höra denna enskillda händelse. Nu väntar nog ett tag med mer samtal med honom istället!

Kramar till er! 

Jag skulle inte accepterat detta för han ljuger dig rakt upp i ansikten tills motsvaret är bevisat. jag skulle inte gift mig med en sådan person nej aldrig. jag skulla ha dumpat honom försökt hitta någon som är betydligt bätre som respecterar personen och även om det är på jobb som det är många vackra kvinnor så skulle jag bara tagit det lugnt. på min m2bs jobb finns det massor av hottiga brudar men han tänder inte eller chattar sånt där som din har gjort..

hitta någon bättre dumpa honom. förlovningsringen var nog inte till dig gissar jag på eller så var det bara få ha dig kvar.. men man ska ha en karl som inte ljuger man ska kunna Lita på sin älskare.. jag skulle aldrig kunnat förlåtit en sådan person jag har varit i samma perspektiv jag dumpa honom direkt även om jag älskade honom som han var min ögonsten.. plus i samma hang som jag dumpa honom misshandlade han mig. så varje börjad förhållande var jag jätte orolig. att någonting skulle hända..min m2b är den första jag har kunnat lita efter det..