Han vill "hålla dörrarna öppna"...
Jag och Han träffades i januari på krogen. Han tog mitt nummer, men ringde inte.. Jag fick en vecka senare höra av hans kompis att han hade pratat om mig, men att kompisen (som jag känner sedan tidigare) sagt att "Jaha, henne har jag varit intresserad av ett tag", och han valde då att inte höra av sig till mig.
Efter många om och men ringde han dock och vi var på våran första date i mars. Vi umgicks hemma hos honom hela helgen och det gick ca 3 veckor efter det att jag åkt hem innan han hörde av sig igen. Vi träffades då hemma hos mig och sedan gick det ännu ett par veckor innan han hörde av sig igen.
Vid det laget var jag så trött på honom att jag inte orkade svara i telefonen när han ringde. Han jagade mig i kanske en månad, men jag brydde mig inte om att ta någon notis om det.
En lördag dock satt jag och min bästa väninna i soffan och när klockan var 21 hade jag 6 missade samtal från honom. Jag läste av min mail och såg att han hade skickat och frågat om jag inte skulle komma till en fest den kvällen (så jag antog att det var därifrån han ringde). En blandning av uttråkan, spritsug och ett växande danshumör gjorde att vi faktiskt tog oss ut till festen och där träffades vi och höll handen och kysstes och mös hela kvällen. Han frågade varför jag inte svarat i telefonen och jag berättade att jag inte hade tid att engagera mig i någon eftersom jag satsade hårt på min sport och inte ville ha några "distraktioner".
Fast efter det var jag lite fast. Vi har bott hos varandra varje helg sedan dess (nu ca 4 månader), håller handen på stan, åker på festival ihop, träffar varandras föräldrar, våra vänner kallar oss ihop etc.
Nu till problemet. Efter tre månader hade vi fortfarande inte talat något om var vi var för varandra. En kväll tyckte jag att det var på tiden..
Svaret jag fick blev lite som ett slag i ansiktet.. "Jag känner att jag inte kan låsa upp mig", "Vi borde kanske inte limma ihop varandra så mycket".. Övertygad om att det nu var slut blev jag ännu mer förvirrad av fortsättningen.. han ville fortsätta träffas som vanligt. Enbart vänskap ville han inte alls gå med på. Han var väldigt ledsen, då han var övertygad om att jag inte skulle vilja träffa honom mer efter detta och jag var bara ledsen.. och ännu mer förvirrad. Han berättade att han haft ett förhållande tidigare och att det hade varit perfekt, men att det var något i vårat förhållande som "saknades".
Jag fick en vecka på mig att tänka över hur jag ville ha det. Det har nu gått tre veckor och vi träffas som vanligt igen. Middag med hans släkt så sent som i helgen, fest med hans vänner som han insisterade att jag skulle med på etc.
Jag vet egentligen inte vad jag vill med att skriva in detta här. Jag har mått jättedåligt med svartsjuka, depressioner, ångestattacker, svartsjuka mm., under hela tiden vi träffats och inte har det blivit bättre av att jag fått reda på detta. För första gången i mitt liv (är visserligen bara 22) så är jag kär. Hur ska jag kunna välja bort det? Jag mår så fantastiskt bra när jag är med honom, men så fort han går på söndagskvällen börjar jag gråta och slutar i princip inte förrän han kommer hem till mig på fredagen igen. Han vet inget om detta och jag är noga med att hålla upp en fasad gentemot honom. Jag anstränger mig till 110% för att han ska ha det bra, lagar mat, tvättar, fixar, gör fina saker, är alltid iordningsminkad, gör saker sexuellt jag aldrig tidigare kunnat drömma om.. och ändå räcker det inte.
Han är en ganska sur och apatisk kille över lag och han avskyr att prata om känslor. Spontana reaktioner bland vänner har varit att jag satte honom lite på "pottan" med frågan om var vi stod och att han blev rädd, vilket ledde till svaret han gav.. men kan jag verkligen bortse från det han faktiskt SA och analysera det till något som passar mig bättre?
För jag kan inte förstå varför han skulle vilja fortsätta vara med mig om han inte hade känslor för mig? Bara sex? Det är en idé, men av oss är det jag som får tjata om sex för det mesta.
Jag vet inte... skönt att få skriva av sig lite. Om någon har några tankar eller idéer vore ingen lyckligare än jag att få ta del av dom...
Kramar och lyckönskningar om en kärleksrik vinter.
