Hjälp, min bästa vän är alkoholist

Hej TS!

Du måste hjälpa din vän genom att vara ärlig och rak mot henne. Hon kommer sannolikt förneka, bli arg på dig osv för det är så missbruk fungerar. Förnekelse och lögner är missbrukarens bästa vänner. 

Innan du pratar med henne bör du prata med personer som har erfarenhet av detta och som kan ge dig konkreta och handfasta råd. Ge inte upp förrän du hittar rätt personer att prata med. Leta och tjata till du känner att du har fått svar och tips från dem som varit med om detta tidigare. En "intervention" i stort eller litet format är ofta mycket jobbigt för den vän som genomför den och den vännen behöver hjälp och stöd. 

Prata också med andra personer i hennes närhet som du har förtroende för, kanske inte familjen i det här fallet men det kanske finns andra vänner? Det kan vara så att ni är starkare tillsammans och tillsammans får henne att inse allvaret.

Och när du pratar med din vän, var beredd på att hon kanske klipper kontakten med dig, tillfälligt eller kanske till och med för gott. Fråga dig själv om du står ut med det? Jag hoppas du vågar för du kan göra skillnad mellan att vara vid liv och att faktiskt LEVA sitt liv för din vän i långa loppet. Det låter dramatiskt men det är sant. 

Stor kram till dig! Lycka till!! 

"brideo" skriver bra saker.

Du behöver mycket stöd och mitt råd är att Du börjar gå på ALANON -möten, = anhörig/vänner till alkoholist! Där får du stöd och hjälp.

Sen när du har lite erfarenhet av dessa möten så kan du berätta för din vän att du tycker mycket om henne, att det gör väldigt ont att se henne förstöra sitt liv/hälsa med alkohol och erbjuda henne att följa med henne till öppna AA-möten där Alkoholister och annhöriga/vänner till alkoholister får gå.
(Slutna AA-möte är bara för alkoholister.)

Om hon börjar en resa med ett nyktert liv så finns det behandligsprogram som hon kan söka, där kan intervention vara aktuellt med ledning av proffs.

Du är den bästa vän hon kan ha för att att Du vågar se och för att Du bryr dig.

Styrkekramar till Dig!

å tack snälla ni för mycket kloka och bra råd. Jag sitter här mer eller mindre tårögd då hon ännu en kväll supit ner sig i sin ensamhet. 

Jag ska definivit kolla upp anhörigmötena, för jag vill verkligen säga rätt saker som får henne att förstå allvaret. Jag är bara så rädd att hon inte kommer vilja prata med mig om det här, hon kommer nog skämmas och jag vill verkligen inte att hon ska behöva skämmas inför mig. 

Tack för peppning och goda råd

Hej igen TS! 

Nu har det gått ett par dagar och jag har läst dina svar och andras inlägg.

Vill bara tillägga en sak, och påminna dig om en sak som du säkert redan vet: du kan inte ta ansvar för din väns liv - det kan bara hon göra! Du kan hjälpa och stötta henne men valet att göra förändringar är i slutändan henne och bara hennes. Även om du vill hjälpa din vän så kan du inte göra valen åt henne. Vill hon inte eller är hon inte redo finns det inte mycket du kan göra.

Om det skulle hända - låt inte det knäcka dig. Det svåraste som finns är att se någon man älskar göra illa sig själv utan att kunna hjälpa henne. Då måste du kanske ta ett steg åt sidan, stå kvar så hon "ser dig" men kanske distansera dig lite för att inte bli för ledsen själv. Det är okej. 

Skriv gärna och berätta hur det går. Stora höstkramar till dig!  

Tack alla ni fina människor som stöttar och ger goda tips. Idag känns det mycket bättre än vad det gjorde här om dagen. I lördags på dagen satt vi och pratade lite, hon var tack och lov nykter vi hade en trevlig pratstund. Då efter en stund tog jag mod till mig och berättade hur orolig jag var och hur ledsen jag blir av att se henne dricka så ofta. För min vän brast det på en gång, hon grät och vi kramades en lång stund sedan var jag med henne hela lördagen. Lät henne prata och berätta om allt som tynger henne och gör att hon inte orkar leva med sig själv. Det "lustiga" i det hela är att två andra nära människor till henne har även dom tagit upp alkoholproblemen med henne under sista veckan så detta var nog verkligen hennes väckarklocka, vi är 3 personer som helt oberoende av varandra har uttryckt vår oro.

Hon säger att att hon kan sluta, idag hade vi en jättetrevlig dag ihop och jag tror inte hon druckit en droppe. Visst, hon röker säkert minst 1 paket om dagen men det bekymret får vi ta om minst 1 år, prio ett är drickandet. Hon har även receptbelagda tabletter mot oro som hon tar innan hon ska sova. Konstigt nog är hon jätteförsiktig med tabletterna och hon vill inte bli beroende av dom i stället.

Hur som hellst, har hon lovat mig + 2 andra nära personer att från och med idag ska hon kämpa emot och inte dricka. Jag känner hopp och tror det kan gå bra men är samtidigt lite orolig då jag kommer flytta ifrån henne om 3 veckor när min lägenhet är klar. Som det är nu har jag två av hennes vinboxar gömda under min säng. Försöker även få henne att gå till en psykolog men hon vill hellst slippa. Vi ska se hur veckan går utan att dricka. 

Tack igen för stöttning, fint med människor som bryr sig om varandra  

fy sjutton...jag hade någon naiv bild av att min kära vän skulle minska sitt drickande nu när vi pratat så mycket om det och hon lovat mig + hennes familj att minska. Men allt vara bara prat, hon är alldeles för beroende för att kunna sluta själv. Dessutom tror jag att hon måste bli nykter helt och hållet, det kommer aldrig fungera för henne att "festdricka". Hon fyllde nyligen 27 och är verkligen gravt alkoliserad, hittade 3 tomma vinboxar gömda i henens klädgarderob. Hon har börjat smygdricka å tror att jag inte ska upptäcka skiten.

Kan man kontakta hennes arbetsgivare så att de kräver att hon påbörjar ett behandlingsprogram?