Hur slutar man ha åsikter?

Kanske du kan börja med att sluta läsa bloggen... den ger bränsle åt ditt problem.

Sen behöver du skapa en strategi för att klara av inte gå in i pratet när De sätter igång surret kring köpandet och sina drömmar. Strategin kan vara att säga ja.... med fokusera Dina tankar på något helt annat!!! Något Du gillar och blir glad av!

Kom ihåg.... du kan bara ändra på dig... Är det någon som ber om din åsikt eller uppfattning så kan du berätta vad du tycker och står för... men det är ju inte faller med din mans bror/fästmö.

All din styrka och en klar målbild är vad du kan hjälpa dig själv med.

Jo, iofs... men vi träffar dem ju regelbundet, så att sluta läsa bloggen hjälper nog bara marginellt. Jag tycker ju det är kul att veta vad som händer hos dem också.

Vi vet ju att de har det taskigt ställt och sätter dem aldrig i situationer där de behöver förklara att de inte har råd, men de har ett behov av att hävda sig själva inför oss av någon anledning. Båda är högljudda och mycket av "besserwissrar" (vilket vi säkert också kan vara, men särskilt killarna som ju är bröder med allt som hör till...) så börjar man svara undvikande så blir de också irriterade över det. Säger man vad man tycker (när diskussionen kräver det) så blir de också sura och tycker att vi ska skita i deras ekonomi (trots att det faktiskt var ett krav för lånet).

För min del hade jag gärna sluppit umgås med dem tills de rett ut sina liv, för när syskon sätter sig i skiten så påverkas ju den övriga familjen också. Det är mest för barnets skull jag är bekymrad... de vuxna har ju satt sig i det hela själva...

tipsa lyxfällan tycker jag.

För det första tycker jag det är jättesnällt, och nästan för snllt av er att låna ut så pass mycket pengar till någon ni vet kanske inte är så seriös. men okej det är en bror lixom. Jag förstår att du blir ledsen över deras "planer" och över det som skrivs i bloggen, men försök undvika bloggen, och kanske försök luska lite och ta reda på vad de tänker göra de senaste åren och hur de planerar allt, för har man skulder så måste man planera. De där planerna om hus och resor kanske bara är ett sätt att tänka sig bort i drömmar för ett litet tag, nu när de har det jobbigt ekonomiskt. Men jag vet ju inte hur de är som personer, de kan ju mena allvar med sina planer också. Så jag tycker att ni ska försöka prata med dem, luska som sagt försiktigt i deras planer, utan att verka påstridig eller så.

Ja, jag är som sagt egentligen helt emot det... men vi vet risken, och han vet också att om det blir så att han skiter i skulden så kan vi sälja skuldebrevet. Han är väl medveten om att detta inte är ett lån som är mindre värt än ett lån till banken - kanske tvärt om eftersom även relationen till hans bror står på spel. Det var det eller 200 000 kr till kronofogden som gällde, så vi bestämde oss för att ställa upp och det är pengar vi kan avvara i värsta fall, även om det är väldigt mycket pengar.

Problemet med dessa personer är att de lever efter mottot "det löser sig". Det gör det också oftast, tyvärr kanske man får säga. De hade nog behövt åka på en riktig nöt, men jag tror inte deras förhållande hade klarat det och i slutet så hade det blivit deras lilla barn som fått lida.

Vi har haft detta samtal för några år sedan när de bestämde sig för att skaffa hus första gången. De tyckte det var fullt rimligt att skaffa ett hus för ca 1,5 miljoner (i ganska dåligt skick), ha varsin bil (då det låg avsides) och ha en bra buffert för byte av hustak, varmvattenberedare etc samtidigt som de planerade barn, detta på två studiemedelsinkomster. Den gången blev det tyvärr inget.

Jag tror den enkla sanningen är den att de stoppar huvudet i sanden. Istället för att betala av skulderna så fort som möjligt så att de inte behöver betala så mkt i ränta så betalar de inte en krona mer än avbetalningen kräver. Jag tror det är hennes "fel" mest faktiskt, då hon kommer från en familj som är van att göra minst en långresa om året och leva gott i stort hus. Han kommer från en betydligt enklare bakgrund där man åkte på campingsemester och bodde i lägenhet. Hon kräver den livsstilen helt enkelt, och eftersom det är hans skulder som ju hon faktiskt inte bidragit till så tycker hon att han får hosta upp helt enkelt...

Ledsen blir jag inte, jag blir mest förbannad... om de hade levt mer sparsamt från början så hade de kunnat betala av en stor del av sina skulder (2000 kr av "lyxkonsumtion" i månaden är ju nästan 25 000 kr/år) och undvika att de gick till fogden. De flesta företag är ju ändå beredda att göra upp nån sorts avbetalning om man bara visar vilja att betala. Nu sätter han sin relation med sin bror på spel för att kunna ta tjejen utomlands.

Ni har lånat ut pengarna så länge han/ de sköter sin del av avtalet finns inget att klaga på. Sluta läsa bloggen och försök att släppa taget. Låna inte ut mera pengar. Prata med din sambo så att han vet vart du står när det gäller att låna ytterligare pengar om/när det blir aktuellt...

Du missar hela poängen. Din egen inställning till problemet är ett av problemen.... Du resonerar tyvärr som en "medberoende" gör, vilket gör dig till en del av problemet. Tror ärligt talat att du bara är intresserad av att ändra på "andra", dem i det här fallet.... och det kan du inte.

Jag vet inte om jag i ditt svar kan utläsa något jag ska "läsa och begrunda". Det är ju det jag säger från början, att det är min inställning som är problemet, jag vill kunna släppa det och låta bli att ha åsikter om det. Men det är svårt när det handlar om någon som finns i ens vardag och som hela tiden plockar fram saker till diskussion som jag har svårt att finna mig i.

Han är en person som gillar att provocera och disktuera högljutt (min sambo är likadan) och det enda sättet att inte prata med dem om det alls är att inte umgås med dem. Det tror jag inte min sambo tycker det är värt, det är ju hans bror det handlar om.

Förlåt om jag låter hård men vad är det värsta som kan hända? Helt ärligt, att ni måste säga nej till att låna mera pengar till honom? Som sagt prata med din sambo, säg vart du står och låt de ta ansvar för sin ekonomi. Du kan inte bestämma hur de ska tänka, planera och vad de bör inte bör köpa osv släpp det och koncentrera dig på ditt ist

Ni kan ju egentligen inte göra så mycket så länge de betalar av på skulden till er. Skulle det bli så att de börjar missa avbetalningar till er måste ni ha en plan för det. Kan ni gå med på att skjuta upp betalningen EN gång, eller sätter ni hårt mot hårt direkt? Det är lättare om ni har en sån handlingsplan klar för er i förväg.

När det gäller deras dåliga koll i övrigt tror jag det är direkt kontraproduktivt att smågnälla och rynka på näsan och ifrågasätta varje gång de nämner semesterplaner och liknande. Däremot kan det kanske vara läge för din man (med eller utan dig) att ta ett seriöst snack med sin bror (och kanske hans tjej också) och uttrycka er starka oro för att de lever över sina tillgångar. Försök att inte vara dömande utan berätta bara att ni känner oro över de olika planer som de pratar om, eftersom ni vet att de ställt till det med ekonomin tidigare. Säg att det inte bara handlar om oron över era egna utlånade pengar (för dem förutsätter ni förstås att de fortsätter betala av på), utan att ni bryr er om dem och inte vill att de ska hamna i svårigheter igen.

Och i slutänden måste man ibland stå bredvid och titta på när vuxna människor gräver ner sig i en grop alldeles av egen kraft, för trots att det kan vara plågsamt så kan man inte ta hur mycket ansvar som helst för andra.

Läs och begrunda ditt svar där du förkastar smarta råd!

Citat

" Kanske du kan börja med att sluta läsa bloggen... den ger bränsle åt ditt problem.

Sen behöver du skapa en strategi för att klara av inte gå in i pratet när De sätter igång surret kring köpandet och sina drömmar. Strategin kan vara att säga ja.... med fokusera Dina tankar på något helt annat!!! Något Du gillar och blir glad av!

Kom ihåg.... du kan bara ändra på dig... Är det någon som ber om din åsikt eller uppfattning så kan du berätta vad du tycker och står för... men det är ju inte faller med din mans bror/fästmö.

All din styrka och en klar målbild är vad du kan hjälpa dig själv med. "