Hur ska jag hjälpa min M2b att komma över sin dåliga kroppsyn på sig själv??

Alltså, lite allmänt missnöjd med olika kroppsdelar kan man ju vara, men det här låter som något svårare om han aldrig tar av sig tröjan och inte låter dig röra honom.

Om han inte klarar att komma över det på egen hand (med din hjälp) skulle jag starkt rekommendera KBT. På utbildningsorter brukar man kunna gå hos en terapeut under utbildning (exempelvis i slutet av psykologprogrammet eller på psykoterapeututbildningar - se bara till att det är en seriös, legitimationsgrundande utbildning, det finns många obskyra "terapeuter" med tveksam utbildning) för en lägre kostnad om det känns dyrt att gå till någon etablerad.

Vill han inte gå i terapi kan en bra början kan vara boken "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver,  om acceptans. Eller någon annan av Anna Kåver eller Åsa Nilsonne, som är kunniga och lättillgängliga författare.

Ledsen att höra det! Nu vet inte jag hela historien men det låter som att han har blivit kanske mobbad i skolan under sin uppväxt? har det satt så djupa spår tror jag att det är svårt för dig själv att kunna göra något, utan det behövs experthjälp. Det är konstigt om han känner sig överviktig och han är smal? Vad skulle han göra om du slet av honom tröjan då? har ni någon kroppskontakt alls? har ni kroppskontakt kanske du kan prova ta av honom tröjan i sängen. Han måste i alla fall få bättre självkänsla, jag vet att även du mår dåligt i den här situationen.

Så lessamt att läsa om ännu en som blivit skadad för livet av mobbing.  Jag har en lång karl, smal i grunden, men med mullig överkropp. Jag älskar hans mjuka kropp! Många vill faktiskt inte ha beniga män, eller kvinnor heller.  

Prata med honom, försök få honom att förstå att hans problem behöver bearbetas av proffs. Det mesta går att förbättra, men man kan sällan göra det själv, om det är så svårt som hos din raring. 

Vet han om att du har haft problem med din självkänsla? 

Det går nog inte att lösa med smicker och säga att han är fin som han är och att du älskar honom ändå. Orden lyssnar han inte på när han har fått in en idé i huvudet, och då är det det som gäller. Du måste få fram mer tillit från honom, få honom på något sätt att känna sig tryggare, han måste tro på dig. Nu är jag ingen expert på sånt här, men försök på något sätt för det är ju inte kul när båda lider av det.

Vad sa han då? Hur kom du över det? 
 

Det låter skitjobbigt för er båda, jag har själv under flera år haft otroligt dålig självkänsla som yttrade sig i ätstörningar och allmänt självdestruktivt beteende, och det är så svårt att förklara men man blir så svår att nå. för mig hjälpte fina kommentarer emellanåt, men bara korta stunder, stora kampen var ju mot mig själv och jag har också svårt att beskriva hur jag gjorde. jag fick någonstans nog av att må dåligt, och bestämde mig för att livet var så mycket mer värt än att tycka illa om sig själv.

Här verkar det lite som att han måste bli av med tröjan, för kanske är det inte lika farligt som han tror att det är, kan du på något vis förmedla för honom att du skulle tycka det var mysigt att duscha/bada tillsammans med tända ljus (lite mindre exponerande ljus)? Det låter hårt men jag tror att man måste få av honom tröjan för att han ska inse att det inte är hemskt och det är kanske först utan tröja som han kan tro på dig när du säger att han är perfekt, för nu är han ju "perfekt med tröja", förstår du? Så han kan intala sig själv att utan tröja skulle du inte längre tycka om det du ser.

KBT låter också som en bra idé! Jag tror på en kombination! ibland behöver man också bli pushad, att den försiktiga omtänksamma vägen kanske är för lång. Kan du ställa krav på honom? Förklara för honom att du älskar honom mer än allt annat, alltid vill vara med honom, men att det här också tär på dig som inte får hjälpa till. Så antingen får ni hjälpas åt eller så måste han få hjälp av ett proffs. Fråga om han vill ta tag i det, för antagligen vill han men orkar inte eller vet inte hur eller känner att det är hopplöst. Men det blir lättare att ta tag i det om han erkänner för dig och sig själv att han VILL ta tag i det.

"Ätstörningsterapi" grundar sig ofta i kroppsuppfattningen, för den är oftast helt skev, jag tyckte tex att mitt fett liksom jäste ut över soffan när jag satt ner (ingen annan kunde se något fett bredvid mig i soffan men jag KÄNDE det). Och för att komma till bukt med det så måste man lära känna sin kropp, med så enkla medel som att bara hitta vart gränserna går, och det gör man jättebra genom att bli berörd av någon annan. Massage är ett jättebra sätt att "hitta gränserna på sin kropp" och låta någon ta i en. Kanske massage av armarna är en start, och så ryggen. framsidan är ju oftare jobbigare än ryggen så det kan man ju vänta med. Massage frisätter hormonet oxytocin som skapar lugn, underlättar trygghet och tillit, och minskar stress.

Tränar han någonting? Nu menar jag inte att han ska träna för att se annorlunda ut, utan snarare för att träning stärker självkänslan för man får bättre hållning, bättre kroppsuppfattning, åstadkommer saker, orkar mer i vardagen, ser förbättring i kondition och styrka (och kroppen om det nu skulle behövas). och så frisätts endofiner som man blir glad och känner sig stark av! Han kanske inte vill springa omkring i shorts och tshirt på ett gym fullt av folk men kanske kan ni träna någonting tillsammans, som badminton, squash, ut och jogga eller cykla eller någonting annat.

Ni kan också hjälpas åt att måla upp en bild av hur allt skulle kunna bli när han fått bättre självkänsla, så gjorde jag mycket, jag målade bilder i huvudet hur jag faktiskt ville att mitt liv skulle se ut och för att nå de målen så var jag tvungen att ta tag i mina problem.

Hoppas ni hittar en väg som fungerar för er!

Inte för att jag inte tror att du redan gör det, men jag skulle helt enkelt love-bomba honom! Säga varje dag hur fin du tycker han är, hur du älskar att vara nära honom, hur härligt det är att krama honom, hur snygg och manlig han är. Självklart sitter problemen djupare än så, och jag tycker absolut att terapi verkar vara på sin plats. Men han måste också lära sig att oavsett vad han tycker om sig själv så är inte det din bild av honom.