Min mans familj sårar mig/oss!
Min man och jag lever ett helt annat liv än vad hans bror och min svägerska lever.
Dom har alltid massa åsikter om oss och det sårar både mig och min man.
Vi fick barn för drygt tre år sedan och sen dess började jämförelserna. Ja, för mig känns det som jämförelser.
Innan var relationen ganska god, men nu är den svår. Det går bra när vi träffas men jag har fått höra att dom pratar skit om oss.
T.ex när jag började jobba någon dag i månaden när min dotter var 8 månader gammal. Jag började jobba för att komma in i det igen och för att spara pengar då min man hängde löst i jobbet pga. den där krisen som pågick då. Jag ammade samtidigt och jobbade inte långa dagar. Men då snackade svägerskan skit bakom min rygg om att jag var en dålig mamma som lämnade mitt barn ensamt hemma. Hur kan man välja att jobba framför att vara med sitt barn?
Allt vi gör är fel. Vi uppfostrar fel, vi är inte tillräckligt stränga, vi gör inte si och vi gör inte så. Vi gör inte som dom helt enkelt.
Häromdagen så var jag tvungen att höra på hur hon gick på om hur bra hon själv var för att hon gojrde på ett sätt när hennes barn inte ville göra som hon ville. Hon kunde inte fatta att jag inte gjorde samma sak som hene. Så där satt jag och hörde på hur duktig hon var och hur bra hennes barn har blivit bara för att hon uppfostrat dom helt rätt. Det är självklart okej att hon kommer med råd och tips till mig, men hon nedvärderade verkligen vårt uppfostringssätt. Och vårt sätt är inte alls konstigt eller onormalt så jag förstår inte varför hon måste..
jag och min man reser väldigt mycket, både med och utan barn. Vi tar oss råd, vi har inga lån, inget hus, ingen dyr bil osv. Mannen tjänar ganska bra, mellan 20-25 tusen efter skatt.
Jag har tjänat bra på mitt sommarjobb - ca- 15-18tusen efter skatt. Annars får jag in ca. 9000 i månaden resten av året.
Vi gör inte av med pengar på något annat än hyra (vi har förmånen att bo i min pappas ena fastighet så vi har inte så höga avgifter), räkningar och nödvändigheter.
Vi sparar ordentligt varje månad för att ha råd med det som vi gillar allra mest! Att resa! Vi har självklart sparat så vi har en liten buffert också.
Men svägerskan tycker det är otroligt konstigt att vi reser så mycket! Vi reser kanske 1-2 ggr om året beroende på vad resan kostar.
Hon är sur och missunsam och skriker ut till resten av släkten att vi inte har råd att resa själva utan minsann får pengar från svärföräldrarna och mina föräldrar - vilket inte alls är sant!
Vi sparar ihop till varenda resa själva. Vi är vuxna människor och skulle inte vilja ta emot bidrag hela tiden. Förstår inte vad hon har fått det ifrån?
Själva har dom tre barn och ett tvåmiljonershus, dyra bilar och stora lån med räntor - så det är inte konstigt att dom inte har råd att resa.
Sista smällen jag fick höra nu var att hon tycker vi är dåliga föräldrar som har varit borta en vecka från vårt barn i somras då vi var i Grekland tillsammans. Hon tycker inte att man lämnar sitt barn hemma när det är så litet. (3år). Själv skulle hon aldrig göra så!
Grejen är att vårt barn tog inte skada av det alls utan var mer än nöjd över att få bo hos mormor hela veckan.
Jag förstår inte varför hon är så elak? Vi är verkligen jättetrevliga emot dom och försöker verkligen vara vänner. Dom vet såklart inte om att vi vet allt detta dom sagt om oss. Men vi hör ju det från andra.
Detta gör oss lite nedstämda och vi funderar på vad vi kan ha gjort för fel?
Vi lever olika liv. Vi har valt ett enkelt och gott liv hemma men med många händelserika resor. Dom har valt ett lyxigare liv hemma med fler barn. Man kan ju inte ha allt. Det man har valt har man valt.
Om någon väljer annorlunda ska det genast bli tvister verkar det som.
Jag anser att människor väljer att leva olika.
