Ensam?

Har läst om vissa här som gjort det. Det hade jag mycket hellre gjort än gått med pappa iaf ;)

Det varierar förstås från präst till präst. Själv skulle jag föredra "ensamgång" framför brudöverlämning, om man nu absolut inte vill gå in tillsammans

Jag ska gå in "ensam".

Vår lilla träkyrka är så liten att min fluffiga klänning inte tillåter så mycket mer i sidled i altargången...
Dessutom tycker jag att det är fint att man kan titta på varandra under ingångsmusiken, istället för att båda ska titta ut bland gästerna eller på prästen.  

 

Jag gick upp ensam eftersom jag inte har en far som kunde leda mig upp. Jag gifte mig dock i Danmark och där är det mest vanligaste att pappan eller annan släkting leder upp än att brudparet går upp tillsammans. Underbar känsla att gå upp och se min blivande man stå och vänta på mig =)

Du måste nog prata med prästen om det, det är nog olika vad de tycker funkar. Vi hade tänkt göra så- att jag skulle gå själv alltså, men i all stress och villervalla försvann det och vi gick in tillsammans. Det var iofs också fint, men jag önskar vi hade gjort som vi tänkt ändå, för gången var för trång för två i bredd - särskilt med min klänning- och vi fick gå som en fällkniv..

Precis som många säger: det varierar från präst till präst. Jag frågade min präst hur han såg på det och han tyckte inte att han hade något argument mot det så jag gick in själv. Men ett tips är att fråga i god tid så du inte blir besviken nära inpå bröllopet om du inte får.

 I Sverige har man av tradition gått in tillsammans för att visa att man gifter sig med varandra av fri vilja och inte blir bortlovad av sina föräldrar, och då ligger ju faktiskt att bruden går själv till sin blivande make mer i linje med traditionen än om hon går med sin far!