Att vara en statist när man behöver en familj är hårt. Jag undrar om dom förstår hur hårt det känns?

Det låter som att du inte trivs med att umgås med din familj. Att du inte mår bra av att vara med dem. Om det är så och du känner att du egentligen inte behöver ha kontakt med dem, du kan ju ha stöd av nära vänner i jobbiga situationer ifall familjen sviker, om och om igen verkar det som.
Det finns många måsten med bröllop. Men om det inte passar ens liv eller livssituation så är det inget krav, vi lever på 2011 och då måste man inte följa de gamla reglerna. Om du mår dåligt av familjen passar de inte in i en glädjens dag som en bröllopsdag är. Det kanske blir en tydlig markering från din sida istället, och ändrar de sig inte så behöver du inte ha dem. lägg engergin på människor som ger något tillbaka.

Man skulle vilja ge rådet att försöka prata med dem och lösa konflikter och problem. men eftersom du skriver att du har försökt och inter orkar mer, Bjud dem inte då. Bjud era vänner istället.
Har läst flera är på BT som har problem med famlijen och att många i familjen inte har kommit, tackat nej eller inte ens det. Och deras bröllop blev underbara ändå. Med de människor som verkligen ville vara där och dela glädjen.
som många andra skrivit: man väljer inte sin familj.. men man kan däremot välja bort den..

Om ni umgås med din respektives familj är det ju underbart. lägg energin på en bra relation till dem istället.
Man måste inte tycka om varandra om man är släkt/familj, och man måste inte umgås...
Trist men alla liv och alla familjer ser annorlunda ut av olika skäl. Man ska som regel inte umgås med folk som inte vill en väl, familj, släkt eller vänner. spelar ingen roll om man har blodsband..

Det låter som du haft det jobbigt i livet. Jag förstår dock inte riktigt din fråga?

För mig låter det ju som att du behöver sätta dig ner och rannsaka vad det egentligen är du vill. Kanske ta en ordentlig paus från din familj, antingen ett tag för att hinna fundera, eller helt enkelt bryta helt. Du får ingen kärlek eller stöd ifrån dom alls. Låt bli att bjuda dem på bröllopet om du inte vill ha dem där. Ingen kommer tacka dig för att du offrar ditt välmående. På ett bröllop ska man omge sig med människor som får dig att må bra och känna dig älskad. Bjud fler vänner istället!

Ni kommer med så kloka ord. den enda som jag har riktigt bra kontakt är min älskade mamma som funnits där JÄMT! så henne vill jag fira både födelsedagar och bröllop med.
kanske är en bra idé att bjuda vännerna istället, som ni säger så är det ju faktiskt MIN (ok VÅR) dag och inte deras.
ok jag är verkligen ingen ängel jag har vart elak mot syskonen, ni vet syskonbråk osv.
sånt man gör som ung.
men när inte ens mina syskon ringde under kvällen när jag fått beskedet om att mitt våldtäkscase blivit nedlagdt så var de lixom droppen.
fine dom har barn, men att gå ifrån i 2 minuter, ringa och säga typ: hej jag såg ditt sms, förjävligt! behöver du stöd så vet du vart jag finns.
det hade betytt så mycket.

p.s jo jag har haft det tufft! 3 våldtäkter, blibit mobbad mkt och ett förhållande på 4,5 år. han var (är!) psykopat och bröt ned mig bit för bit.
nu låter det som jag ligger hemma och deppar hehe.
men näää
jag ska ju gifta mig med en underbar man! och så ska jag börja studera om 2 veckor.
så jag har iaf tagit tag i livet.
går även i terapi lite då och då i perioder.

Ring din mamma och prata med henne om hur du känner och mår. Att ni inte kommer bjuda många på bröllopet, utan bara de som betyder mest och som ni får positiv energi ifrån. Tror du hon skulle förstå hur du tänker då? Vad har hon för relation till dina systrar? Som jag förstod det så är inte alla från din mammas sida, så det kanske inte ens är något hon bryr sig om?

håller med Dejli helt och hållet.
Prata med din mamma. hon förstår säkert och kan vara på din sida om resterande familjen börjar bråka för att de anser sig ha "rätt" att bli bjudna. Så är det inte! Det är en ära att bli bjuden, man bjuder de man vill ha nära sig i livet. och som vill det samma. Inget man kan ta för givet att bli!
Att ha problem sedan tidigare som påverkar en i livet är inget som säger att du deppar. Klart man vill ha stöd av famljen och för de som bryr sig och vill en väl är det inget konstigt/svårt att ta sig tid och prata med sitt syskon som är i en svår situation. Vi är "flockdjur" som behöver stöd av andra, men som sagt tidigare... lägg inte energi på de som inte ger nåt tillbaka.

å tack snälla alla ni för alla kloka ord.
Min mor vet om allt och hon försöker så gott hon kan att påminna mina bröder om att jag finns.
vi är 5 syskon. vi kan kalla oss a, b, c, d, e,
min äldra bror som är a har en egen mamma men samma pappa som jag.
b, c, d är vi som är i mitten som har samma mamma och pappa, jag är d och b och c är mina helbröder. e är min lillasyster som har en egen mamma men samma pappa.
summan är alltså att jag har tre bröder och en syster.
ja min pappa är en kanin (skratt).

min mor försöker så gott hon kan att få mina bröder att ringa mig. dom är så löjliga i mina ögon. vill dom mig något...som är väldigt sällan, så ringer dom till mamma så hon får ringa till mig. snacka om dagisfassoner.
jag tycker så synd om mamma som blir klämd emellan.
ush!

nej det blir nog vännerna istället. nån måtta får det ju vara med hur snäll man är.

Dagen med stort D är DIN dag! Och det är en dag då man ska stråla med hela ansiktet, skratta åt allt som sägs för att man går på höga måln av lycka. Alla rä där för att göra din (er) dag till den bästa någonsin!!

Så jag personligen bjuder bara dom som jag kan ha kul med.

(dessutom kanske det lär dom en läxa ;) )

jag har idag smsat ut att jag inte vill bli firad. det är 1,5 månad kvar till min födelsedag och såhär skrev jag:
Jag avtackar mig allt firande eftersom familjesituationen ser ut som den gör.
två svarar: vilket firande?
jag svarar då min födelsedag såklart och får då ok som svar.
vad är det för jävla skitfamilj?????????
nog visste jag att det inte skulle ta hus i helvete men nån liten jävla kommentar kan man väl få????