Vet inte ens vad jag vill

Om man bråkar konstant så älskar man inte varandra. Detta är inte en grund att skapa ett äktenskap på,  kärlek är inte ett konstant  krig,  det är inte tjat och gnat .

Du är ju redan bitter och ensam även i förhållandet.

Men det beror nog på förhållandet... jag och min sambo kan gräla så flisorna yr, ja alltså det kan vara så där som man ser på film med hon som slänger ut hans kläder ut från balkongen - fast på riktigt! Men sen blir vi alltid sams och känner att vi älskar varander mer än nånsin. Nu förtiden så vet vi att vårt förhållande funkar sådär och att det bara är bra att vi har sådana där urladdningar med jämna mellanrum. Så bara för att man grälar så behöver det nog inte betyda att förhållandet är dåligt. Om man däremot har ett förhållande med massa gnäll och tjat eller gräl utan att man har lika mycket fint emellan - ja då är det nog läge att fundera över det...

Sen måste jag ju helt ärligt säga att det blir längre mellan de gånger att man känner att man har ett sånt där halleluja-moment i förhållandet, men så är det ju, man kan ju inte vara knasigt passionerad hela tiden, man blir äldre och mer bekväm, man blir van vid att se varandra i gamla jympabrallor och fläckiga tishor och att äta cornflakes ihop... även om man lägger tid på att ansränga sig för varandra och ha kvalitetstid etc etc... Men jag tror att det är helt naturligt att man har svackor när man inte alls känner sig kär. Låt det gå några månader, känner du fortfarande lika dant kan det kanske vara läge att göra något men jag tror inte att man efter att ha varit i ett förhållande i många år ska "ge upp" i första taget för att man kanske inte känner passionen som man gjorde ibörjan...

Perfekta förhållanden finns visst! Du ska inte "nöja" dig med någon som denna utan jag tycker att du ska blåsa av bröllopet som en markering och blir det ingen skillnad så tycker jag att du ska överväga att lämna honom.
Lycka till!

Jag tycker ni ska pröva parterapi en gång till, en annan. Och ni måste tro på det. Det låter som ni fastnat i någon gnäll-trall. Du har bestämt dig för att störa dig på hans ointresse för era gemensamma förehavande. Precis som han gjort det bekvämt för sig för att han vet att du fixar det och håller koll på honom.
Bestäm dig för att du gillar det eller inte, sen hantera det därifrån.  
Jag själv är också den som styr och planerar i vårt förhållande medans min m2b är den som hänger med men sen har han massa andra kvalitér som väger upp. Vi pratar mycket, jobbar med det som stör, tjurar ibland men över lag älskar vi varandra och mår toppen av varandra.
Man måste bara bestämma sig hur man vill ha det och sen fundera om det är möjligt med den man lever med eller någon annan?
Jag tror inte det är grönare på andra sidan, den perfekta mannen eller kvinnan finns tyvärr inte, dock good enough.
Lycka till, bestäm dig fort för din m2b han har ställt in sig på äktenskap...annars hade ni inte varit där nu..
 

Ursäkta men att kasta ut någons kläder  är ytterst omoget i min värld.

Nåja, visst vi grälar vi med här borta  med det är inte en vanlighet, det är inte till punkten vi funderar på att göra slut.  Det är inte romantiskt med  film gräl i verkligenheten, det tär på en i längden.    Jag klarade 7 år av  bråk skrik och film gräl för att sedan vara sams och vänner.  Efter 7 år fick jag nog  att vara någons mamma och  skrikplank och jag gick.

Det jag har nu är  mycket bättre,  vi har aldrig hotat om att göra slut, eller kasta ut varandras kläder eller förstört den andres egendom.  
Ja vi ryter i  när vi båda är trött men vi löser problemen hellre än att skrika oss hesa.   Inte för att vi behöver utladdning eftersom vi mår så bra med varandra. 
När man inte har något som skaver så behöver man inte gräla för  att få utladdning. 

Tack för alla era svar!
Jag är verkligen förvirrad och ledsen! Jag känner också lite att har jag börjat fundera i banorna att jag vill göra slut, så är det kanske så att det är dags att göra det!? Jag vet inte...=(

Jag pratar mycket med mina vänner och när jag hör dem berätta om deras pojkvänner, så hör jag ju att de inte alls är så perfekta som man tror. Missförstå mig inte nu...jag tror inte att den helt perfekta mannen finns där ute, men kanske en som är mer perfekt för mig!?

Det känns bara som att vi se senaste månaderna har varit ovänner mer än vad vi har varit vänner. Visst har vi det också ganska så kämpigt nu för vi är väldigt stressade båda två..men ändå...

En annan sak är att han alltid tycker att jag överreagerar. Som sist han var ute och festade hos en kompis som bor långt iväg, så han sov hos honom. Så hörde han inte av sig på hela kvällen eller natten.. Först dagen efter kl 12 skickade jag ett sms och bara undrade om han levde. Då hade han varit vaken i 2 timmar!! Jag tror verkligen inte att han är otrogen, och jag har tagit upp detta med mina vänner som känner honom, och de tror heller inte att han är det... men jag tycker inte att det är ok att inte höra av sig!! Jag har till och med tidigare sagt till honom att jag gärna vill att han hör av sig när han festar!!

Det tillhör god ton att ringa och säga till när man kommer hem eller säga till innan man åker.  Det är ju bara normal respekt emot ens partner.

Det finns inga perfekta förhållanden  men det finns  folk som passar pefekt med varandra och det är det viktiga, man ska ju känna glädje och lycka med varandra. 

Kattpoet: Nej det är verkligen inte vanlighet och vardag att vi har sådana där gräl. Men med ett antal månaders mellanrum så kommer de. Och det är så det funkar för oss. SJälvklart finns det inte en mall på ett bra och sunt förhållande och vissa grälar aldrig medan vissa grälar mycket, varken det ena eller det andra behöver betyda att förhållandet är dåligt. Vi löser våra problem vi också - på vårat sätt och ibland är det ett ordentligt gräl som ska till för att vi båda ska inse att det är dags att fixa det som inte funkar, men vi grälar inte heller till den punkten att vi funderar på att göra slut. Men jag har hellre det än ett ljummet förhållande där båda är konflikträdda och sopar allt under mattan och biter ihop bara för att man inte vågar ta ett gräl... för sådana förhållanden finns också! Och de är i mina ögon ganska omogna. Fast vissa skulle kanske säga att de är de "perfekta", för att de aldrig grälar...

Så jag tycker inte det är särskillt konstruktivt att dömma ut ett förhållande grundat på att man grälar mycket, som sagt alla förhållanden är olika. Men om det bara är gräl och tjat och man aldrig kommer till någon lösning utan bara grälar destruktivt så är det ju såklart inte bra för någon.

Det var på detta citat  som jag ansåg att  förhållandet kanske inte är det bästa.

"Vi har haft en väldrigt stormigt förhållande och har flera gånger pratat om att göra slut, även om vi aldrig har gjort det. Vi bråkar mycket och det är absolut inte ovanligt att vi står och skriker på varandra. Vi har provat parterapi för typ 4 år sedan, men jag tyckte inte att det hjälpte så mycket"

Om man pratat flera gånger att göra slut så är det något som inte stämmer mellan personerna, man bör inte hota i ett förhållande att man vill göra slut för att få som man vill eller att få ett gräla att sluta.  

Och när personen säger att det inte är ovanligt att de skriker på varandra så betyder  ju att  det inte är vanligt att de inte gör det.
Att konstant  bråka är inte bra för själen,  att bråka 2 gånger om året är en annan sak.

TS, hur många gånger i veckan  bråkar ni och hur många gånger i veckan kramar ni varandra`?
 

Det är svårt att säga hur ofta vi bråkar, för det varierar mycket. Ibland kan det vara varje dag i en vecka, och ibland bråkar vi ingenting på 14 dagar...
Vi har dock ett väldigt kärleksfullt förhållande och pussas och kramar jättemycket.. Dock har jag typ ingen sexlust, och har inte haft det på många år. Visst har jag lust ibland, men det är lååångt mellan gångerna...

Ta en pause från varandra och se om ni blir lyckliga av att se varandra igen.    Känner man nollglädje av att komma hem till  ett förhållande då är det dags att tänka om.-

Det är väl klart att du inte har någon sexlust om ni bråkar och han låter dig tjata som en gammal morsa. Jag menar hur många mammor tänder på sina slarviga söner. 

Om ni redan testat parterapi men du kände att det inte hjälpte så är det väl ingen idé att göra samma sak igen. Och jag bara gissar nu men var det du som föreslog parterapin? Varför ska du då behöva föreslå det igen? Varför föreslår inte han någon förändring? Jo för att han inte tycker att det är något problem i förhållandet, allt är hur bra som helst för honom förutom att du överragerar när han festar med polarna i ett helt dygn. Ska du ha barn med honom har du tänkt? Och ta vaknätterna och mornarna själv de gånger han känner för att slagga till tolv hemma hos nån kompis.

Klart man ska kunna bråka och bli sams men upp till en gång i veckan tar ju bara energi. Huvuddelen av förhållandet ska väl utgöras av bra stunder.  

Tänkte samma sak, de roller ni har hamnat i är inte direkt sexiga någon av dem.

Jag skulle också föreslå att ni gör ett försök till med parterapi, helst då någon med KBT-inriktning som kan hjälpa er att konkret bryta mönstren. Som det är nu verkar det vara en väldigt dålig idé att gifta sig, så lägg de planerna på is tills vidare. Det är ju fortfarande lång tid kvar, så det blir inte så katastrofjobbigt att avboka alltihop.

Sedan kan ni göra ett seriöst försök att få rätsida på förhållandet. Kanske lyckas ni, och då kan ni börja om med bröllopsplaneringen. Men om ni kan få det att fungera så att det faktiskt är roligt att vara tillsammans, då kanske det är bättre att lägga ner och gå vidare.

Inte för att jag vet vad som är rätt väg att gå för dig, men se inte tvivel som ett tecken på att något är fel. Tvivel kan vara bara ett sunt ifrågasättande. Vissa personer tvivlar och grubblar mer än andra, särskilt inför stora beslut. Brukar du fundera mycket på om du valt rätt karriär, vilken bil man ska köpa, när man ska sälja lägenheten, vilken pensionsfond som är bäst...? I så fall är det väl bara rimligt att du ifrågasätter din relation på samma sätt, eftersom den är viktig för dig! (Om du ALDRIG tänker efter en extra gång när det gäller annat, är det kanske en annan sak...)

Annars håller jag med övriga om detta att fastna i dåliga roller. Varje dag har sina goda och dåliga stunder, och det låter lite som om du lägger dina bra stunder (anstränger dig för att vara trevlig och för att ha trevligt) på jobbet och med vänner, och har de dåliga stunderna (tråkiga hemmasysslor) hemma med din kille. Det är inte bara omständigheterna som styr, man väljer också själv hur man fördelar sin energi. Om man bara gör tråkiga saker ihop blir man sura på varandra, det är något slags guilt-by-association.

Jag tänker så här, att om man funderar allvarligt på att göra slut redan innan man är gift, så tror jag inte framtiden för er ser så lysande ut.

Det är väl klart att det inte finns några perfekta män, eller förhållanden, men vissa dumheter kan man slippa ifrån bara för att man är äldre och visare när man ingår i förhållandet. (du skrev att ni varit tillsammans i många år...)

 

Det är i alla fall min erfarenhet. Hade jag varit tillsammans med dem jag träffade när jag var 20, då hade det inte varit bra förhållanden idag när jag är 37. Rollerna hade satts redan då, och invanda mönster från bådas håll kan vara svåra att få bort.

Jag hade verkligen inte varit någon bra partner då, men tycker nog att jag är mycket bättre på att prata ut, och vara lyhörd idag, med fler erfarenheter bakom mig.

Men själv avskyr jag bråk, och skulle aldrig vilja leva med sådana. Vissa tycker däremot att bråkfria förhållanden är tråkiga, och osexiga.

Men det är du själv som måste avgöra hur du vill ha det. Jag bara undrar varför du skall gifta dig med en man om ett år, som du känner dig osäker på....

Men tvivel måste man såklart få ha ibland...men de jag känner som känt samma sak...har nästan alltid brutit upp. Förr eller senare. Ibland en månad innan bröllopet, och ibland två år efter.

 

F ö så vill jag inte på något sätt säga att man inte kan hitta sin fantastiska livspartner när man är ung. Jag är bara glad att jag inte gjorde det, för jag hade själv varit för oerfaren och omogen för att inse vilket kap han verkligen är!