Min blivande bara grät och grät under svensexan!
Idag vid 10.30 hämtade ett gäng kompisar min kära blivande. Jag har länge hållit svensexan hemlig. En svensexa som min blivande har fruktat för. Han ville absolut inte ha en fyllefest, gå ut på stan och skämma ut sig och liknande. Han har varit så nervös inför det hela.
Jag har hela tiden hört att hans kompisar hade tänkt äta middag, fiska och dricka några öl bara. Därför har jag inte sagt just något om det, för jag trodde verkligen att han skulle ha jättekul. Han tycker om att fiska och en lugn kväll med kompisarna hade han nog uppskattat.
Så blev det inte. De släpade med honom på morgonen och klädde honom i kvinnokläder. Gav honom en dildo. Hängde plakat runt halsen på honom. Paradade runt med honom på stan. Precis det han inte ville göra.
Jag vet att jag inte ska ringa, men trodde verkligen att dottern hade feber och hittade inte termometern. Tänkte att han hade kul och att det inte skulle göra något om jag bara tvärringde och frågade om han visste vart den var. Jag trodde ju att de tog det rätt lugnt och att jag inte skulle störa om jag bara ringde en snabbis.
Han började gråta i telefonen. Han sa att han aldrig mer kunde visa sig ute på stan. Han skämdes och hade inte alls haft roligt. Han vill dock inte verka otacksam, men hade försökt förklara för dom att han inte riktigt uppskattade det. Jag försökte peppa honom och säga att det är ju över och att nu är de ju bara grabbarna hemma hos en av killarna. Jag försökte som avsluta samtalet på topp. Han började då prata om att han ville komma hem. Han skulle leta rätt på sina kläder (han var ju fortfarande klädd i kvinnokläder) och springa hem. Han saknade mig och vår dotter. Han var arg på sig själv för att han var så full (jag vet, hans eget ansvar, inte vännernas) att han inte skulle kunna ta dottern till sjukhuset om det skulle behövas.
Vår dotter har ett medfött hjärtfel och är opererad för det 4 gånger. Senaste gången för 2år sedan och har sedan dess mått hyffsat stabilt.
Jag blev jätteledsen över att han var ledsen. Vad ska man säga eller göra? Jag försökte förklara för honom att hon mår ju bra, det vet vi ju, och att han skulle passa på att ha kul. Jag sa att jag ville prata med en killarna där och det fick jag då. Vi bestämde att de skulle försöka få honom på bättre humör och gick inte det, så skulle de följa honom hem. Det var 1 timma sedan nu, så jag antar att de fick honom på bättre humör.
Vet egentligen inte vad jag vill ha ut av detta, annat än skriva av mig lite. Jag tycker det känns jättetråkigt att svensexan inte blev vad jag trodde. Att han är ledsen. Jag tycker synd om killarna som försökt ordna något och att det sedan inte riktigt uppskattades. Det är ju hans bästa vänner sedan många år tillbaka. De ville ju bara göra honom glad. Nej, usch... nåja..