Vad tror ni, kommer ni kunna "slappna av"?

Tro mig jag njöt av våran dag men resan dit var allt annat än avslappnad ;)
Självklart är det massor av småsaker som ska fixas in i det sista och jag kom inte i min brudklänning två dagar före bröllopet...så jag kan lova att paniken var ett faktum.
MEN från det at jag gick in i kyrkan så var bara allt underbart...jag njöt av min dag...hela dagen. Självklart var det lite små ting men absolut inget att hettsa up sig över utan bara en underbar dag helt enkelt ;)

Jag tror också att jag kan slappna av på själva dagen, men det är så himla mycket nu som ska fixas. Sedan ska jag laga all mat dagen innan och det kräver minutiös planering det vet jag, men jag är lite orolig att inte hinna allt.

Jag tror jag kommer kunna njuta av dagen även om jag nog kommer vara lite nervös när vi går in. Men sedan vet jag att det släpper, scenskräck har jag verkligen inte och jag är inte rädd för att något kommer att gå fel eller så, det jag är nervös för är bara för att se vacker ut när vi går in :P

Men eftersom jag tänker så mycket på alla delar av dagen hela tiden så tror jag att jag verkligen kommer njuta när jag väl är där, har ändå tänkt på det varje dag i ett år...

Efter att ha planerat för den stora dagen hur länge som helst, och sen dessutom lagat i stort sett all mat till över 100 gäster så trodde jag faktiskt att jag skulle må hemskt när bröllopsdagen väl kom.

Men det gjorde jag inte!

Vi hade tagit in på ett billigt hotell, men det var nog väldigt bra, eftersom inga saker fanns omkring oss att pyssla med eller fixa i sista minuten.

Däremot hade jag bestämt mig för att fixa hår och makeup alldeles själv. Det ångrar jag visserligen inte, men jag hade alldeles för lite tid under förmiddagen för att jag skulle kunna göra om sminkningen om den gick på tok. Och det gjorde den naturligtvis!

Men strunt samma, det var bara att gilla läget och bege sig till fotograferingen ändå, som vi beställt två timmar innan vigseln. DET mina vänner var en höjdare. Hur kreativa vi än var med idéer hit och di,t så var vi ju ändå klara med fotograferingen en hel timme innan vigseln.

Kändes hur avslappnat som helst, både under fotograferingen, och den sköna vilan vi fick därefter med lite medhavd smörgås att peppa sig med.

Fotograferingen innan var helt underbar förresten! Det var SÅ speciellt t ex att få stå och se in i varandras ögon så länge innan man skulle säga ja till varandra. Det var superhäftigt och gav en massor av kickar inför det stora som skulle ske! Vi var alldeles lugna när vi kom till kyrkan, men väl där så bröt jag ihop av glädjetårar och känslor när jag såg alla musiker, släktingar och brudfölje som klätt upp sig så för vår skull!

Men i alla fall JA jag kunde njuta av varenda minut den dagen! jag var SÅ lycklig, liksom min man.

Dock ska man veta att jag nästan var för sjuk och utmattad för att kunna deltaga egentligen, men var t ex SÅ lycklig att jag i alla fall fått tillbaka rösten och kunde läsa mina löften i kyrkan.

Ibland så kan man faktiskt bli extra avslappnad och lycklig bara för att man får vara med på sin stora dag. Även om man egentligen lyckats bli jättesjuk samma vecka som bröllopet. Även om sminkningen inte ser klok ut. Även om man jobbat ihjäl sig och inte kan sova under nätterna innan pga hosta. Även om man är gravid och inte kan stå upprätt så länge.

Passa på och njut så mycket ni kan ni andra som skall gifta sig! Jag åt väldigt lite av den goda maten, men annars så försökte jag njuta av varje sekund!

Jag kommer definitivt att kunna njuta, tänker som så att inget spelar någon roll så länge vi blir gifta. Det är liksom inte hela världen om det ösregnar eller om kocken förstör maten, det finns ju paraplyer och hempizza, typ. Vi kommer ha roligt ändå och allt går att lösa. Gifter oss också om en vecka och har mer än hälften kvar att fixa, men jag tar det lugnt och stressar inte upp mig för det.

Att vara mentalt närvarande hade jag som enda punkt.
Det funkade fint fint.

Var varken nervös eller gråtfärdig. Jag var bara glad över att se alla så finklädda och allt att jag glömde tänka på mig själv =) Sen hade jag svårt att ta till mig att allt var för mig/oss. Jag tillägnade liksom festen till alla och genom att tänka så var det lätt för mig att inte tappa närvarandet.

Sen eftersom jag såg att alla gäster klarade sig själva och hade kul, behövde jag inte ta ansvar om läget.

VIsserligen blev inte allt som vi hade önskat. (vår egen planering var tipp topp) men man kan liksom inte ta ansvar för andra som är medarrangörer när dagen kommer.
Vår vigselförättare blev tex. 45min för senad. (men gästerna tänkte tydligen inte ens på att tiden gick) och vår DJ klanta sig med musiken (fast alla stannade ändå till 03.00) Man ORKAR liksom inte bry sig. vilket är ett skönt tecken.

Bara njuta av stunden no matter what!!! =)

ENJOY

Jag var riktigt nervös när jag klev in i kyrkan och jag var det genom hela vigselakten. Från det att jag och pappa gick in (vi hade brudöverlämning) till det att jag och min man sjöng vår duett. Lite underligt var det också att alla klädde sig så fint för oss. Men allting släppte till slut och det gick alldeles fint att slappna av. 

Man behöver nog bara tänka på en sak: att ha så kul man bara kan. :)

Skönt att ni alla kunnat njuta av dagen då den väl är här. Kan tillägga att vi har tre småbarn som såklart kommer sättta extra krydda på tillställningen-men dem vet man aldrig vad som kan hända

Hoppas och tror på att kunna ta dagen som den kommer. Vi har nu ett "körschema" för sista veckan, så att allt ska hinnas med.

Dagen innan var jag ett vrak, på dagen d var jag förvånandsvärt lugn, lite pirrig precis innan vigseln bara.
Men så fort klänningen åkte på, släppte jag på kontrollen helt och litade på att de som skulle fixa resten hade koll och skulle göra det bra, vilket dom så klart gjorde :) Min man däremot hade lite svårare att slappna av helt under kvällen.