Så här gjorde vi:
Vi ville bjuda massor av människor, och verkligen fylla kyrkan (så gott det gick, den är stor). Vi hade en lång och genomarbetad, speciell vigsel, och visste att många i bekantskapskretsen (vänner, kolleger, grannar, folk som hjälpt till med bröllopet, anhöriga till dem i brudföljet m fl) ville komma ”bara” till kyrkan. Dem ville vi kyrkbjuda!
Så vi skickade, några veckor före vigseln, ut fint formgivna elektroniska inbjudningskort med guldkant och fint typsnitt genom www.paperlesspost.com. Där skrev vi:
Välkommen att övervara vigseln
mellan
XX och YY
i Z-kyrkan, Ö-staden.
Fredagen den 17 juni 2011
Klockan 15
Efter vigselceremonin gratuleras brudparet utanför XXXXXXXXXXXXXX.
på själva inbjudnings”kortet”.
Ungefär detta skrev vi även på ett par vanliga vykort med kyrkans bild på, och postade till de få personer som inte använder datorer.
I en bilaga till det elektroniska inbjudningskortet, där det fanns gott om plats, skrev vi även en utförlig, kulturhistorisk förklaring av vad vi menade med kyrkbjudning, så att ingen skulle missförstå och tro att de hade blivit inbjudna till middagen. Eftersom alla vet av vi är intresserade av kulturhistoria kändes det ”typiskt oss” och mer personligt än det kanske ser ut för andra. Så här:
Vi hoppas att Ni har möjlighet att hedra vår vigsel i Z-kyrkan Q-dagen den XX kkkkkkkkkkk med Er närvaro!
Som framgår av inbjudningskortet inleds ceremonin klockan 15, och föregås av en orgelkonsert som börjar klockan 14.45.
Numera är det tämligen ovanligt med så kallade ”kyrkbjudningar”, det vill säga inbjudningar till att vara med om enbart vigselceremonin.
Förr i tiden var det dock självklart att bjuda in alla vänner, bekanta och släktingar till kyrkan, utöver den begränsade skara som kunde beredas plats till festen, genom en kungörelse om att vigseln skulle äga rum. De som hade tid och lust var välkomna att dyka upp – utan krav på vare sig klädsel, presenter eller formella svar. I Västergötland kallades sådana inbjudningar för ”tittekort”, för att de bjöd in just till att vara med och titta på vigseln, och i södra Sverige (och Danmark) talar man om "globröllop".
Idag spelar kyrkan inte längre samma självklara roll i människors tillvaro, men denna tradition vill vi gärna blåsa liv i (även om vårt "tittekort" är elektroniskt)! Vi vill helt enkelt ha så många vänner som möjligt med oss under vigselceremonin, och tror att det blir en minnesvärd, stämningsfull och speciell händelse att vara med om - så dyk upp om Ni känner för det!
[[[Vi hade sedan även med tre stycken med information om varför vi valt just den kyrkan, vilka som skulle förrätta vigseln och vad de representerade, samt bett gästerna öva in en viss psalm i förväg. Dessutom informerade vi om att vi tänkt ta upp kollekt till ett visst välgörande ändamål som vi valt (OM någon av de kyrkbjudna ändå ville ge en gåva.]]]
Ni behöver inte alls besvara detta, utan kommer bara till kyrkan om ni vill. Men det går givetvis bra att skicka en hälsning till oss, exempelvis genom rutan här nedan på sajten.
Varmt välkomna den XX kkkkkkkkkkk!
Brudparet med familjer
P S I Lysningen sker i Z-kyrkan vid gudstjänsten söndagen den XX kkkkkkk.
P S II [Här hade vi färdanvisningar till Z-kyrkan]]]
Det fungerade väldigt bra, det var oerhört många som hade velat komma bara till kyrkan och som nog inte hade vågat fråga ifall vi inte uppmanat dem. Vi fick tillfälle att bjuda i stort sett ALLA (åtminstone dem som bor i vår hemstad). Ett enkelt tillfälle att göra grannar, kolleger, vänner till mina föräldrar, barndomskompisarnas föräldrar etc glada. De som inte kunde komma kände sig ändå iihågkomna.
Rekommenderas!
För er som undrar om vi bjöd på något: nej, tyvärr. Vi hade hemskt gärna velat ordna en skål i församlingshemmet eller något i den stilen, men det hade varit en logistisk omöjlighet av tids- och kostnadsskäl. VI hade fullt upp med att få till festen för 150 personer...
Däremot hade vi tänkt bjuda de hundratals som kom till kyrkan på bröllopskonfekt, men tyvärr var det ingen som hann fixa det.
Vi vet att några ordnade eget firande med champagne på sta’n efteråt!
Vi har själva varit ”kyrkbjudna” till en vigsel där brudparet (som hade inspirerats av oss...) bjöd på tårta med jordgubbar och kaffe/te och scones i församlingshemmet efteråt, det var väldigt uppskattat.