Jag vill ha fler vänner

Hej!

Du är inte ensam om att känna dig ensam. Jag har två vänner (varav en är min lillasyster) som är mina bästa vänner och så klart min fästman men annars är jag rätt ensam.. Jag bor ca 45 min ifrån min familj och vänner, det låter inte så långt kanske men när man inte har körkort så är det långt, tar ca 1,5 h att åka kommunalt.

Förstår precis vad du menar med att det vore roligt att göra tjejiga saker med någon. Jag har jätte roligt med min fästman men ibland behöver man få snacka lite tjejsnack :)

Får man fråga vart i Storbrittanien du bor? Jag bodde i närheten av London i ca 1,5 år. Jobbade som aupair och studerade. Älskar England :)

Jag tror nog att dina vänner här i Sverige fortfarande tycker om dig och vill vara din vän. Är man riktiga vänner så tillåter man varandra att växa och utvecklas som person, man gläds med sina vänner :) När man får barn (nu har jag inte det själv men en god vän till mig fick sin första dotter för ett par år sedan) så går mycket tid åt barnet och sin familj.. Men man gläds åt deras nya lycka :)

Ville bara säga att du är inte ensam där ute :) Här har du en annan ensam tjej.

Vad skönt med lite kloka ord :) Vi bor i Glasgow, hade älskat att bo i London då det inte finns så mycket att göra här, men ahh det är som det är :) Tack För ditt svar :) Kram

Alla mina  vänner lever en bit i från mig, vissa 15 min och andra 10 timmar eller mer men vi är fortfarande vänner när vi träffas, kanske jag haft turen att få folk som inte kräver konstant  vänskapsförhålllande utan klarar av att man inte träffas på ett år eller  tre.

Visst vi pratar över nätet och visar att vi bryr oss av och till  och det håller vänskapen levande. 

Jag tror din vän stannar med dig även om barn, herre gud, du har ju blivit hedermoster!  Nu får du ta  dig ut i Glasgow och hitta den perfekta presenten!  En Whisky som de kan sälja eller dricka när barnet blir  18?
Eller varför inte detta?

 

Jag känner mig inte ensam själv men har en vän som reser runt och flyttar väldigt mycket. Även fast det går långt emellan gångerna vi träffas ibland  och vi (vi vänner) får barn, gifter oss osv så förändras inte vår vänskap mellan oss och den här tjejen som reser och flyttar mycket. Jag älskar henne och blir så glad varje gång hon kommer hem eller jag får möjlighet att besöka henne...Nu drar hon till England...men hon kommer hem igen på mitt bröllop.! Kommer sitta som en igel på henne

Så känner vi alla i gänget. Hon kommer alltid vara en del av oss. Och flyttar hon tillbaka hit igen kommer gänget kännäs fulländat igen . Hon bodde här 1 år ungefär innan hon flyttade vidare igen, var hur härligt som helst!

Som sagt är de dina riktiga vänner så spelar det ingen som helst roll att du varit borta ett tag. Vänskap mäts inte kilometer utan grader av saknad.

Jag förstår verkligen vad du menar. Jag har ingen kompis på orten där vi bor. Innan alla flyttade hade jag två som jag räknade som mina bästa kompisar. En har flyttat 6 mil och en 15 mil bort. Visst inte jätte jätte långt, men tillräckligt långtbort för att vi ska träffas allt för sällan. Vi har jätte jätte trevligt när vi träffas, men det känns lite som att de båda har skaffat "nya liv" med nya vänner och är i helt andra situationer i livet än vad jag är. Även min familj bor långt bort så jag måste faktiskt säga att jag har tråkigt i livet...

Hoppas du och dina vänner hittar tillbaka till de gamla vänskapsbanorna när du flyttar hem igen!

Jag kanner igen mig i hur du kanner. Vi flyttade till Dublin for 5 manader sen nar min (svenska) fastman fick jobb pa Google. Just nu jobber jag pa ett stalle med en hel del svenskar, men manga av dem ar yngre (jag ar ocksa 24 ar), och jag kanner att vi ar ganska langt ifran varandra nar det galler var man befinner sig i livet. Vi umgas en del med vanner till min fastman genom Google, men det blir ju anda hans vanner och jag har inte hittat nagon som jag verkligen kanner att jag kan anfortro mig at... 

Vi har visserligen bestamt att vi ska flytta tillbaka till Sverige igen till nasta sommar, men det kanns anda tufft att vara har emellanat. I Sverige har jag nagra fa vanner, men den ena bor 20 mil ifran mig och den andra hinner jag inte traffa sa mycket. Alskar min fastman mer an allt annat, men jag onskar verkligen att jag hade fler vanner.

Ville bara säga att jag har en av mina äldsta och bästa vänner i London. Hon har bott där i minst 5 år, minns inte ens längre hur länge det är... Kontakten mellan oss har inte hela tiden varit toppen men den har alltid funnits där och när hon kommit hem till Sverige har vi alltid försökt att ses.

Nu ska hon och hennes man och barn flytta tillbaka till Sverige och det är jätteroligt och förhoppningsvis gör det att vi kan träffas oftare.

Vad jag ville säga med detta var att det behöver inte betyda nåt att man bott långt ifrån varandra länge, eller att den ena fått barn. Är man riktiga kompisar så håller vänskapen ändå. Man har väl förhoppningsvis kvar några gemensamma intressen även om man inte setts eller att den andra fått barn.

Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig och att dina vänner finns kvar när du kommer "hem" igen.

Det känns skönt o veta att man inte är ensam :) Tack för att ni delar med er!

Massa kramar 

Jag känner precis som du - jag flyttade 25 mil till Västerås för att börja plugga på högskolan. Och trodde i min enfald att på högskolan skulle jag ha massor gemensamt med folk. Men så var det ju inte alls. Utbildningen känns egentligen inte helt rätt, jag vet att den i slutändan ger mig det jag vill ha - men jag vill inte åt samma håll som mina klasskamrater, vilket gör att vi inte har så mycket gemensamt.

Dessutom är vi på helt olika ställen i livet just nu, högskolestudier för 20åringar innebär inte bröllop, katt och så - utan snarare att vara singel, ha en massa one night stands och bara hänga med sina kompisar på kåren. Och det hade inte varit jag ens om jag var singel.

Jag saknar mina gamla vänner - som vi hänger med när vi är hemma och hälsar på - men det suger att de bor så långt bort och att ingen av dem har flyttat därifrån - får en att känna sig ännu mer utanför ibland, även om det ju inte är så egentligen. Det som suger så mycket är dock att de faktiskt är på ungefär samma ställe i livet nu och jag känner, precis som du, att jag skulle vilja ha i alla fall någon sån här....

Jag har flyttat 50 mil från min hemstad och förstår er precis. Det är jätte svårt att hitta vänner när man blir äldre. De flesta i min ålder (25) har redan "sin" vänkrets och det är svårt att bli medbjuden och ihågkommen. Blir ofta att man jobbar över, tränar istället för att påminnas om att man är ensam. Har t.om. börjat plugga på halvfart för att ha något extra att göra på kvällarna. Har testat olika sätt att hitta vänner på, men efter två år har man börjat tappa orken.

"Den fågel som inte flyger får aldrig se något nytt", ja det stämmer ju man måste försöka själv och engagera sig. Men jag lovar jag har verkligen försökt, och som jag skrev inledningsvis så glöms man lätt bort när det planeras fester etc.

Kanske finns fler från malmö/lund som är i min situation? Hade varit kul att ses i så fall.