Jag får göra allt!

Han vill gifta sig och det vet du. Då är det inte det som är problemet.

Man måste inte vara ointresserad av sin stora dag för att inte bry sig om planeringen. Har ni pratat om HUR ni vill gifta er? Vad VILL han (istället för att koncentrera sig på vad han INTE vill)? Hade han nöjt sig med att gå till rådhuset och skriva under ett papper? I så fall kanske du får ta ett större lass därför att han inte bryr sig så mkt om denna typ av bröllop, inte att han inte bryr sig om vigseln i sig.

Hej! Det var exakt samma för mig! Jag fick panik sista månaden och visade klart och tydligt att bröllopet inte skulle bli bra om han inte hjälpte till!

Men vet du vad som hände? Efter svensexan började han fatta att bröllopet var på riktigt, att det skulle bli av, så då satte han fart, han satt och skar vigselblad och festhäften en kväll när jag kom hem sent från jobbet. När jag fick tårar i ögonen och sa hur lycklig jag blev fattade han hur mycket det betydde för mig, så han hjälpte till varje dag efter det!

Jag tror nog inte din m2b riktigt fattat hur mycket det är att göra och hur mycket det tynger dig, så gör en lista och fråga om han kan tänka sig ta några punkter på listan!

Lycka till!!

Förstår att det är jobbigt! Min man var mer intresserad så vi kunde iaf bestämma saker tillsammans men det var ändå jag som i slutändan bokade och fixade. Även om det var jobbigt att fixa allt själv ibland så går det ändå. Jag hade inte heller planerat nåt så stort och viktigt förut men med lite planering så blir det mkt lättare. Så stressa inte upp dig för att din M2B inte gör nåt, du vet ju lixom hur han funkar nu, så lägg upp en plan för det sista som ska fixas och gör det bara. Kanske inte precis det du ville höra men det kommer kännas bra sen. =)

Precis som i det första inlägget så känner jag att du skriver väldigt lite om hur ni resonerat kring bröllopets upplägg. Ville han verkligen gifta sig i kyrkan eller gör han det för din skull? Ville han verkligen ha en stor fest på lokal med catering, eller gör han det också för din skull? Om de flesta av era val är sådant som du önskat och som han gått med på, då är det ganska naturligt att du får fixa det mesta.

Så var det för oss, min mans drömbröllop gick ut på att vi skulle åka till Las Vegas på tu man hand. Jag ville absolut gifta mig i en kyrka i Sverige med fest efteråt för familjen och närmaste vännerna. Jag fick som jag ville, och det innebar att jag fixade det mesta själv. Det hade jag ingenting emot och jag är bara rörd och lycklig över att jag fick mitt drömbröllop. Både jag OCH min älskade man strålade av kärlek och lycka på bröllopsdagen!

Känner också igen mig. Hela våren har jag hållit på och bokat och planerat, och försökt få med blivande maken i diskussionerna eftersom jag INTE vill bestämma allt själv. Han har en tendens att vara lite småmesig och inte säga vad han tycker, och sen spelar han martyr och gnäller över att jag kör över honom. Ok, nu lät det nog värre än det var, han har samtidigt självinsikt och inser att om han överlåter åt mig att bestämma saker kan han inte klaga i efterhand.

Dessutom har han jobbat väldigt mycket och helt enkelt inte orkat tänka på en sak till, eller rättare sagt 150 saker till. Jag har försökt få honom att förstå hur många små beslut det krävs, och ibland när han har förstått att det är en deadline har han lyssnat och engagerat sig, men sen kopplar han ur igen.

Nu har han semester och har börjat bli lite tillgänglig igen, men nu är ju det allra mesta redan gjort. Några saker till har vi fått gjort, välja psalmer t.ex. Men då kan han inte koncentrera sig nån längre stund, utan när vi lyckats välja psalmer och solosånger och jag ville gå vidare med in- och utgångsmusik, då tog det stopp.

Jag känner mig som fluortanten när jag kommer med psalmboken och säger "seså, du vet att du måste, lika bra att få det gjort!"

Konversation häromveckan:
Jag: Ska vi ha någon allsång på festen?
Han: Ja, det tycker jag absolut!
Jag: Ok, så då ska vi ha sånger i festhäftet?
Han: Ja.
Jag: Vilka sånger?
Han: Jamen, allmänna sånger sådär.
Jag: Ja, men vilka?
Han: Ja, lite Taube och sånt där.
Jag: Ok, kan du leta upp några bra sånger och sätta in texterna i häftet?
Han: Javisst.

Tror ni han har ägnat någon enda tanke åt det sen dess? Han tycker förmodligen att han har jobbat jättemycket med bröllopet nu eftersom vi pratade musik en hel halvtimme för några dagar sen! Jag har inte semester utan jobbar mycket hela sommaren, så jag skulle verkligen uppskatta om han fick tummen ur och engagerade sig lite i festhäftet och vigselprogrammet eftersom det är typ det som är kvar!

Det låter som att detta är jobbigt för dig. Sätt er ner o prata med varandra. Han kanske tror att du "innerst inne" gillar att ha kontroll o göra allting själv, att hans roll blir att avvakta och invänta uppgifter från dig. Ibland måste man vara väldigt tydlig med hur man känner. Förklara att du vill att han är med och att det är viktigt för dig att ni gör det här tillsammans. Ni ska ju ha roligt i planeringen! Lägg ingen skuld på honom, typ "du gör ju ingenting", utan säg i stället att det skulle vara så kul/det skulle betyda mycket om ni kunde planera tillsammans och dela upp uppgifterna. Var positiv när ni pratar om detta! Låt honom komma med förslag och säg sen - "ja vad kul, det kanske du kan kolla upp?".
Slutligen - lyssna på varandra! Vad vill han? Det kan ju vara frustrerande för honom om det nu är så han känner att det i slutändan ändå inte blir som han vill, han kanske då är försiktig med att säga vad han vill. (Detta är bara ett exempel på hur det kan vara, inte hur det är!) Detta är ju uppenbarligen ett vanligt "problem", då flera andra har upplevt samma sak!

Såhär har det nästan varit för oss med, jag har bokat och ordnat och grejat, men han har gett sin synpunkt. Väl slött ändå.

Dock, de senaste helgerna har han "tvingats" vara med då det rört grejer som är riktigt i skarpt läge inför vigseln så nu börjar han fatta hur mycket jobb det faktiskt varit...

Men du måste prata med honom och säg att det blir inget utav om han inte vill göra sin del...

Jag måste ärligt säga att jag stör ihjäl mig på alla karlar som inte hjälper till, min fästman har haft hand om bokningen av två lokaler (alltså, haft kontakt med dem och så, jag har självklart varit med och bestämt), delar av festhäftet, vi har fixat blommor, fotograf, tårta, dekorationer med mera tillsammans. Någon gång när jag har bestämt något själv (han bor en bit bort just nu) så har han blivit lite besviken för att han inte blivit tillfrågad, för han vill göra allt tillsammans. Sedan sitter inte han inte och kollar på dukningar och blomsterarrangemang på nätet varje dag, det faller sig inte lika naturligt för honom som för mig (han är inte så konstnärlig av sig :P) Men vi beslutar allting tillsammans. Jag tycker det känns så bra, för om man får göra allt själv i planeringen av bröllopet, hur ska det då bli i äktenskapet? Behöver ju inte bli jobbigt men det är inte så kul att leva med någon som inte tar några initativ...

Och jag tror att många som har dessa män själva har en väldigt bestämd uppfattning om hur saker och ting ska vara och se ut, medan det kanske inte spelar så stor roll fär deras respektive. De är nöjda med den gamla kavajen de har och föräldrar och syskon på ceremonin. Kanske känner de sig övertalade att ha det på ett visst sätt, och eftersom de inte bryr sig om petitesserna så lämnar de det åt blivande frun.

Ska man räkna med halva arbetsinsatsen så måste man ju också vara överens om hur det hela ska läggas upp. Om han inte bryr sig, ska man då tvinga honom? Om han är nöjd med två vittnen i rådhuset, ska man då förvänta sig att han ska engagera sig i färgteman?

Själv har jag samma upplevelse som du, jag (och många av mina vänner) har en karl som har åsikter om allt och som älskar att planera fester, boka och greja. Jag tar oftast hand om dukting och "pysselgrejer" medan han är duktig på matlagning och tidsplaner.

Jag tror det finns väldigt många kvinnor som inte är särskilt intresserade av färgteman och duttidutt också, men de rör sig inte här. Männen är ju effektivt bortskrämda från det mesta som har med bröllop att göra med orgier i brudklänningar och håruppsättningar i tidningar, och BT ska vi inte tala om... så de engagerade männen ser vi inte mycket av skulle jag tro.

Det är ju precis såhär många av BT:s medlemmar har det, inklusive jag själv. Alltså gillar jag läget och är tacksam för att jag har en gullig man som inte har något emot att låta mig få mitt drömbröllop. Att dessutom insistera på att han ska fixa en rosa väst till sig själv eller be honom välja blommor, det skulle aldrig falla mig in! Jag fixade nästan allt själv och var helnöjd, bröllopet var mitt drömprojekt och det blev precis så som jag ville ha det. Han var helnöjd eftersom han fick gifta sig med mig och jag numera bär hans efternamn.

Nej, menar inte att man ska tvinga dem heller, min poäng är mer att jag hade blivit ledsen.. Och jag menar inte bara bt-m2b:s, jag menade främst mina kompisars fästmän som bara struntat i precis allt...

Ok, det var svårt att förstå att det var det du menade när du inledde med "jag stör ihjäll mig på..."

Jag har ändå svårt att tycka synd om dessa brudar om det inte är så att även mannen vill ha ett prinsessbröllop men skiter i planeringen och förberedelsena. Jag vet dock ingen brudgum med storslagna planer som sedan struntat i planeringen, utan de som inte engagerat sig är de som helst velat ha en minifest med lite hemlagad mat och bästa vännerna och föräldrarna.

Sedan har jag ju svårt att tro att det kommer som en överraskning heller, att BM är någon som inte gärna tar tag i saker och anstränger sig. Det är ju förmodligen inte så att dessa män är superengagerade idésprutor annars som kastar sig över klädval, färgteman och bordsdekorationer till alla andra fester och att bröllopet är det enda de inte bryr sig om. Däremot kanske det blir extra tydligt när det är en så stor fest det handlar om. Har man en mindre fest eller bjudning så krävs ju sällan denna typ av planering och framförhållning.

Precis! Min blyga kompis ville helst ha något litet, men hennes översociala man ville såklart ha en jättefest för alla de känner. Han var superglad och sa hela tiden saker som "jag vill visa hela världen att du är min!" Självklart styrde han upp festen och lät henne koncentrera sig på klänning, blommor etc.

Och som sagt, många män hatar att planera och vill helst ta dagen som den kommer. Min man suckar när jag börjar babbla om allt jag vill planera in på helgerna och på semestern. Ofta är det tur att han bromsar mig, annars hade vi aldrig fått vara hemma och vila upp oss! Inte så konstigt då att han kände sig vilsen i tidernas monsterplanering som påbörjades 10 månader innan B-dagen!

Ja men om han nu har "gått med på" att ha ett stort bröllop så tycker då inte jag att det är okej att lägga över hela ansvaret på bruden. Då skulle han ha sagt nej jag vill inte ha ett stort bröllop men om du vill såhar vi det men då får du stå för planeringen. 
Okej att tjejer över lag kanske är mer för att sitta på nätet och kolla blommor, kläder etc. Men att inte ens kunna få en åsikt ur mannen i frågn. NEJ det inte tycker INTE jag är okej.

Ni kanske behöver sätta er ner och prata igenom detta. Tycker att det var ett jättebra förslag att skriva ner allt som är kvar på en lista så att man verkligen kan se hur mycket eller lite jobb det är. Då är det nog lättare för honom att se att det faktiskt krävs en hel del. Han kanske inte har en aning om hur mycket jobb som är kvar.

Lycka till!
 

Tack så himla mycket för alla synpunkter!
Jag har nu gjort en lista över vad som ska göras och vad vi behöver inhandla och jag tror det gick upp ett ljus för honom... så nästa vecka har vi bestämt att vi drar iväg och handlar saker som fattas till festen!
Vi ska även träffa toastmastern och diskutera hur vi vill ha det så jag tror det börjar hända saker nu.

Vi har varit ganska överens hur vi vill ha vårt bröllop, även om blivande maken hade varit nöjd med ett mindre bröllop också. Nu bjuder vi alla och det får bli stort, men nåt man gör en gång i livet ska vara något att minnas tycker vi båda. Så ingen är övertalad att ha det på ett visst sätt, så det är ju skönt. Eftersom det är jag som skött planeringen till 99% har ju jag börjat fatta HUR mycket det är att göra... han har ju inte sett det på samma vis eftersom han inte behövt göra något.
Ska också dela ut lite uppgifter till närmaste familjemedlemmarna, behöver verkligen hjälp och jag hoppas de blir glada över att få hjälpa till.

Känns bättre idag, så tack alla!

Va skönt att det känns bättre. Ibland går man och tror så mycket om den andre utan att fråga rätt ut. Lätt hänt att tro att både man själv och ens partner är en mindreader.
Har själv bittert fått erfara detta då jag sa till min sambo i början av vårt förhållande att jag inte ville att han skulle köpa presenter på min födelsedag. Han hade inte så mycket pengar då och det jag menade var väl att han kunde hitta på nått annat som inte kostade pengar. Men för honom innebar det att han trodde att jag inte ville ha någonting. I slutändan var vi ledsna och besvikna båda två. Jag för att jag inte fått någon present och han för att han tyckte att jag lurat honom.
Så rak kommunikation är det bästa enligt min erfarenhet. =) Även om det inte alltid är det lättaste.

Jag känner mig otroligt lycklig över att min blivande har hjälpt till så mycket som han har gjort.
Visst han kan va lite lat ibland, o glömma saker, men han har hjälp mig massor!
För han ser det som mig = det är VÅRT bröllop, inte bara mitt, eller hans! Utan VÅRT!

Nu är det bara 2 veckor kvar och vi har så gott som altl klart.
Självklart har jag pysslat mycket själv osv när han varit o jobbat en hel vecka (han jobbar på båt), men jag har alltid visat honom va jag har gjort o han har alltid sagt sin åsikt och om det ska vara några ändringar osv..

Känner att han är faktiskt engagerad i vårt bröllop!

<3

Lycka till allesammans!!

Bröllops planerandet  visar oftas på brister eller strykepunkter i förhållandet, om killen inte bryr sig nu om stora beslut  så kommer han  nog inte göra det sedan.   Har han  inte förmågan att planera  så kommer han inte få den heller helt magiskt efter bröllopet.

Skjuter han saker på  framtiden kommer det att ske i äktenskapet med.

Det bara att försöka hitta hans stryka istället, kanske han är bättre på att vara fotfolk är  planeringsdiktator, då har han en uppgift som han kan göra.

Och det finns kvinnor så precis likadana som killen här.