Ingen svensexa - JAG har skuldkänslor!

Nej, svensexan är inte på något vis alls ditt ansvar.

Men när du nu vet vad du vet, så tycker jag gott du kan kontakta P och säga att det nog vore bra om HAN berättade situationen för sin vän-din blivande make alltså. Så att han själv direkt och i första hand får berätta och förklara hur det blivit så här. Då kan han själv också berätta att de tänkt göra något i höst. Här vore det nog idé att tipsa dem om att isåfall se till att boka ett sådant höstdatum NU, för annars gör de väl likadant med hösten, och så blir det inget alls.

Och förresten så kanse de borde överväga att hellre dra ihop något där inte alla kommer, än att det inget blir? En höstgrrej kan de ju ha tillsammans ändå, som bonus! Säg det åt P, och låt saken vara sedan.

Din man känner väl sina vänner, och lär kanske inte bli så förvånad att de tenderar att låta saker dra ut på tiden?

Tack för dina tankar!

Jag svarade att det datum de hade pratat om (då flera kunde men inte alla) skulle funka för oss också, och nämnde några personer till som borde tillfrågas, men fick till svar att det inte var så många som kunde den dagen heller, men att han skulle kolla lite vidare.

Jag är faktiskt lite förvånad, för jag har inte upplevt dem som så struliga på det viset. För ett litet tag sedan arrangerade de en väldigt rolig och genomtänkt överraskning för en kompis som fyllde 40. Jag tror mer det handlar om att de känner sig åsidosatta sen han flyttade. P. sa ju att de hade gått och väntat på att någon annan skulle ta tag i det, men jag vet inte vem de tänkte sig att det skulle ha varit.. Det är ju de som är hans närmaste kompisar.

Peppa honom igen, att det är hundra gånger bättre att de får arslet ur vagnen och kör något innan, än att de ska ta igen det efteråt. De får anstränga sig, ta sig samman, och elda på lite helt enkelt! "Ni är ju hans närmsta vänner och han skulle ju bli så himla glad fatta ni väl.*huvudet på sned och snälla fina blicken*" 

Jag har funderat över var min skuldkänslor kommer ifrån, och jag antar att jag nånstans tänker att jag borde ha reagerat på att de inte hörde av sig och stött på lite, Men som sagt, det ÄR faktiskt inte mitt ansvar. Men jag vill ju gärna ta ansvar för precis allt och alla hela tiden...

Jag har bestämt mig för att skicka ett meddelande idag och säga att " det är ju upp till er, men jag tror han skulle bli gladare för något enkelt med åtminstone några av gästerna än inget alls" och som du säger peppa lite. Kanske försöka kontakta någon av de andra och be dem stöta på? Om de gör något i höst blir det ju ändå bara det gänget och ingen av de andra gästerna. Minst tre av de andra vet jag gärna vill vara med på svensexan.

P. skrev att han gärna var med men inte hade tid och ork att vara den som samordnar, så nu har jag skrvit ett mail till alla jag hittade mailadresser till och förklarat läget (på ett snällt sätt förstås), bett att någon eller några ska ta tag i det, och bifogat kontaktuppgifter och t.o.m. förslag på aktiviteteter. Men också skrivit att det inte behöver vara avancerat utan att mannen nog skulle bli glad även för en krogrunda med halva gänget om det är allt de kan få ihop.

Nu tror jag att jag kan släppa det hela och känna att jag har gjort vad jag har kunnat. Hoppas verkligen de får tummen ur och gör NÅNTING.

Skickade iväg mailet igår till så många jag kunde komma över adresser till, samt några på Facebook. Fick ett svar ganska snabbt: "Öh, det är väl bestmannens uppgift". Förklarade igen att vi inte har någon sådan, och kompisen, låt oss kalla honom F, sa att han inte heller hade tid att ordna något.

Utöver det har jag inte hört ett pip.

Börjar fundera på hur mycket jag kan lägga mig i. Jag skulle ringa ett par personer och vädja att de tar tag i det. Jag skulle också kunna maila igen och börja spalta upp vad de måste göra, framför allt att de måste enas om kostnadsnivån. Jag skulle rentav kunna ge ett par konkreta förslag på saker jag tror brudgummen skulle uppskatta och som jag redan har kollat är tillgängliga den dagen de har på förslag.

Men jag borde verkligen hålla mig utanför va?

Nuuuu är du ute på kontrollfreaksisen och halkar runt!

Det är synd om de inte fattar att det inte finns någon given "ordnare" och att det inte ens om det finns bestman, är hans självklara uppgift. Därifrån till att du nu faktiskt är igång och planerar din makes svensexa själv, är det ett stort steg. Du ska inte blanda dig i mer. Du har verkligen gjort vad du kan för att hjälpa dem med vad info de behövt för att ha chansen att fira sin vän. Vill de inte det tillräckligt, så är ju de skittrist, men inget för dig att peta i.

Jag vet... *suck*
Men jag skulle bara vilja veta att någon hade gjort sig besvär att kontakta de andra, att inte alla bara sitter på sina små rumpor och väntar på att någon annan ska göra det.

Oj, jag visste inte att det förväntades av bestman/tärna att fixa det. Vi hade heller inte varken det ena eller andra, men våra vänner var goa' och ordnade det ändå.

Tre av mina klasskompisar ordnade även vad jag kallar en "minihippa". Trots att jag visste om datum och så - men inte innehållet, så blev jag så nöjd och hela kvällen blev så lyckad. Jag kan leva på den i bland fortfarande . Den "stora" hippan var oxå helt bra (blev otroligt lurad ), men den andra var mer mysig och personlig.

Det jag ville säga, var att det måste inte vara stort och dant och inte ens ett överraskande datum för att det ska kunna bli en bra kväll/dag.

Hoppas att det ordnar sig och att du kan slappna av ändå. Jag gillar själv att ta tag i saker så ajg hade nog oxå haft svårt att låta bli . Jag förstår dina tankar. På den stora "hippan" var den en tjej som frågade något i stil med, när kvällen nästan var slut: Blev det som du väntat? Då sa jag att ajg inte funderat ut så mycket, mer än att det värsta vore om det inte blev någon möhippa alls.

Nej, det är ju vad jag har sagt till dem också. Gå ut och ta en öl, för fan! Men de verkar tycka att det är för jobbigt att ens lyfta luren och ringa någon annan på listan... Nu har de ju sett vilka andra killar som finns på listan, och borde inse att det är de som är kompisarna.

Men kul att du blir nöjd! Jag har knappt funderat på min möhippa, hoppas det blir nån... Men jag har heller inga höga förväntningar, skulle också nöja mig med en öl!

Jag kan helt ärligt säga att jag hade gjort precis som du i detta fallet! Jag hade blivit väldigt besviken på kompisarna faktiskt. Även om bruden inte ska vara ansvarig för svensexan, så ser jag inget fel i att bruden hjälper till att kicka igång något och sätta lite idéer i huvudet på karlarna. Ja, jag tycker även att det är bra tvärtom, jag hoppas att min blivande hade puffat för möhippa om ingen annan hade gjort det.

Väldigt tråkigt för din blivande att ingen av hans vänner kan ta på sig att ordna något. Som de andra skriver här, så behöver det ju inte vara någon stor tillställning. Bara att träffas tror jag skulle uppskattas. Att någon lagt ner en tanke och tagit sig tid.

Jag hoppas innerligt att någon av hans vänner fått tummen ur och faktiskt dragit ihop något. Vore jag du, så skulle jag nog höra mig för lite om något nappat.

Samma sak här...när jag inte hört något två månader innan bröllopet så ringde jag upp vår bestman och frågade om han ville ha mailadresser till sambons närmsta. Då vaknade han upp och kickade igång. Tycker nog att det är bra att hjälpa till lite ex med vad ens blivande vill göra Och inte...
Lycka till!!

Nuuuuuuuuuu börjar det nog hända något. Efter att ha ringt runt och vädjat till flera vänner och familjemedlemmar som alla sa sig vara alldeles för upptagna så ringde jag till slut min bror och frågade om han kunde tänka sig att dra lite i det - och det gjorde han självklart! Hörde nu från ett annat håll att han tydligen redan är i gång och kontaktar folk på listan.

Tack snälla, snälla brorsan!

Vad kul! Vad skönt för din m2b och även för dig:D

Har just fått höra att det blir på lördag och lite vad de ska göra. Det blir ett litet gäng i alla fall - men det lät inte som att någon från kompisgänget skulle vara med, utan det var min bror, min kompis man, plastbrorsorna, en kollega och nån mer. Lite tråkigt med kompisarna, men det kommer nog att bli bra ändå. Inte säker på att han kommer att känna sig helt bekväm med alla inslag, men det är i alla fall ingen grövre förnedring. Jag litar betydligt mer på de här personerna än på grabbgänget...

Hoppas att han får en minnesvärd dag :)

Jag känner så igen mig i din berättelse.

Min man fick ingen svensexa.
Vi hade heller ingen best man men nog trodde jag ändå att ett gäng skulle dra ihop något roligt för honom.
Men icke.

Jag fick panik som du och kontaktade hans vänner och vår familj bara för att se om det var något ordnat för honom och isf när.
Tiden sprang ändå iväg och jag kände att jag behövde ha lite koll på barnvakt osv eftersom jag jobbade heltid på oregelbundna tider.
Jag fick först till svar av min bror att jag inte skulle bekymra mig. Läget var under kontroll.

Men ingen annan svarade eller hörde av sig. Sen hörde min bror av sig och sa att han minsann inte hade tid att fixa något.

Mitt hjärta blödde. Min man som är den som alltid ställer upp och fixar och månar om allt och alla fick inte ett jota.
När jag blev hippad blev jag helt förkrossad och ville inte.
Jag ville fan inte ha något när han som var värd det blev helt utan.

Han är såklart jättebesviken, jag är om möjligt ännu mer besviken och jag får ont i magen så fort någon tar upp ämnet eller när någon frågar honom vad han fick göra på sin svensexa.
Det gör så jäkla ont att höra honom svara varenda gång att han inte fick någon.

Vad skönt att det ordnade sig för eran del. Hoppas det blir en toppendag för din blivande!

Fy vad tråkigt!
Jag tror det ofta kan bli så om det finns en person som alltid brukar vara den som tar tag i saker och fixar och ordnar, att andra blir lite handlingsförlamade när det plötsligt är upp till dem. Men det är ju verkligen jättedålig stil av din mans kompisar!

Vi har hört att en anledning till att kompisarna inte dök upp på svensexan var att de andra som var med var "en massa akademiker" och att de var rädda att känna sig utanför. Vilket är trams, det fanns inget vare sig intellektuellt eller studentikost över svensexan, och de som var där är lättsamma, trevliga och öppna personer som skulle ha välkomnat dem med glädje. De skulle ju dessutom ha varit flera stycken som kunde hålla varandra i handen om det kändes läskigt. Plus att en som var med (den som skvallrade) är kopplad till det gänget och nån som de känner väl.

Seriöst, 40-åriga män med tuffa sociala jobb som inte vågar åka till storstan och träffa några de inte känner ens för sin kompis skull.

Jag frågade efter svensexan om någon från gänget hade varit med, och nämnde kort att jag var besviken på att de inte hade gjort någonting och att det höll på att inte bli någonting. Och han medgav att han var lite ledsen, han sa det t.o.m. igen nån vecka senare. Han muttrade t.o.m. att om de inte kom på bröllopet heller skulle han nog sluta räkna dem som vänner. Men då var de med, på sitt bästa humör, och ett par av dem höll jättefina tal, så jag tror han har kommit över det nu.

Uppdatering! Fåniga kompisarna höll i alla fall sitt ord och ordnade en grabbkväll med go-cart och mat (och dryck...), och mannen kom hem och var jätteglad och nöjd. Han var inte fullt så glad nästa morgon, men det är en annan historia!