Kalla fötter... eller bara ett normalt förhållande??

Håller helt med dig om att det kan tära rätt bra på ett förhållande när man har små barn. På något vis är det lätt hänt att man bara pratar praktiska logistiska saker med varandra, t.ex. vem som hämtar barnet, vad som ska fixas till middag, vem det egentligen var som skulle ha städat det fortfarande ostädade badrummet osv... Man är trött, lite stressad och ska samtidigt vara glad och go med sitt barn och all energi går åt till det. Mitt i allt praktiskt som måste fixas glömmer man så lätt bort varandra.
Jag känner inte att jag har kalla fötter på något vis, men det har absolut varit tufft de senaste månaderna. Känns som vi knappt hunnit prata med varandra och när det väl blivit av har det nästan bara handlat om barnet.
Nu börjar det dock kännas som att vi börjar komma på rätt köl igen - vi har börjat planera bröllopet mer tillsammans (innan gjorde jag det mesta eftersom jag varit föräldraledig) och känner att det fått oss att komma ihåg varför vi faktiskt vill gifta oss med varandra, varför vi älskar varandra och det känns härligt :)

Om det känns jobbigt för dig, ta till hjälp! Försök hitta lite tid för varandra som inte har med barn eller renovering att göra genom att be en vän eller någon släkting vara barnvakt lite då och då. Bara ett biobesök någon gång kan göra susen. För några veckor sedan lämnade vi bort sonen till svärmor över helgen och bokade ett hotellrum. Vi gjorde egentligen ingenting speciellt, låg i sängen och tittade på teve och käkade lösgodis och småpratade, men det var så himla skönt att bara släppa allt det där vardagliga en liten stund och bara vila ut och umgås. Det tycker jag gott att man kan få unna sig ibland, det är inget att skämmas för. Tror till och med att det kan vara riktigt viktigt för förhållandet ibland.

Hoppas att ni hittar varandra igen under all renoveringsbråte och att ni verkligen kan se fram emot bröllopet, trots att du kanske känner att det är en formalitet. Det är aldrig för sent att visa att man älskar varandra, hur man än väljer att göra det :)

Renovera hus och små barn  och ett bröllop är för mycket för den normala människan.  Har ni någon chans att  varva ner innan bröllopet och efter det  tala ut om  hur ni båda mår?

Har ni någon som kan låna ut sitt hus över en helg och  ta erat med barn och allt? 

Jo, eg är jag nog medveten om att det är där skon klämmer..att all tid gått åt andra saker och ingen tid lagts på oss - och då har vi ändå tackat nej till olika evenemang och så för att vi känner att vi behöver ta det lugnt. Vår regel är att bara boka upp Max 2 helger per månad, men lägger man övrig tid på att renovera, storhandla, handla till renoverandet hjälper det inte så mycket. Tack för era tips iaf, det känns bara skönt att höra att vi förmodligen är normala och att ingen orkat med allt vi gjort samt ha ett förhållande som är hur bra som helst. Förhoppningsvis är renoveringen klar snart och vi får lite tid för varandra på semestern. Tack för era svar!