äktenskapsförord

Förstår hur du tänker men samtidigt- om man gifter sig så lovar man att man ska leva tillsammans livet ut, och för mig (ja, det är väldigt subjektivt, inget snack om saken) så är ett äktenskapsförord ett bevis på att man inte riktigt kan stå för det löftet och att man inte älskar sin partner tillräckligt mycket. (Men det stämmer säkert inte alltid, hoppas ingen tar illa upp.) För jag personligen älskar min blivande man så mycket att jag vill att han ska ha det bästa livet någonsin, självklart vill jag dela allt med honom! Ok, hade inte velat det om han varit otrogen och vi skiljdes pga det men det tror jag verkligen inte om honom, det gör väl ingen som gifter sig! Det är ett väldigt dåligt sätt att börja ett äktenskap genom att visa att man inte unnar ens äktenskapspartner allt man har.

Din son är vuxen nog att gifta sig, och därför också vuxen nog att bestämma detta själv, du måste nog inse att han har vuxit upp...

För mig är känslan det motsatta! Jag skulle med glädje acceptera ett äktenskapsförord för att visa att jag inte bryr mig om ev pengar om äktenskapet inte skulle hålla. Det är, för mig, ett bevis på att jag verkligen gifter mig av kärlek och inte i förhoppning om att en dag få pengar om det går åt pipan.
I det fallet skulle jag lita på min partners vilja att vi båda ska gå så oskadda ur det hela som möjligt och det skulle aldrig falla mig in att "kräva" något, ens om jag hade möjligheten.

Hoppas att du inte tar illa upp, men du är nog lite naiv. Vi ska teckna äktenskapsförord.

Klart att du tycker att jag är naiv om ni ska göra det... Förväntar mig knappast något annat. Hoppas du inte tog illa upp för något jag skrev.

Har det inte med arv att göra också? Om jag dör före min man så ärver han allt jag har (vi har inga barn) men om vi skriver äktenskapsförord går istället det jag tar upp där till min familj/släkt? Eller har jag missförstått det hela?
(Funderar på att skriva äktenskapsförord för att ett hus jag och min familj äger ska stanna inom den släkten ifall jag faller ifrån i förtid.)

Vi är båda strax under 30 o vi skriver äktenskapsförord. Ingen av oss har företag men en hel del egendom på varderas sida som vi kommer få i arv o som absolut ska fortsätta vara på respketives sida vid ev skilsmässa. Våra ekonomier annars är ungefär samma. Uppvuxen med tankesättet att  äktenskapsförord är en självklarhet, inte oromantiskt utan ett moget beslut. Jag har massa vänner som diskuterat det o kommit till ett annat beslut, oftast tror jag det har att göra med synsättet man fått med sig från hemmet, alla tycker ju olika om sådant här.

Jag förstår att det är svårt som anhörig när man vill väl men det i diskussioner lätt blir fel. Mina föräldrar har skrivit testamente så att det de har ärvs som enskild egendom (precis som du tar upp själv) o som förälder är det väl det enda man kan göra. Såklart ni som föräldrar ska prata med ert barn om det här men jag råder er att använda neutrala termer o backa bort vb o acceptera om de som par tar ett annat beslut. Inte värt att bråka om.

Lycka till!

Jag ser äktenskapsförord mer som en försäkring. Det är ingen som förväntar sig att huset ska brinna ned heller. Jag kan mycket väl förstå att man vill att andra parten ska ärva sedan ändå, men det löses lätt genom ett testamente.

Vill du få din son att skriva äktensapsförord får du nog lirka mycket taktfullt, inte minst för att den blivande bruden kan känna sig påhoppad.

Lycka till!

Till TS: Skriv det som enskild egendom i testamentet - då behöver inte sonen eller någon annan blandas in. Lycka till!

Håller med om att ni själva ska skriva det ni lämnar efter eer som enskild engendom. Däremot så tycker jag att i ett äktenskap delar man på saker. Min blivande är också egen företagare, men jag sliter med mitt jobb jag också och vi har pratat om detta och han vill inte skriva äktenskapsförord till nackdel för mig. Jag hade varit beredd på att skriva på men samtidigt tycker jag att man går in i ett äktenskap som ett gemensamt projekt. Skulle vi skiljas så kommer jag inte att kräva del i hans företag, även om jag har rätt till det, men vid ett dödsfall skulle det vara viktigt att jag får rätt i företaget annars skulle jag ha svårt att klara huset innan jag hunnit sälja det. Jag är skild sedan tidigare så jag vet att jag inte skulle kräva orimligheter vid en skillsmässa. Men det är något jag själv tänkt på, inte något vi har diskuterat. Vi har barn på olika håll och skyddar dem på annat sätt.

Viktigt har dock varit att vi diskuterat igenom detta och tagit ett aktivt beslut och det känns väldigt bra.

Jag och min blivande kommer inte att skriva äktenskapsförord. Han kommer att få ett arv på cirka 10 miljoner när hans mamma går bort. Hon har skrivit något i sitt testamente att de inte kommer att tillfalla sonens fru vid en eventuell skilsmässa. Räcker det så?
Jag är inte intresserad av hans pengar och skulle vi gå skilda vägar vilket jag absolut inte tror så vill jag ändå inte ha hans pengar. Jag äger däremot vårt hus helt själv och det är värt en hel del. Vi kanske borde skriva något om att huset är min enskilda egendom. eller?
Sånt här är svårt och jag håller absolut med er som tycker att äktenskapsförord är bra. För det är få skilsmässor som slutar lyckliga.

Mycket bättre att skriva in det som enskild egendom. Jag vet att det finns de som tycker att det är en gråzon att skriva in saker man inte har (dvs kommande saker,  som ett arv). Därför är det mycket säkrare att bestämma över det man ger bort istället för över det man får.

Företaget får han ta på sitt eget ansvar om han vill ha det som enskild egendom. Du kan ju dela med dig av dina tankar, men där kan du inte bestämma. Arvet kan du däremot bestämma över.

jag tycker man ska skriva ett förord om man vill, för mig skulle det inte avromantisera något alls, man måste va realistisk.