Gällande mediciner: Den enda yrkesgrupp som har rätt att skriva ut mediciner (antar att vi pratar psykofarma i detta fall) är läkare. En läkare specialiserad på psykiatri heter psykiater och kan skriva ut medicin.
Psykolog: läser ett program på fem år som i stort består av olika aspekter av psykologi. Psykologstudenten gör sedan en praktik (PTP) på ett år. Inbakat i programmet finns första halvan av psykoterapeututbildningen. För att kalla sig psykolog måste man få legitimation från Socialstyrelsen, och med detta kommer en uppsättning etiska och juridiska regler. Psykologer kan arbeta terapeutiskt med eller utan andra halvan av psykoterapeututbildningen.
Om man går i terapi hos en psykolog är det inte ovanligt att denne kan hänvisa/remissa till en läkare för samtal om att skriva ut eventuella läkemedel.
Psykoterapeut: först måste man ha en examen i ett människovårdande yrke (läkare, psykolog, socionom, sjuksköterska) och sedan är psykoterapeututbildningen tre år på halvfart (förutom för psykologer som då redan läst hälften). För att få kalla sig psykoterapeut får man sedan legitimation av Socialstyrelsen, och de måste uppge vilken grundutbildning de har i samband med psykoterapeuttiteln.
Viktigt att veta är att vem som helst får kalla sig terapeut, KBT-terapeut, eller vad man nu kan hitta på och det är inga legitimerade titlar som kräver någon särskilt utbildning. Jag skulle starkt avråda från att söka psykisk vård av personer som inte har fått en ordentlig utbildning, för personer utan kunskap kan göra mer skada än nytta.
Vad en kurator är vet jag inte i detalj, förutom att det är en person som jobbar med socialt arbete och ofta är socionom i gruden.
Sedan finns det olika inriktningar på terapi och där beror det lite på vad man har för problematik. Psykologer och psykoterapeuter har oftast en inriktning mot KBT (kognitiv beteendeterapi, där man kan arbeta med tankar och beteendemönster) eller PDT (psykodynamisk terapi, där man arbetar med t.ex. försvarsmekanismer, affekter eller anknytning).
Men det finns även olika undergrupper, till exempel interpersonell terapi (fokus på relationer) eller affektfobiterapi (fokus på affekter och känslor).
Slutligen är personkemin mellan terapeuten och klienten viktig, och det vet man ju inte förrän man träffats.
För att få en kontakt kan du gå till vårdcentralen och be om hjälp. Annars kan du söka hjälp direkt på egen hand genom att välja någon att gå till. I sånt fall skulle jag föreslå att du går in här och söker dig vidare: www.psykologiguiden.se/
Hoppas detta ger lite hjälp i djungeln!